Nu när Mannes och Pernillas glammiga releaser har gått av stapeln får väl jag stå som påminnelse för det man lätt glömmer i samband med debuten, det vill säga väntan. För innan bubbel och boksignering och den där alldeles speciella känslan av att hålla sin egen bok i handen finns det en hel massa väntan.
Först väntan på att få tid att skriva. Den här väntan är ju i och för sig ganska meningslös, för tiden man väntar på kommer aldrig. Man inser det förhoppningsvis så småningom. Då slutar man vänta och tar sig tid i stället. Och ja, att ta sig tid innebär prioriteringar. Det innebär att något annat inte blir gjort, eller dåligt samvete för att man väljer Boken istället för att lägga ner tiden på familj och vänner. Troligen båda delarna.
När då boken till slut är skriven och utskickad till förlag börjar nästa väntan. Den här väntan är lååång. Jag skickade bara ut till några förlag, och även om de flesta svarade efter några månader tog det sista av dem nio månader på sig att skicka sitt refuseringsbrev. Mitt råd är följaktligen: vänta så passivt som möjligt. Det är ingen idé att hoppa till varje gång telefonen ringer eller stå och vakta på brevbäraren varje dag och hoppas att brevet ligger där. Gör något annat istället.
Och så slutligen, när boken är antagen, kontraktet skrivet: väntan i vilken jag befinner mig nu. En väntan som visserligen är på något gott, men ändock kan tyckas mycket, mycket lång. Ibland tar det ett år tills boken ges ut, ofta ännu längre. På ett mindre förlag, som det som ska ge ut min bok, är det också svårt för förlaget att veta exakt i förväg när resurser och tid finns att ge ut boken. Då blir väntan kanske inte bara lång, utan också oviss. Och kanske inte så väldigt spännande (därav mina inte fullt så inspirerande blogginlägg den senaste tiden).
Ni väntar kanske också? På att jag ska outa mitt releasedatum till exempel? Jag med. På grund av diverse olyckliga omständigheter för förlaget kommer min bok att ges ut först i höst, och inte nu i vår som det först var tänkt. Jag får alltså ge mig till tåls. Det ska väl gå. Vänta, det kan jag ju vid det här laget.
Ja, det låter som att författare måste vara tålmodiga människor, en bild som inte riktigt stämmer överens med den känslosamma konstnärssjäl som skapar böcker genom slit och inspiration. Tålmodig är inte hur jag skulle beskriva mig själv, men vad ska man göra? Om vi inte har något annat väl än att vänta, så lär vi oss just vänta. Du säger det bra.
Du får glädja dig åt att du är på rätt sida bokkontraktet i alla fall. Väntan på refuseringsbrev måste vara värre. Lycka till med allt!
Tack!
Skrev just på min blogg om hur jag nu väntat i ytterligare fem veckor efter senaste kontakt med förlaget ang mina manus. Sammanlagt rör det sig om 7 månader för det ena förlaget och rekordlånga 1 år och 4 månader för ett annat. Ibland har man de där hoppa-till-när-telefonen-ringer-dagarna, andra struntar man högaktningsfullt i om de överhuvudtaget läser. Idag sitter jag på nålar och vill ringa upp förlaget igen, men var går gränsen mellan bara trevligt angelägen och jobbig? Hade du kontakt med förlaget under tiden de läste eller var det först när de hörde av sig till dig som ni mailade/pratade? Du vet i alla fall att din bok är antagen och på gång- det är väldigt avundsvärt i mina ögon! Kram!
Ja, svår gränsdragning det där. Känns svårt att vara ”lagom påflugen” när allt man vill veta är vad de tycker. Jag hade kontakt med förlaget först när de hade hört av sig till mig. Å andra sidan var det förlag som slutligen antog min bok väldigt snabba på att höra av sig, så det var inte så mycket sitta på nålar där:)
Vad skönt med snabb kontakt för din del. Kanske är det som alla tycks säga, en fråga om timing, när det gäller att passera nålsögat? Idag får jag tejpa fast händerna på linjaler- då kan man inte slå ett enda nummer på telefonen! :-)
Är nog svårt trots dina fina råd att inte hoppa till när telefonen ringer, eller förhoppningsfullt kolla efter brevbäraren. Som tidigare sagts, du väntar nu på utgivning. Fantastiskt!
Det som slår mig är att det måste vara helt omöjligt att skriva en bok om något aktuellt ämne. Funkar junte :-), ämnet är väl sedan länge överspelat när boken väl kommer ut.
Eller hur, jag har också funderat på det där du säger i slutet! För samtidigt som jag har hört att förlagen är glada i att ge ut böcker i aktuella ämnen, så känns det som att man måste spå i framtiden för att överhuvudtaget ha chans att ge ut en bok medan ämnet fortfarande är aktuellt.
Usch den där väntan. Lider med alla som är mitt inne i den. Själv fasar jag för den delen av ”skrivandebranschen” när min barnbok väl är klar för att skickas in till förlag. (Förhoppningsvis snart.) Fick vänta många månader förra gången – på en refusering. Men skam den som ger sig. :-) Den här gången går boken ut till flera förlag.
Ethel: Håller helt med dig! Jag tror trixet är att man måste ha förlagskontakten klar innan man skriver om något aktuellt. Det funkar absolut inte annars. Vi hade tur med våra reseskildringar på så sätt att fotografen jag jobbar ihop med hade givit ut en bok tidigare på ett förlag. Allt jag behövde göra var att lämna in skrivprov och sedan kunde vi köra. Bok två kommer ut i vår.
http://tidattskriva.blogspot.se/2012/05/det-har-med-att-vanta.html
Aha, det är så man gör när man skriver om aktuella ämnen alltså! Bara att hitta en förlagskontakt innan då, kanske lättare sagt än gjort:)
He he… definitivt lättare sagt än gjort :-) Jag hade som sagt tur (en ohygglig tur) i och med att någon annan hade den kontakten redan och tidigare inkopplad skribent blev ratad av förlaget och det brann i knutarna att få tag i en annan som kunde skriva den där första reseskildringen. Jag blev helt enkelt tillfrågad och svarade ja på stubben ;-P Sedan gick den där boken och vann ett pris och så rullade det på…
Jag tror att din roman är som en flaska Carlsberg – worth waiting for!