I lördags var det som bekant Melodifestival. Och som Sverige delades i två läger! Och som min Facebook-feed delades i två läger! Det var fantastiskt roligt att följa både Twitter och Facebook under tävlingens gång och speciellt då Ranelid tog sig vidare till Globen. Vissa upprördes å det grövsta medan andra jublade.
Jag fascineras över att folk totalsågar resultatet, när det är svenska folket som röstar. Majoriteten gillade Björn Ranelids framträdande medan väldigt många inte gjorde det.
Jag älskar när saker berör. Själv är jag inget fan av Melodifestivalen men jag tycker att det är roligt att folk blir så engagerade. Eller så är det sorgligt, ingen upprörs på samma sätt av allvarliga världshändelser, där vi skulle behöva lägga lite mer energi. Men det är en helt annan diskussion.
Jag älskar också när folk gör saker som inte är de förväntade, när man går hela vägen och kör sin grej. Musik, litteratur, tv – vad som helst. Om alla gjorde samma sak hela tiden vore det ju ingen idé. Och alla kan ju inte gilla allting.
När det var dags för mig att slutföra mitt manus och börja skicka in till förlag slog det mig att många kanske inte skulle gilla det jag skrev. Och så var det. Ett förlag förstod ingenting av min bok, i alla fall var det så jag tolkade deras refusering. På ett annat förlag gillades manuset av flera, men inte av de som bestämde. Ett mycket trevligt förlag ”kunde inte sluta läsa” och erbjöd mig kontrakt. Samma manus, olika människor, olika smak, olika bagage, olika referensramar.
Det här ska jag försöka komma ihåg om några månader när folk ska börja läsa min bok på riktigt. Förmodligen kommer en del att gilla boken, kanske att några till och med kommer att älska den. Säkert kommer vissa att dissa, andra kanske blir upprörda medan ytterligare andra kanske inte ens läser ut den för att den är för trist/dålig/oengagerande.
Det är det här som är charmen med musik, litteratur och allt annat i livet. En del saker gillar jag, en del saker gillar du. Ibland gillar vi samma. Fantastiskt!

Håller med!
:)
Ranelid rules.
Det är ju inte Ranelid som röstat fram Ranelid.
Att vara bitter över resultatet och idiotförklara Ranelid är ju att idiotförklara svenska folket som röstat fram dem. Eller Björkman som tog ut sången till att delta i Melodifestivalen…
Ödmjukhet, någon….?
Nej, ödmjukhet har varken Ranelid eller de som buar ut honom. Om man ska vara rättvis. :)