I veckan fick jag se omslaget till min bok. Jag väntar med att visa det för er eftersom några saker fortfarande ska justeras och baksidestexten är under arbete, men ändå. När jag öppnade bildfilen var det som att det plötsligt blev verklighet, att manuset tog form av en bok på ett sätt som jag inte riktigt har insett förut.
För så här är det: det var mer än ett år sedan mitt manus blev antaget. Det är ett litet förlag, en del böcker skulle ges ut innan min. Sedan releasedatumet blev framskjutet har jag bara haft sporadisk kontakt med förlaget. Allt det här har gjort att boken liksom har ”försvunnit”. Jag tänkte på den i början, när jag precis blev antagen. Men allteftersom månaderna har gått har den flutit undan, jag har börjat på en ny bok, skrivit inlägg här på debutantbloggen, jobbat vidare med helt andra saker utan att titta på mitt gamla bokmanus.
På ett sätt känns det som att jag redan utgivningen bakom mig, som att det är ett stadium som redan har passerat. Så dimper bokomslaget ner i mail-inboxen, och det kommer plötsligt över mig. Mitt manus ska bli en bok! En illustratör har suttit och knåpat ihop en framsida som ska gå ton i ton med texten, någon jobbar med sättning och baksidestext. Folk anstränger sig för att min text ska presenteras så bra som möjligt. Och dessutom: boken kommer att släppas ut till folk, vem som helst kommer att kunna köpa den, den är snart helt utanför min räckvidd.
Det är en blandad känsla. Stolthet såklart, glädje. Men också rädsla. För vad är det jag har skrivit egentligen? Det känns så länge sedan nu. Är jag ens samma person idag? Kan jag stå för det? Vill jag verkligen höra folks åsikter om texten? Innerst inne är svaret såklart ja, hade jag inte velat bli läst hade jag inte skickat min bok till ett enda förlag. Men när det som hela tiden har varit avlägset närmar sig är det många tankar som man inte ens tänkte i början som plötsligt dyker upp ur ingenting.
En liten ledtråd till omslaget för ”Gungfly”: vatten och växtlighet blir det, helt i enlighet med titeln.
Förstår precis dina tankar inför bokens publicering. Fantastisk känsla delad med känslor av, inte skräck kanske, men iaf lite rädsla. Måste köpa din bok när den kommer ut, precis som jag har köpt Sofias och Mannes. Då roligt eftersom jag har följt er här på bloggen. Lycka till!
Tack! Vad roligt att du inte bara följer bloggen utan också själva ”produkterna”:)
Spännande! Och angående det här med om man fortfarande är samma person som skrev manuset, tror jag att svaret är ja. Fast nej.
Grattis!
/Anna
Exakt så är det. Man är samma. Men inte. Du är klok du Anna.
Tack! Ja, fast nej. Okej, det köper jag.
Vad kul att det äntligen börjar närma sig utgivning! Du har väntat länge nu och att du har kunnat gå vidare och börja med nya projekt är bra. Ett varmt lycka till från mig :)!
Tack! Ja, det tog faktiskt lite tid att börja på något nytt efter att ha varit inne så länge i något, men den senaste månaden har jag verkligen kommit igång i alla fall.
Vilket fint inlägg, jag tror många känner som du. Men du är nog samma person, fast med lite mer erfarenhet och insikt. Det kommer gå strålande! Grattis och lycka till!
Tack så mycket! Lycka till själv med bokmässepromotion och allt du har på gång!
Åh, vad härligt att det är på gång. Omslag är en stor grej. Grattis och lycka till!
Tackar!
Ett jättestort JIPPIEE! Det är en härlig känsla att se det ta form, bli på riktigt. Och ÄNTLIGEN! Kram!
Jaaa! :):):)