Att marknadsföra en bok

Egentligen är titeln på det här inlägget lite anspråksfull, för jag har ju bara sett marknadsföringen av en enda bok — min egen. Men jag är verkligen nöjd med hur förlaget har jobbat och tänker jobba framöver, så jag vill ändå gärna berätta om det.

Precis som Ulrika har jag känt mig lite kluven till marknadsföring, skulle väl egentligen önska att min bok bara kunde tala för sig själv. Ibland känner jag mig som en gatuförsäljare med en skrällig megafon när jag engagerar mig så mycket i det här. Men jag gör det ju inte bara för att framhäva mig själv; det handlar ju också om denna berättelse som jag tycker så innerligt mycket om. Inte bara jag för den delen— flera av de ganska få som läst har verkligen älskat den, och förmodligen finns det andra därute som kan gilla den lika mycket. Jag tänker göra vad jag kan för att de ska upptäcka den, trots att det kommer ut 30-40 svenska böcker om dagen.

En stor fördel med att ha ett förlag är förstås att man får hjälp just med marknadsföringen. I mitt fall rivstartade den då utgivningen av min bok tidigarelades. Den första tiden handlade det mest om sådant som riktar sig till boklådorna och inköparna. Allt material som skulle ingå i Svensk Bokhandels vårkatalog behövde bli klart å det snaraste. Ny titel blev bestämd i hast, och jag fick skynda mig att sno ihop mitt debutantporträtt. I samma veva fick förlagets jätteduktiga formgivare Maria Sundberg i uppdrag att snabbt göra ett omslag. Det var lite nervöst, för omslaget är förstås jätteviktigt, men jag tycker att det blev så otroligt fint. Älskar det! Det är som ett juvelbesatt smyckeskrin, glittrande vackert samtidigt som det väcker nyfikenhet på vad som finns inuti. Tack snälla Maria, säger jag för jag vet inte vilken gång i ordningen!

På Damm sätter man samman en projektgrupp för varje bok, och snart hade vi ett möte där de och jag spånade om hur vi ville marknadsföra ”Berg har inga rötter”. De berättade vilka grupper de trodde skulle vara särskilt intresserade av den, och att man skulle försöka att särskilt bearbeta de medier som riktade sig till just de målgrupperna. Men Damm är inte alltför fixerade vid ”gammel-media” utan funderar alltid på hur man ska kunna få uppmärksamhet på bloggar och i andra sociala medier. Flera av oss hade slagits av att det är en bok som väcker känslor och som går att läsa på flera sätt, och att man borde ge folk en chans att dels berätta vad de tycker om den, dels kunna diskutera den med varandra och med mig. Därför kommer URL:en till bokens Facebook-sida faktiskt att tryckas i själva boken.

Några veckor senare skickade PR-chefen på Forma en lång lista med journalister som hon planerade att kontakta, och vi diskuterade den lite. Det var jag först inte helt bekväm med; det kändes som om man försökte manipulera dem. Men egentligen är det inte så, insåg jag när jag tänkte efter. Om vi har något som är intressant för dem, då hjälper vi inte bara oss själva utan också dem när vi berättar det. Alla journalister har inte blivit kontaktade än, trots att boksläppet börjar närma sig, för det är ingen idé att gå på dagspressen för tidigt. Ett par journalister på månadstidningar har dock visat intresse, och tydligen har en del recensionsex redan blivit beställda. Spännande!

Men egentligen tror jag att det här med sociala medier kan visa sig bli viktigare. Förutom att ordna Facebook-sida brukar Damm till exempel bjuda in bokbloggare som är intresserade av att träffa författaren, och man använder Twitter och sin egen närvaro på Facebook ganska aktivt. Jag tycker det känns bra. Det finns en demokratisk kraft i sociala medier, inte bara i arabländerna. De jämnar ut villkoren mellan jätteförlag som Bonniers, vanliga förlag och egenutgivna böcker. Gillar folk en bok så är det lättare än någonsin att berätta om det för många andra, oavsett hur den har kommit ut. Jag hoppas förstås att det ska hända med min bok.

Jag som presenterar min bok på förlagets Pocketfest.

Allting är igång nu. Svensk Bokhandels vårkatalog är ute, med en fin annons för ”Berg har inga rötter”, och nu börjar förlaget släppa fram mig för att presentera boken. I torsdags ordnade förlaget en jätterolig Pocketfest, där jag fick prata under sex minuter (det var trångt om saligheten!). Nästa vecka, den 28 och 29 februari, kommer jag att vara med i Forma Books presentation på Stadsbiblioteket i Stockholm, och då ska jag visst få hela tio minuter. :-)

Men det roligaste som förlaget hittat på har jag sparat till sist. Vi har nämligen gjort en trailer för ”Berg har inga rötter”!. Den ska lanseras nu på måndag, den 27 februari. Då kommer jag att berätta mer om den i ett inlägg här på Debutantbloggen.