Jag ser mig själv som en läsande människa. Det är en del av min identitet. Jag har alltid läst mycket. Det är så jag går runt och ser på mig själv. Häromkvällen satt min man framför tv:n och jag framför Facebook. Mannen var helt fascinerad av programmet ”Maniska samlare” på kanal 9. Han yttrade till och med orden att om jag skulle bli sådär, då skulle han begära skilsmässa. ”Ha, ingen risk!” , sa jag glatt. Jag är minimalist, välorganiserad och pedant. Det är också en sådan där uppfattning jag har om mig själv.
Så började jag se mig omkring.
Olästa böcker i hög på mitt kontor.
Olästa böcker i hög i vårt vardagsrum.
Olästa böcker i hög i vårt sovrum.
Böcker på väg att bli lästa - på mitt nattduksbord.
Än så länge är högarna något sådär under kontroll men de ökar hela tiden i omfång. Jag kan inte gå in i en bokaffär utan att köpa en bok, går jag in på en nätbokhandel slutar det ofta med ett klick och som grädde på moset vistas jag i kretsar där man ofta ger bort böcker. Snart kommer vi att drunkna här hemma!
För att göra det hela värre – jag hinner ju inte beta av dem. För kruxet är att det bara finns en enda bok jag har tid med just nu. Den här:
Nu är det sista chansen innan korr och tryck. Jag måste läsa och felsöka, se om jag är nöjd. Inte felsöka som i korrläsning, felsöka som i ”har jag fått det som jag vill?” och ”har jag missat något viktigt?” Och här har vi själva anledningen till att jag aldrig läser längre. All tid går åt till att skriva. Den tid jag har per dygn att läsa, den konkurrerar hårt med min skrivtid. I bästa fall har jag några futtiga timmar per dygn som är bara mina och då ska jag hinna allt. Det fattar man ju hur lätt som helst att något får stryka på foten.
Ändå vill jag med bestämdhet hävda att jag är en läsande människa. Jag kan inte tänka mig ett liv utan böcker och det där med läsplatta är något jag bara funderar väldigt tveksamt på. Jag ser alla fördelar men ändå – jag vill ju ha de där bokhögarna och bokhyllorna. Kära make. Jag tror du är gift med en manisk samlare.
Känner igen mig :-). Hur ska vi lösa detta dilemma? Ett förslag vad gäller risken för för många böcker. Du kanske ändå har en del i hyllorna som du inte kommer att sakna om de försvinner? Ge bort böcker. Några gånger har jag lagt en stor lapp i ett par böcker där jag skrivit ”Varsågod du får boken!” och lagt den i ICA-butiken, på bussen eller någon annan stans på allmän plats. Finns t.o.m. en FB-grupp där vi peppar varandra. Känns faktiskt kul. Men då måste du vara beredd att avvara några stycken :-).
Ethel: Vad heter den där FB-gruppen? Nedanför mina fyllda bokhyllor ligger en hög som det är tänkt jag skall sälja/ge bort. Vore ju toppen om man kunde få bort den och samtidigt sätta smil på andras annars nedtyngda läppar.
Det finns ju alltid book crossing.
I våras var jag faktiskt med på ”ge bort en bok dagen”. Eller vad det hette. Man lade ut böcker anonymt, på olika platser. Jag var den dagen på resa och lyckades skramla fram 5-6 böcker att ge bort (det sved). Lade dem på min resa söderut och skrev min bloggadress. En del kikade in och skrev en rad om att de hade hittat boken. Det var lite kul.
MAJ GAD människa! Jag försöker ge bort böcker men varje gång skär det i mitt hjärta. Det här var inte en bra start på min måndag. ;)
Jag har kommit till det läget att det finns massor av böcker i våra hyllor som en gång lockade och lades i facket ”ska läsas när jag får tid”. Nu har jag tid men böckerna som då var lockande känns inte så aktuella längre. Och tiden är även för en pensionär begränsad även om jag äger mer av min dygnstid. I hur många år kan jag fortsätta att läsa och hur många böcker hinner jag med på ett år? Har jag 20 läsår kvar? Har jag läslust för 50 böcker, för 100 böcker per år? Hur många böcker blir det? 1000? 2000? Men kanske blir det bara 100 eller 500? Jag måste vara realist och kanske tänka som den japanske filmregissören Kurusawa som när han blev gammal bara läste om de böcker han älskat? Jag har börjat med lite smått med att läsa de 20 böcker av Graham Greene, som står i vår bokhylla. En del har jag läst medan andra har jag köpt under hand på loppisar och lagt för framtida bruk. Fast jag måste naturligtvis läsa Pernillas bok, några undantag måste jag göra.
Helt klart måste du göra några undantag! Absolut! :)
Fin tanke att läsa om böcker man har älskat. Fast lite slösigt när det finns så många.
Ska vi vara lite allvarliga här? Njaaa…. läskigt! Nåja:
Det finns två slags omläsning. En del människor, i synnerhet en del kritiker, litteraturvetare och läsare som läser med ett kritiskt sinnelag och vill reflektera intellektuellt över sin läsning, läser alltid om böcker som de tyckte var intressanta på något sätt, men gör det nästan genast. På andra varvet upptäcker de mycket som de aldrig såg första gången samt får en helt annan överblick över bokens struktur och författarens grepp. Den sortens omläsning fördjupar och ger väldigt mycket.
Den andra sortens omläsning görs efter en längre tid, allt från ett par år till flera decennier. Den är antingen snuttefiltsläsning, ett sätt att friska upp minnet av en älskad bok, eller ett sätt att få återuppleva en kär gammal vän. Alla tre helt okej sysselsättningar.
Dessa två sorters omläsning är väsensskilda. (Dessvärre ägnar jag mig själv inte åt någon av dem.)
Klart du är en läsande människa! Du har bara inte tid att läsa just nu.
Min oläst-hög är rätt modest nu, faktiskt. Men det är fortfarande så att den ökar mer än den minskar.
Tack Andrea. Känns fint.
Det ena behöver ju inte utesluta det andra? Jag växte upp i ett hem där vi hade ett helt rum med böcker från golv till tak, men jag är ändå en stor e-boksentusiast och stor förespråkare för läsplattor. Att man gillar e-böcker betyder ju inte att man inte tycker om tryckta böcker.
Helt klart utesluter inte det ena det andra men om jag skulle skaffa en läsplatta och börja fylla den med böcker … Eh. Hur många fler skulle jag hinna läsa då?!
Ha ha ha! Nu var det min tur att känna igen mig. :-)
Fast jag håller inte med dig om e-böcker (det är ett jättebra komplement!), och i likhet med Ethel ger jag bort böcker som jag vet att jag inte kommer att läsa om. Stadsmissionen har hjälpt mig att tömma bokhyllorna hemma.
Alltså, jag är inte emot e-böcker. Inte alls. Jag vågar bara inte börja med sådana OCKSÅ. Och det där med att ge bort. Jädrars vad det svider. Är väl ngn slags materialist.
Jag förstod aldrig riktigt problemet. Man har en massa böcker, man köper fler, man skaffar fler bokhyllor, man flyttar till större om det krävs… var ligger problemet?
När du lägger upp det sådär …
Ser titeln ”Islossning” överst i högen på ditt nattduksbord. Närmar mig slutet på den och gillar väldigt mycket. Där har du något att se fram emot. Längta i stället för att beklaga, var sak har sin tid. Jag längtar efter att måsta korrekturläsa inför utgivning en vacker dag.
http://gabriellas.ordlycka.se/#post12
Jag ÄLSKAR den. Har börjat på alla tre. Jag är ett riktigt Voors-fan och den här är suveränt bra. Som vanligt.
Och sant, korrekturläsa är inte helt illa. Längtade också efter det förut.
Har ruvat på detta länge nu, men såg inte sovrumshögen oroväckande stor ut? Och vad var det egentligen som låg … i botten…? ;)
JAG VEEEET! Det började ju så bra. Jag var helt hooked. Sedan kom det födelsedagar, jul och nyår och redigering och jag vet inte allt. Och jag funderade på att lyfta bort den ur bilden men det hade ju varit fegt.
Kan trösta dig med att sovrumshögen är den som är ”snart att läsa”. Ju närmare sängen, ju större chans att bli läst. Eh. Tolka på rätt sätt.
=)