Peter Dahls Dans i det blå.
För en tid sedan hade jag det stora nöjet att se Anders Hansers bildspel där Peter Dahl berättar om processen bakom skapandet av sin tavla ”Dans i det blå.”
Det slog mig (och jag kan vara allmänt trög som inte har fattat det här än) att den processen inte skiljer sig speciellt mycket från den att skriva en bok.
Peter Dahl pratade om det här med att ha ett jobb vid sidan av måleriet (skrivandet). Att om det går för lång tid mellan passen så tappar man tråden. So been there! När jag skrev mitt manus jobbade jag heltid, byggde hus och sökte nya jobb en gång i halvåret. Jag vet precis hur det är att ha lång tid mellan skrivpassen och att tappa tråden.
Han pratade också om hur man kommer igång. Om han inte har någon idé så börjar han ”kladda lite” och snart ”ser man om något händer” och om det finns ”något sammanhang.” PRECIS där är jag nu. Jag har börjat kladda lite på det jag hoppas blir bok nummer två och jag har stora delar klara för mig men fortfarande saknas en bärande del. Den kladdar jag på. Jag funderar och skissar. Och hoppas att ett sammanhang ska hoppa ut och och bli synligt för mig.
För att återgå till hans process med just ”Dans i det blå” – i bildspelet fick man se hur många versioner som helst av tavlan. Det var detaljer som togs bort, målades dit, förtydligades, togs bort och färger som ändrades. Personer som kom till, försvann och suddades lite i kanten. Fascinerande. Precis som den redigeringsprocess jag just har tagit mig igenom! Man stryker, man lägger till och man städar upp. Vad vill man berätta, vad vill man fokusera på? Det är det man ska behålla.
Och förstås – Peter Dahl pratade om Kill a darling. Vid vårt allra sista redigeringsmöte tog jag steget. Jag sa till min förläggare ”det här bidrar faktiskt inte med något.” Hon hade redan varit inne på det men jag satte ner foten och ville behålla. Nu har jag tagit bort det.
Tänk att processerna är så lika när man skriver/målar. Men en sak skiljer sig! Peter Dahl beskrev sin skapandeprocess som en film eller teater som spelades upp framför honom och sa ”det är synd om publiken som bara får se slutscenen”. Ha! I en bok får man ändå hela vägen. Fast hmmm … vänta lite. Det finns rätt mycket film som jag inte har med i min bok, som jag vet men som läsaren aldrig kommer att få veta.
Min åttaåring var med när vi såg bildspelet och när jag efteråt frågade henne om hon förstod vad det handlade om sa hon ”Han blev aldrig klar, han bara ändrade och ändrade.” Precis så. Bok/tavla = same shit, different name. Det går att peta i all evinnerlighet.
Det var en intressant jämförelse och (tycker jag) mycket riktig. Vad roligt att på ett sådant detaljerat sätt, som du beskriver, få se konstnärens väg från ”kladd” till den färdiga målningen.
Din rubrik till detta inlägg var lite kul, kan ju tolkas på fler än ett sätt … :-)
Ja, det var intressant att få höra honom berätta och få syn på likheterna. Kul att du gillade!
Jo, det verkar finnas många likheter. Jag skulle tro att det gäller allt sådant här ensamt kreativt arbete – det är likadant med musik också.
Jag tror det är bra att alltid skriva lite varje dag, just för att inte tappa tråden. Min andra roman har fått ligga på is i ett par veckor nu p g a för mycket annat, och det känns plötsligt jättesvårt att skriva den. Suck.
Japp, instämmer!
Jag har också fått pausa min och nu är det som du säger, jättesvårt att komma igång. Men det är bara att sätta igång och kladda igen!
Ibland kan det dock vara en fördel om man låter det ligga orört ett tag. Ny energi, nya ögon.
Japp. Nu tar vi nya tag!
Håller verkligen med! Är det kanske ungefär samma procedur med allt kreativt skapande? Intressant läsning iaf.
Så kan det säkert vara, att det är ungefär samma procedur. Processen skiljer sig nog inte så mycket åt oavsett vad man skapar.
Kul att du gillade!
[...] jag idag i Debutantbloggen. Kika gärna in! Share this:TwitterFacebookLike this:GillaBli först att gilla denna [...]
Mycket av lärararbetet är på samma sätt. De lektioner som jag varit nöjd med är de som jag skapat själv. Även om det ibland går att snabbt improvisera en bra lektion så är det oftast en lång process från idé till utförande. Det känns därför skrämmande om skolan ska likriktas och återigen bli en skola där alla ska läsa samma sak. Då har vi snart en mängd robotlärare, usch!
[...] åkte till Zornmuséet för att se utställningen om Peter Dahl, om det kan du läsa i Debutantbloggen. Share this:TwitterFacebookLike this:GillaBli först att gilla denna [...]