Gästbloggare: Hampus Eriksson

Hampus Eriksson är född i Hanaskog i Skåne men nu i Gemla utanför Växjö. Han har studerat till bibliotekarie på Linnéuniversitet och arbetar på stadsbiblioteket i Växjö. I dag kommer hans debutbok Berättelsen om Bill Sanch: Volym 1 ut på Darkness Publishing.

Är Verklighet och Fantasi tillsammans något paradoxalt?

Begrepp som verklighet och fantasi behöver inte tillsammans vara paradoxala, tvärtom enligt mig. Det är ju med orden vi skapar meningar, satser, ja till och med vår verklighet. Vi beskriver saker för varandra. Den verklighet som en människa lever i kan vara fantasi för en helt annan. Jag menar att en dikt som jag helt och hållet tagit ur luften, format orden, ställt upp dem i perfekta rader och stycken så att texten följer med den luft den skapar i textraderna kan vara min egen verklighet. Märker ni någon skillnad? Hur ni följer med strömmen?

De här raderna kan för många låtas som flum eller irrelevant eller ointressant, men för andra kan hämta upp de små korn som bildas när en författare skriver en novell, dikt, roman, essä, ja vad som helst. Det är med orden vi skapar vår verklighet.

När jag började skriva för fem år sedan efter ett långt uppehåll förstod jag inte först att jag som individ/person hade berättelser inom mig som ville ut. Det var inte förrän hösten 2007 när jag läste Harry Potter böckerna som jag förstod att det som Rowling målade upp som fantasi var en del av mitt liv, min verklighet. Ångest över döden. Kärlek. Kriget mellan det onda och det goda. Jag kämpade mig kvar vid livet och den verklighet som min mamma hade visat mig, det som min pappa skulle varit med om och väglett mig genom under den svåra tiden. Harry Potter hade varken mamma eller pappa, men jag kan ändå känna igen att bara ha en hälft och det svåra kval som man möter på vägen genom livet. Som tur är behöver jag inte rädda världen från ondskan utan istället behöver jag rädda min verklighetsuppfattning från mina onda tankar. Alltid behöver inte fantasi vara något dåligt eller overkligt, ibland tvärtom, det kan istället visa på något väldigt svårt som man inte vågar eller kan berätta om. Istället visar man det ur andra synvinklar. Precis som jag har gjort med mina dikter och med mina böcker och noveller. Fantasi kan vara ett väldigt skönt verktyg när man inte vill, för tillfället, bevistas i sin egen verklighet.

När jag väl hade läst klart Harry Potter böckerna var jag inte bara medveten det fina i böckerna utan att jag själv hade en berättelse att berätta. Självklart blev de första kapitlen, första boken, något av ett plagiat, men jag hade ändå något att säga, något att berätta. Jag fick mormor att läsa igenom det jag hade skrivit och hon tyckte att jag hade livlig fantasi, som skrämmer mig ibland. Många frågar: ”Var får du allt ifrån?” Jag säger alltid samma sak: ”Från min hjärna och det jag läser plus från den verklighet jag lever i, eller den vi alla lever i.”

Ni kanske tänker: ”Vad hade du för verklighetsaspekter i din bok?” Jag skulle säga många, vissa valde jag att ta bort av flera orsaker, andra lät jag vara kvar. Prologen beskriver en liten pojke som heter Eric och bevittnar när en man kliver rakt in i deras hus och startar en eldsvåda som får huset att stå i lågor några sekunder senare. Det kan låta lite för världen och som läsare kan det kapitlet vara irrelevant för berättelsen, men så är inte fallet. Allt är en helhet, allt är en annan verklighet, kanske även fantasi av en sjuk pojke – vem vet. Självklart får läsaren inte alla pusselbitarna på en gång. Vissa pusselbitar läggs ut och vissa får ligga kvar vid kanten innan den hittar sin rätta plats.

Det är just det jag gör i min bokserie om Bill Sanch, jag leker med verklighet och fantasi, blandar ihop dem så att karaktärerna och läsaren inte vet var de är. ”Dem är ju i Willing, dem är ju i Själarnas Himmel!” säger ni då kanske. Jo, men vad är Willing, vad är Själarnas Himmel för något? Den frågan måste ni ställa till er själva innan ni drar några slutsatser. Vem säger att Willing är en by egentligen, vem säger att Själarnas Himmel är en plats? Jag ger min beskrivning på det hela, men mellan raderna finns det mycket mer att hämta och ta del av. Det gäller bara att leta.

När jag sedan skrev andra boken ville jag att läsaren skulle fortsätta lära känna Eric och vem han är och vad han har för uppgift i boken. Man får en liten hint i epilogen. När vissa lösa trådar fogas samman kommer det andra frågor upp som läsaren får begrunda på.

Huvudpersonerna i böckerna finns, till en viss del, i verkligheten. Jag har laborerat lite för att inte det ska bli påtagligt vilka de är. Man kan säga att jag har gett en liten del av mig själv och liten del av någon annan.

Ibland är det faktiskt lättare att berätta kring ett ämne än att gå rakt på det.

Så vad är då verklighet kontra fantasi? Det är personligt. För mig är mina böcker verkliga på många sätt. De finns inom mig. Karaktärerna finns runt omkring mig hela tiden när jag åker buss, jobbar på stadsbiblioteket. Det finns de som är mobbade som inte får synas och komma till tals, som in karaktär Tom i böckerna – han skäms över sin svettning och sin lukt. Osäkra och nervösa människor, som Bill i böckerna eller när han bodde i Willing där han också blev mobbad. Han ser sig själv i Tom. Den kaxiga bruden i klassen som egentligen sitter hemma och skär sig och festar varje dag, som Sara.

Förstår ni vart jag vill komma? Jag tror faktiskt det. Alla dessa områden som mobbning, osäkerhet, självmordstankar är inte fantasi, utan för många är det en helt vanlig vardag. Det är deras verklighet.

Och det är den verklighet som jag vill berätta i slutändan. Det andra är bara utfyllnad. Och så måste det få vara. Som jag sa innan är det ibland lättare att gå runt problemet och utforska det istället för att gå rakt på.

Hemsida: djavulenshus.blogg.se