Hej Kalle och Kevin,
Ett av mina problem som författare är mitt självhat. Jag arbetar med att försonas med det, för det har trots allt tagit mig till en utgivning.
Här är listan som jag skrev när jag försökte förstå vad jag gör mot mig själv:
Fem sätt att hata sig själv till framgång
#1. Om du gör minsta fel, angrip dig själv med grova generaliseringar i stil med: ”Det är inte ett stavfel – det är det slutgiltiga beviset på att du inte kan skriva.”
#2. Om du lyckas med något, skaffa dig genast nya mål som du garanterat inte kommer kunna lyckas med. Se sedan #1.
#3. Om du inte har något att hata dig själv för just idag bör du leta efter fel som du gjort i det förflutna och hata dig för dem.
#4. Fäst gärna din existens och dito berättigande på att du lyckas med din text. Då behöver du inte begränsa dig till att hata texten för ditt misslyckande utan kan hata hela din existens.
#5. Om någon inte hatar dig: Underkänn den personens kompetens. Ha inte såna vänner.
Bonusomgång: Tänk gärna på hur du i framtiden, när du är gammal och sjuk, kan hata dig själv för att du inte förstod hur bra du hade det just nu.
Ditt förnamn är Jante, ser jag. Kanske har det fungerat för att få dig att nå framgång men vanliga människor skulle förinta sig själva om de tänkte så!
Typ.
Sen kan man hata sig själv för att man inte redan har skrivit lika vederkvickande som ovanstående inlägg – trots att man levat med samma tankar så länge. Nu är det liksom för sent, klantarsle.
haha. en annan bra grej är att medvetet bara umgås med folk som kommit längre än en själv och aldrig jämföra sig med någon annan än dem.
Haha, det kanske var det självdistansen som fällde avgörandet?