Hej igen debutantkompisar. Hoppas att allt är bra. Min bok ”Kärlek i cancerns tid” har nu kommit ut och jag har fått några bra och någon mindre bra recensioner. Det är helt okej och väldigt väntat. Jag hade förresten inte förväntat mig några recensioner alls. En som precis fattat undertexten är i alla fall Maria Küchen i Sydsvenskan.
Jag har blivit intervjuad både här och där och det har varit både roligt och väldigt jobbigt eftersom det blivit mycket fler intervjuer än jag trodde. Boken handlar trots allt hur jag förlorade mitt livs kärlek på bara drygt sju månader. Att sitta där och svara på frågor som ”Vad som var värst?”, ”Varför jag skrev boken?”, ”Om något parti var svårare att skriva än något annat?” och ”Vad skulle Karin ha sagt?” är inte helt okomplicerat. Men jag har gjort det vänligt och gått därifrån och känt mig helt tömd.
Allra märkligast är det att bli intervjuad i morgonsoffan. Då har man liksom inte ens träffat programledaren mer än en minut före direktsändningen. De har researchers som ringer och gör intervjun först så att säga. Här måste jag kanske tillägga att Jenny Östergren på Nyhetsmorgon TV4 ringde mig personligen och gjorde researchintervjun. Det var gulligt. Några har också duckat lite inför det tunga ämnet har jag känt.
I tidningstexter har jag några gånger reagerat över den bild som målats upp av mig, jag har liksom inte känt igen mig. Men jag visste om att det skulle bli så. En journalistkompis som skrivit en utlämnande bok varnade mig för det. Hon hade rätt. Men jag har snällt ställt upp och tänkt på hur många gånger jag ringt olika människor när jag var nöjeschef på Svenska Dagbladet och mer eller mindre krävt att de ska ställa upp på intervjuer. Så det var lite av payback time nu, så fort någon ringt så har jag sagt ja. Det har slitit men jag har också försökt lära mig något av att sitta på andra sidan så att säga. Det har varit också varit skrämmande eftersom det blivit väldigt annorlunda mot vad jag trodde några gånger. Någon har också chansat och lagt ord i min mun som jag vet att jag aldrig skulle sagt.
Men jag är ändå glad över mottagandet och alla mejl och brev som ramlar in som tackar mig för min bok.
Det känns lite fel att säga ”gratulerar” -eftersom vi ju vet att du helst inte skrivit boken öht. Men du förjtänar verkligen all positiv feedback. Jättespännande att ta del av!Det råder ingen tvekan om att du skrivit en viktig bok om ett för oss alla angläget tema. Hoppas att all framgång leder till massor av tid att skriva vidare ostört (vilket är vad jag betraktar som optimal belöning). Lycka till med allt!
Det går alldeles utmärkt att säga grattis, tack för det. Men just nu har jag ingen aning om hur boken spridits, sålt eller ens hur många ex den tryckts i. Jag har ingen aning och har inte ens brytt mig att fråga. Jag ska nog kanske gör det…
Ja, det skulle vara kul att få skriva något av lust. Den här boken har ju inte varit lustfyllt skrivande i alla fall.
Jag har några idéer som jag ska testa på förlaget. Vi får se vad det blir av det hela.
tack igen
A/