Jag har en ”skrivarmånad” nu. Jag tog examen för en månad sedan och börjar inte mitt nya arbete förrän den 1/3. Det är alltså en sådan där åtråvärd period i livet där jag är helt ledig, och följaktligen skulle kunna sitta och skriva hela dagarna. Det var också min plan när jag inledde min ledighet. Men nej, det gick inte den här gången heller.
Jag vet att det är mycket få som kan vara författare på heltid, men de finns ju trots allt. Och hur gör de? Efter tre dagar klättrar jag på väggarna och kan inte skriva överhuvudtaget. Jag står vid fönstren och tittar ut på hur andra går till skolan eller jobbet, ett samhälle jag inte riktigt deltar i. Jag klickar in och ut från facebook. Jag tittar på klockan och dricker te. Jag tar med datorn till ett café och försöker att skriva där, men istället lyssnar jag till samtalet runt bordet bredvid eller får dåligt samvete över att jag har tagit upp ett helt bord ensam i två timmar när jag bara har köpt en svart kaffe. Jag är verkligen urusel på att jobba heltid som författare, något jag upptäckte redan under författarskolan när jag började skaffa extrajobb och läsa dubbelt under skrivperioderna bara för att slippa sitta hemma så mycket. Jag kan inte tänka mig något mer oinspirerande. Ändå krävs det ju massor av tid för att skriva, och att skriva en hel bok samtidigt som man har ett heltidsjobb kan vara ganska tufft. Det enda man önskar då är mer skrivtid. Jag får helt enkelt inte ekvationen att gå ihop.
The Paris Review har förresten gjort en sammanställning av författares arbetsrutiner som refereras i Svenska dagbladet. Intressant läsning, även om det som kommer fram är det vanliga: det finns ungefär lika många sätt att skriva på som det finns författare. Men jag kanske ändå ska ge deras metoder ett försök nu när jag har chansen.
Själv tog jag beslutet före jul att satsa på min författardröm (som ibland känns lite naiv och blåögd – vem tror jag att jag är??) och sa upp mig från mitt heltidsjobb. Att jobba heltid och samtidigt skriva funkade inte för mig.
Nu har det bara gått några få dagar av ledigheten men hittills känns det som det bästa jag gjort på flera år. Jag älskar verkligen att vara hemma! Jag älskar den frihet jag har nu. Inga ”måsten”, inga deadlines, inga jobbiga kunder eller uppdragsgivare som kräver saker, inga resultat som ska försvaras inför en chef.
Nu ska jag bara se till att få klart min bok också. Bara … :)
Bra gjort att du satsar! Lycka till med boken:)
Har själv haft ”skrivarvecka”, den där totaldedicerade tiden då ALLT ska flöda, kreativiteten på topp, bla bla. Man har så mycket förväntningar och vilja så att allt låser sig. Jag kan bara föreställa mig vad en skrivarMÅNAD skulle försätta mig i för tillstånd. Jag har full förståelse för det som händer dig. Den modell jag jobbar efter nu är att jag har vikt två dagar per vecka till att skriva. Det blir inte lika ”farligt”. Fast det är högprioriterat. Jag KAN få göra något annat de dagarna, men då ska det banne mig vara en särskild anledning, som att detta andra bra infaller på just de dagarna, eller att personen jag ska göra något med absolut bara kan de dagarna. Men inga restriktioner är förstås vattentäta. Internet finns ju, och det där andra totalt ickerelaterade kreativa projektet kan man ju fila på. Och så har favoritbloggen ett nytt inllägg, och så….
Japp, tror att jag också skulle föredra den där tvådagarsmodellen! Förväntningarna och att skrivandet blir ett tungt ”måste” är nog en anledning till att skrivarmånaderna inte riktigt fungerar för mig.
Jag tror (tror, inte vet) att jag skulle älska att vara hemma och skriva hela dagarna (eller åtminstone halva,andra halvan skulle jag vara hemma och inte skriva)!
Jo. Jag gillar också idén i teorin. Men hade nog föredragit ett halvtidsjobb så att skrivardagarna blir halvdagar istället.
Arbetar man som författare är det mycket riktigt så som du beskriver det, att man inte deltar i det där samhället där andra går till skolan och jobbet. Det handlar om att sitta ensam långa stunder. Och det handlar framför allt om två saker: självdisciplin och tålamod.
Ge fan i Facebook, detta djävulens påfund. Bara för att du har tillgång till dator och internet innebär det inte att du måste in och kasta bort dyrbar tid på sociala nätverk och annat trams. Och låt teven, människans ledstjärna, vara avstängd. Vill du skapa måste du fokusera. Använd gärna internet, men gör det till saker som gagnar ditt skrivande.
Tålamod! Utan tålamod kan du inte fokusera längre än tjugo minuter. Då blir det inga romaner skrivna.
Det är inte roligt att sitta en hel dag och inte få fram mer än några rader. Frustrationen kan lätt ta över; då gäller det att stå emot. Att skriva en roman ger som ni alla vet sällan några omedelbara resultat. Det måste få gå några blanka timmar då och då. Det är där tålamodet sätts på prov.
Jag tror att så länge du fokuserar på ditt konstnärliga arbete, så länge du tänker, tar du långsamma steg i rätt riktning, trots att det för stunden känns lönlöst. Den tid du lägger ned på detta kommer vid senare tillfälle att bära frukt i ditt skrivande.
En god morot att ha när man slår sig ned vid skrivbordet är den tillfredsställande känslan efter att ha skapat någonting som man tycker är fantastiskt; känslan över att dessa vackra rader, som jag har författat, är värda varenda timme.
Tack för handfasta tips!