Hur tänker ni med det här att skildra verkliga miljöer? Jag har funderat en hel del på det nu sedan jag nyligen läste ut Jens Liljestrands bok Adonis, som skildrar en grupp studenter i Lund som bildar en manskör. Det är en fiktiv historia, men miljöerna är extremt exakta. Speciellt för mig, som precis kommer från nästan 6 år av studier i Lund, blir det lustigt och nästan lite obehagligt hur väl jag känner igen mig. Varje nation de är på, varje korridor i varje studentboende, Akademiska Föreningen, institutionerna, torgen, caféerna, matbutikerna. Allt finns med, namngivet och klart igenkännbart. Likaså de studentikosa traditionerna, silluncherna, ordenssällskapen… Det enda som är utbytt är personerna.
Ett av Lunds alla studentboenden som Jens Liljestrand beskriver i boken
Det blir ett helt annat sätt att läsa en bok på när man vet precis vad författaren talar om. Man får mycket gratis, men samtidigt kan det vara tråkigt att ingenting lämnas åt fantasin. Jag tycker det här är ett dilemma som ofta kommer upp när man skriver. Hur brukar ni göra? Namnger ni till exempel ”Ica Malmborgs” och tänker er en speciell affär, eller skriver ni ”mataffär”. Har ni en särskild stad som ni er framför er, eller möblerar ni om lite bland gatorna efter era egna behov? Det hade varit spännande att höra!
Även om jag ser t.ex. en affär framför mig när jag beskriver den, så tycker jag att det känns jobbigt att skriva ut det riktiga namnet. Jag känner att jag måste få alla detaljer rätt om jag har gjort det. Därför brukar jag hitta på egna namn till såna ställen.
Så brukar jag också göra… Kanske lite för att om man inte namnger gator, affärer m.m. kan det ju inte bli ”fel” på samma sätt som när man möblerar om i verkliga, namngivna städer.
Hur jag ”brukar” göra är lite magstarkt uttryckt för min egen del, jag kämpar på med mitt första bokmanus. Den utspelar sig helt och hållet i en fiktiv miljö eftersom jag kvävs av att beskriva sådant som finns runtomkring. Jag behöver historier med helt fria tyglar där varje del i berättelsen kan böja sig efter berättelsen i sig. Alltså utspelar sig min berättelse i en fiktiv stad, längs en fiktiv gata som är designad för berättelsens syfte samt i en ospecificerad dåtid, för att slippa ange tidsmarkörer. Och ja, det är en vuxensaga.
/Anna
Jag har ingen erfarenhet av just detta som skribent men som läsare har jag tänkt en del på detta.
Jag har nyligen läst Mons Kallentofts årstidsserie och stört mig på att han skriver ”fel” gatunamn etc I Linköping. Jag läste någon intervju där han fick frågan och själv menade att det var hans konstnärliga frihet att ändra om i geografin och så kan det väl få vara förstås.
Själv tycker jag dock när jag läser böckerna att det känns slarvigt. I böckerna kan han t ex skriva att Åhlens ligger på Hamngatan när det i själva verket ligger på Storgatan. När man själv kan staden utan och innan så kommer man av sig och reagerar på att det är ”fel”. Syftet med att ändra en så oviktig detalj känns oklart, det är ju inte så att han gjort om hela stadsbilden efter eget huvud utan ibland är det rätt och ibland är det fel. Nej, det är störande :)
Det som Sofia berättar verkar onekligen meningslöst. Men jag kan tänka mig ett fiktivt Åhléns på en fiktiv gata i en fiktiv stad, men då måste det nog vara fiktivt hela vägen. Åhléns är en för stor markör för att flytta runt i en riktig liten stad. Annars tycker jag personligen om, både att läsa och skriva, om en plats som ligger väldigt nära en riktig plats med ett innehåll med detaljer som är troliga, det är viktigare än geografisk exakthet (Ica ligger ju överallt, ett rådhus, en kanal är vanligt etc). Det är väl bara att undvika exakt gatunamn, tänker jag. Jag har själv skrivit om en ö i Stockholms skärgård med typiskt innehåll för en skärgårdsö, men inget namngivet och trots det specifika är allt fortfarande tillräckligt allmänt för att det skulle kunna vara minst 5-10 olika öar. Fast sedan har jag skrivit om Stockholm också, och då höll jag mig – förstås – till de riktiga statdsdelarna, annars hade det blivit konstigt, tycker jag. Fast då gav jag å andra sidan inga specifika ställen, bara ”en bar” i Gamla stan, t ex.
Historiska romaner däremot, är urkul om de är exakta. Mina drömmars stad var nästan mest givande för mig eftersom jag bott i många år exakt där i trakten av Nytorget/Tjärhovsplan som den första boken rör sig. Då blir det jättekul att få kliva in i sin ”egen” stadsdel hundra år tidigare.
Summa summarum, om det blir positivt eller negativt beror på hur det görs!
Eftersom jag skriver fantasy som inte utspelar sig i vår ”verkliga” värld kan jag inte skildra verkliga miljöer. Däremot bygger mina fiktiva världar på den verkliga världen. Har gjort mycket research på olika verkliga geografiska platser för att få den fiktiva världen så verklig som möjligt. Fantasy kräver lika mycket research som något som utspelar sig i verkligheten :)