Kommentarer till Verklighetens miljöer

Av: Ulrika

Ulrika — Wed, 04 Jul 2012 19:21:09 +0000

Så brukar jag också göra… Kanske lite för att om man inte namnger gator, affärer m.m. kan det ju inte bli ”fel” på samma sätt som när man möblerar om i verkliga, namngivna städer.

Av: Johan Lindback

Johan Lindback — Wed, 04 Jul 2012 09:14:21 +0000

Eftersom jag skriver fantasy som inte utspelar sig i vår ”verkliga” värld kan jag inte skildra verkliga miljöer. Däremot bygger mina fiktiva världar på den verkliga världen. Har gjort mycket research på olika verkliga geografiska platser för att få den fiktiva världen så verklig som möjligt. Fantasy kräver lika mycket research som något som utspelar sig i verkligheten :)

Av: nilla|utanpunkt

nilla|utanpunkt — Wed, 04 Jul 2012 09:04:37 +0000

Det som Sofia berättar verkar onekligen meningslöst. Men jag kan tänka mig ett fiktivt Åhléns på en fiktiv gata i en fiktiv stad, men då måste det nog vara fiktivt hela vägen. Åhléns är en för stor markör för att flytta runt i en riktig liten stad. Annars tycker jag personligen om, både att läsa och skriva, om en plats som ligger väldigt nära en riktig plats med ett innehåll med detaljer som är troliga, det är viktigare än geografisk exakthet (Ica ligger ju överallt, ett rådhus, en kanal är vanligt etc). Det är väl bara att undvika exakt gatunamn, tänker jag. Jag har själv skrivit om en ö i Stockholms skärgård med typiskt innehåll för en skärgårdsö, men inget namngivet och trots det specifika är allt fortfarande tillräckligt allmänt för att det skulle kunna vara minst 5-10 olika öar. Fast sedan har jag skrivit om Stockholm också, och då höll jag mig – förstås – till de riktiga statdsdelarna, annars hade det blivit konstigt, tycker jag. Fast då gav jag å andra sidan inga specifika ställen, bara ”en bar” i Gamla stan, t ex.

Historiska romaner däremot, är urkul om de är exakta. Mina drömmars stad var nästan mest givande för mig eftersom jag bott i många år exakt där i trakten av Nytorget/Tjärhovsplan som den första boken rör sig. Då blir det jättekul att få kliva in i sin ”egen” stadsdel hundra år tidigare.

Summa summarum, om det blir positivt eller negativt beror på hur det görs!

Av: Sofia

Sofia — Wed, 04 Jul 2012 08:51:50 +0000

Jag har ingen erfarenhet av just detta som skribent men som läsare har jag tänkt en del på detta.

Jag har nyligen läst Mons Kallentofts årstidsserie och stört mig på att han skriver ”fel” gatunamn etc I Linköping. Jag läste någon intervju där han fick frågan och själv menade att det var hans konstnärliga frihet att ändra om i geografin och så kan det väl få vara förstås.

Själv tycker jag dock när jag läser böckerna att det känns slarvigt. I böckerna kan han t ex skriva att Åhlens ligger på Hamngatan när det i själva verket ligger på Storgatan. När man själv kan staden utan och innan så kommer man av sig och reagerar på att det är ”fel”. Syftet med att ändra en så oviktig detalj känns oklart, det är ju inte så att han gjort om hela stadsbilden efter eget huvud utan ibland är det rätt och ibland är det fel. Nej, det är störande :)

Av: Kära Syster

Kära Syster — Wed, 04 Jul 2012 08:00:27 +0000

Hur jag ”brukar” göra är lite magstarkt uttryckt för min egen del, jag kämpar på med mitt första bokmanus. Den utspelar sig helt och hållet i en fiktiv miljö eftersom jag kvävs av att beskriva sådant som finns runtomkring. Jag behöver historier med helt fria tyglar där varje del i berättelsen kan böja sig efter berättelsen i sig. Alltså utspelar sig min berättelse i en fiktiv stad, längs en fiktiv gata som är designad för berättelsens syfte samt i en ospecificerad dåtid, för att slippa ange tidsmarkörer. Och ja, det är en vuxensaga.

/Anna

Av: Anna

Anna — Wed, 04 Jul 2012 07:59:43 +0000

Även om jag ser t.ex. en affär framför mig när jag beskriver den, så tycker jag att det känns jobbigt att skriva ut det riktiga namnet. Jag känner att jag måste få alla detaljer rätt om jag har gjort det. Därför brukar jag hitta på egna namn till såna ställen.