Dagens gästbloggare heter Helena Milton. Hon debuterar med boken Förändrad-Förvandlad-Förädlad, som hon kommer att ge ut själv under året.
En kvinnas väg mot författarskap och publicering
Mitt skrivande tog sin början redan i tonåren. Jag skrev dagbok och även en del noveller. Jag kommer ihåg att jag skrev en novell som jag var riktigt nöjd med, men modet svek och jag skickade aldrig in den till tidningen som jag tänkt. Det var tidningen Mitt livs novell som fanns då. Skrivandet fortsatte och jag skrev dagböcker i många, många år men för en del år sedan slutade jag med det.
Jaha, så för ungefär tre år sedan kom längtan att skriva en roman. Det var dock mycket svårt för mig att se att jag skulle kunna skriva en hel roman med allt vad det innebär. Jag menar, det är ju en viss skillnad på att skriva korta avsnitt på några A4-sidor (dagbok) och att fylla en hel bok med ord, sida efter sida, kapitel efter kapitel. De tankarna var jag tvungen att slå bort. Jag tänkte om och försökte att inte tänka ”bok” utan mer som att jag skulle skriva om olika händelser bara, ord för ord och sida för sida utan att tänka på hur många sidor det skulle bli eller så. Att helt enkelt bara skriva lite men regelbundet och sedan se vad det blev av det. För min del är punkt ett alltid att sänka de egna, alltför höga, prestationskraven. Först därefter kan jag komma någonvart överhuvudtaget. Ja, så började jag med just det och en del dagar gick det inte alls, det blev bara några meningar. Andra dagar blev det ett par sidor och det kändes bra.
Mitt tillvägagångssätt när det gäller skrivandet har varit att bara skriva, för att vid senare tillfälle redigera. För mig är det viktigt att skriva så länge rytmen och känslan finns där och att inte stanna av detta för att gå tillbaka och titta under tiden som jag skriver. Allt som behöver rättas till eller om det är något jag behöver ta reda på mer om, vad det än gäller, så gör jag det senare. Detta har jag alltid tagit itu med efter att skrivpasset varit färdigt. Då har jag gått tillbaka, läst igenom, ändrat en del och bytt ut ord och formuleringar m.m. tills jag har blivit nöjd. På detta sätt har jag sedan tagit mig igenom bit för bit av mitt manus för att sedan sätta sista punkten den 17 juni 2011. Vilken känsla det var! Faktiskt helt obeskrivlig. Boken färdigskriven. Titeln på boken är Förändrad-Förvandlad-Förädlad. Min blogg namngav jag efter titeln på boken så den heter detsamma.
Arbetet med boken var ju långt ifrån färdigt men ändå, den var färdigskriven. Efter det har jag läst, korrigerat, raderat, redigerat, haft ett par personer som har läst hela eller delar av den. Oj, oj, oj, vad många gånger jag har gått igenom den. Om ni bara visste. Så pass många att den var tvungen att få ligga passivt åt sidan ett bra tag. Jag hade helt enkelt läst manuset så många gånger att jag (nästan) tröttnat på det. Först nu, sedan ett par månader tillbaka har jag gått igenom det för att se så att det är på det sätt som krävs med typsnitt och liknande för att kunna skicka iväg det till lektör. Det är något som jag inte vill ge avkall på. Jag vill absolut få ett utlåtande ”utifrån” och därefter räknar jag med att redigera en sista gång för att sedan ge ut den på egen hand.

Valet mellan att skicka till förlag eller att ge ut själv har varit en fråga att ta ställning till under den här tiden. Jag har tänkt mycket fram och tillbaka på detta och den första tanken jag hade var att ge ut boken själv. Efter allt funderande och olika råd i den här frågan där en del har förordat att skicka in manuset till förlag medan andra berättat om tjusningen i att ge ut själv har jag nu fattat mitt beslut. Jag har kommit fram till att ge ut den själv. Naturligtvis är det en skön känsla att inte behöva bli refuserad innanjag ger ut boken men det är verkligen inte den primära anledningen. Det som är viktigt för mig när det gäller utgivningen av boken är att det på alla sätt känns rätt för egen del med titel, omslag och tidpunkten för utgivningen, bland annat.
Och så, på vilket sätt ska jag ge ut den själv då? Ja, det är många frågor att ta ställning till efter den därsista punkten i juni ifjol … Antingen print-on-demand och eventuellt ta hjälp med distributionen eller print-on-demand och ge ut den på eget bokförlag. Detta har jag inte helt bestämt mig för än. Det är lite beroende av olika faktorer. Det roligaste vore ju att starta ett eget förlag och ge ut romanen där men som sagt, det beslutet har jag ännu inte slutgiltigt tagit ställning till.
Men klart är: att boken kommer, någon gång under det här året.
Arbetar själv med min första bästsäljare… åtminstone peppar jag mig själv så när jag sitter på kammaren och skriver och har skrivkramp. Jag tar fram en bild av mig själv där jag sitter och signerar min bok på det stora bokmässan, när det är som tyngst, då känns det lättare.
Jag har hunnit rätt långt, kanske två hundra sidor. Jag har början och slutet helt klart och nästa hela mitten också, bara några avsnitt som knyter ihop det hela så är saken biff!
Men roligt är det. Och det är så roligt att läsa i denna blogg om alla debutanter och hur ni tänker och gör och så. Känner igen mig. Kul! DÅ är jag på rätt spår.
Fortsätt och skriv, det peppar många…
Anne Jonsson
Vad roligt att du också berättar om ditt skrivande. Och det är bra att peppa sig på alla tänkbara sätt och verkligen tro på att det ska gå bra. Man måste ju tänka positivt om sitt skrivande, annars går det ju inte.
Ja, det är verkligen roligt att skriva och att läsa om hur andra gör, tänker och tycker. Alla har nog sin egen väg fram längs vägen mot målet.
Jag ska absolut fortsätta skriva och du med, hoppas jag. Lycka till med din bok!
Helena – vilken överraskning! Nu förstår jag bättre det du skrev på din blogg (har inte varit in där ännu idag, utan hamnade här först).
Tack för att du berättade om din väg till ett färdigt manus. Nu ser jag fram emot att få hålla din bok i min hand :)
Just idag hade jag själv lyckan att få en delstatusrapport från min lektör, som följer här:
”Ebba, jag läser ditt manus med stor behållning. Jag upprepar: STOR behållning.”
Helena se du fram mot ditt eget lektörsutlåtande, det är det mest givande som finns.
Lycka till!
Författarvisionären Ebba
Ja, eller hur. Fantastiskt roligt att få skriva ett gästinlägg här :-)
Ja, det har varit en lång väg och det var inte utan att jag (inför det här inlägget) ställde mig frågan vad som hade hänt om jag hade skickat in min novell redan då, när jag var 14-15 år. Säkert hade jag skrivit mer i bokform än i dagboksform under den här tiden fram tills nu, bara en liten reflektion.
Det var verkligen roligt att höra att du fått sådana fina ord! Ja, jag tänker precis som du när det gäller att få ett lektörsutlåtande. Jag tror också att det är så givande och berikande.
Tack så mycket och detsamma till dig!
Härligt inspirerande inlägg! :)
makena
Tack snälla du för det! :-)
Underbart! Jag önskar dig all lycka i världen!
Anneli: Tack snälla Anneli för det!