Hej Kevin och Kalle,
I natt var det #queryfail day på twitter. Intressant läsning för oss som redan är antagna och antagligen lärorikt för den som inte är det. Förläggare och agenter (flest amerikanska) twittrade om vad du som författare bör låta bli att skriva i det följebrev som du skickar ihop med ditt manus. Många gav exempel på vad de hade fått på posten:
”I’ve been rejected by three other publishers who said my work was interesting.” #queryfail
”It’s about unicorns. They’re the protagonists.” #queryfail
”While enjoying the pleasures of Bob and his truck, Johnny confronts his own sanity.” #queryfail
Och så den som jag tror väckte flest reaktioner:
moonrat: @Colleen_Lindsay do i ever. did i tell u abt the proposal 4 knitting potholders out of cat hair? or that it came with samples? #queryfail
/Augustin
Hmmm, alltså, jag har testat en rad olika varianter av följebrev. Först var jag snäll och slätstruken, sedan var jag bara jag rakt av som en stor käftsmäll. Jag har inte blivit antagen, men fått bäst respons från de förlag där jag varit ”fel”. Kanske det är en ren slump. För jag är fortfarande refuserad. Som sagt.
Hej!
Vad tror ni om att skicka flera manus efter varandra? Kanske med, ja säg, 2-3 månaders mellanrum. Eller ännu värre/bättre: skicka flera manus SAMTIDIGT?
Tack för fin sida!
S.
Tack själv. Det som heller inte var särskilt populärt bland förläggare och agenter var att skriva i stil med: ”Börja gärna läsa på sidan 183, för det är då det börjar bli riktigt bra.”
/A