Tack för allt!

För mig kommer 2011 vara ett av de viktigaste åren i mitt liv. Jag har fått barn, fått bokkontrakt och gett ut min första roman. Det har varit fantastiskt roligt att dela med sig av den litterära resan här på bloggen och jag vill verkligen tacka för alla spännande kommentarer jag fått och alla diskussioner som uppstått.

Förutom kontakten med alla trevliga bloggläsare har jag även haft stort utbyte av mina två bloggkollegor Oskar och Annelie. Det är ensamt att vara aspirerande författare och författare (eller skribent ;-)). Många har behov av att lufta tankar och funderingar med andra likasinnade och av den anledningen är bloggen ett otroligt verktyg.

Förutom Debutantbloggen har jag även bloggat på Fridas författardrömmar sedan 2007, och det stöd och de kontakter jag fått genom bloggandet har varit ovärderliga på min väg mot utgivning. Självklart kommer jag fortsätta att blogga på FF nästa år, även om majoriteten av min ”lediga tid” just nu ägnas åt att skriva ännu en historisk roman som förhoppningsvis kommer ut sommaren 2012.

Jag kommer även fortsätta att läsa Debutantbloggen, för fyra nya, mycket intressanta debutanter tar över vid årsskiftet och det ska bli så spännande att se vad de gör med bloggen.

Tack allihop för att ni läst  och tyckt till, och lycka till med era egna författardrömmar! /Frida

Read Full Post »

Bör jag sluta läsa recensioner?

Det händer ganska ofta att man läser om författare/skådespelare/musiker som aldrig läser recensioner. Senast var det Noomi Rapace som i en intervju förklarade att hon inte vill veta vad som sägs om henne.

Tidigare har jag haft svårt att förstå den ståndpunkten, men nu blir det allt tydligare för mig vilken skada andras tyckande kan ge upphov till.

Jag har fått ett par recensioner, alla positiva och jättefina. Dock märker jag redan hur dessa har påverkat min skapandeprocess. När jag sitter och skriver börjar jag minnas omdömen jag läst och minsta kritik lägger sig likt ett gruskorn i skon och skaver. Jag vill inte att det ska vara så, jag önskar naturligtvis att jag kunde skaka av mig andras tyckande, men det går inte. I stället försöker jag anpassa mitt skrivande efter det jag läst. I vissa fall är detta bra eftersom en del feedback leder till utveckling, men för det mesta gör det bara skrivprocessen svårare. I slutändan måste jag ju ändå skriva min historia på mitt vis.

 

En klok författare sa till mig att en recension egentligen inte har något med mig eller min skapandeprocess att göra. När en bok är färdig tillhör den inte längre mig och då måste man lära sig att ”släppa taget” om den.

 

Jag tror att jag i framtiden ska försöka undvika att läsa regelrätta recensioner. Omdömen skrivna av vänner och bloggbekanta läser jag gärna. De är ju aldrig helt objektiva, men ger den energikick som kan behövas för att man ska orka skriva ett nytt manus. Även om man till mycket stor del skriver för sin egen skull får åtminstone jag även ut mycket av tanken på att dela min historia med andra och det sporrar att höra att andra underhållits av det jag skrivit.

Hur ser ni på recensioner? Det är ju trots allt bara ett subjektivt omdöme, så hur viktiga är de när ni köper böcker?

 

Read Full Post »

Hur snackar dina karaktärer?

En av de största utmaningarna med att skriva en historisk roman är talspråket och anledningen till det är naturligtvis att ingen egentligen kan svara på exakt hur en person talade. Förutom individuella olikheter ändrades även talspråket beroende på klass och geografisk tillhörighet. Dessutom fanns det många trender och något som var högsta mode att säga inom en krets en dag kunde vara direkt olämpligt en annan dag.

I ”Charlotte Hassel” valde jag tidigt att inte använda mig av gammal svenska utan i stället normalisera talspråket och t.ex. skriva av i stället för af.

Sjävklart har jag strävat efter att bara använda ord och uttryck som fanns på 1700-talet och jag har lagt mycket av min researchtid på att leta uttryck i SAOB som publicerats i en fantastisk onlinekatalog.

Tilltal är en annan sak som speglar sin tid. Vem duade vem, vilka tilltalade varandra vid förnamn och vilka titlar användes? Jag har t.ex. kommit fram till att ett barn inte duade sina föräldrar, men föräldrar duade sina barn och alla växlingar mellan ”du” och ”ni” komplicerar verkligen skrivandet.

Ett annat ”problem” är hur man, förutom tilltalet, markerar att någon tillhör en lägre klass. Måste alla som inte är av finare familj tala slang eller använda felaktig grammatik (”Han sa te mej att han gilla pärorna, å då sa ja te han att de va tur för han”) och kan vissa karaktärer ”tala talspråk” medan andra talar ”skrivet språk” (mej/mig)?

Som ni ser finns det väldigt många nötter att knäcka och det är inte alltid helt lätt att vara konsekvent. Något som jag själv har mycket svårt för är författare som skriver något slags konstlat ”låtsasspråk” för att de tycker att det låter ”gammalt”. När jag tvekar ställer jag mig frågan: vad blir enklast och mest naturligt?

Vad har ni för åsikter om talspråk i böcker och vad har ni själva stött på för språkproblem?

 

Read Full Post »

Andra-boken-ångesten

Många gånger har jag hört talas om den välkända ”andra-boken-ångesten”. Själv har den dock aldrig bekymrat mig och jag har snarare undrat hur man, efter att äntligen ha blivit utgiven, har mage att klaga på någonting alls. Fram tills nu det vill säga, för nu sitter jag här med kontrakt, deadline och bokidé och känner mig just så liten och osäker som jag hört andra vittna om.

Varför är det då så svårt med bok nummer två? Jag kan ju bara svara på hur jag känner det och jag vet att en av anledningarna till att jag kunde skriva ”Charlotte Hassel” ganska ohämmat var att jag inte räknade med att bli utgiven. Färre spärrar med andra ord. Men vilka är då spärrarna som plötsligt har poppat upp?

För det första finns där något slags allmän rädsla att det aldrig kommer bli en andra bok, att jag helt enkelt inte kommer lyckas färdigställa ett manus. För det andra är jag grymt rädd att skriva ett andra manus som gör min förläggare besviken, hon som faktiskt trott på mig tillräckligt mycket för att ge mig ett bokkontrakt. Och för det tredje är jag rädd att göra mig själv besviken, att inte min skrivteknik och mitt språk har utvecklats och att jag i min andra bok inte lyckas förbättra de saker som jag fått kritik för.

Så, där har ni dem, mina allra största rädslor. 

Read Full Post »

Min debutsignering

Jag har gjort min första boksignering på bokhandeln Gemet i min hemby Örkelljunga.

Det var fantastiskt roligt att få sitta och sälja böcker ”live”, men jag måste erkänna att jag var riktigt nervös att ingen skulle komma. Som tur var hade bokhandlarna både skyltat och gjort annan reklam för signeringen så det dök upp mycket folk och jag sålde i snitt 1 bok var 3:e minut ;-).

Jag är i grunden ingen försäljare så jag är lite obekväm med att ”snacka in” min ”produkt”, men som tur var fick jag inga besvärliga frågor i stil med ”varför ska jag köpa din bok?”. De som kom hade troligtvis redan innan bestämt sig för att köpa ”Charlotte Hassel” och jag kunde i lugn och ro ägna mig åt att småprata.

 

Jag i skylten.

 

 

Bokhandeln hade gjort i ordning ett jättefint signeringsbord i entrén och vi var tvungna att tömma fönstret på böcker eftersom som många kom.

 

Read Full Post »

Min releasefest i bilder

Här kommer bildebeivs från min releasefest i helgen.

Som sagt riktade sig den här festen till vänner och familj, dels för att det kändes rätt, dels för att jag inte känner något ”branschfolk” här nere i Skåne. Det var verkligen jättekul att fira boken och spännande att nu en stor del av mina gäster kommer läsa ”Charlotte Hassel”.

En av de märkligaste upplevelserna på festen var att signera mina böcker. Det är ju en speciell känsla som infinner sig när man inser att andra vill läsa det jag skrivit. I början kändes det även konstigt att ”kladda” i böckerna, men det tog bara ett par gånger för mig att få upp farten och sedan kände jag mig som en erfaren signerare ;-).

Det var väldigt roligt att signera böcker!

Glada vänner/bokköpare

Ett femtiotal personer fick plats i denna "lilla" lokal.

Vi skålade naturligtvis i champagne.

Jag uppvaktades med fantastiska blommor, champagne, vin och choklad. Kan det bli bättre?

Read Full Post »

Idag släpps min bok

Idag släpps officiellt min bok.

För ett par månader sedan föreställde jag mig att idag skulle vara en mycket speciell dag. Jag tänkte åka till en bokaffär, titta på boken och skåla i ett glas champagne precis som Carrie gör när hennes krönika annonseras på en buss i SATC. Men sanningen att säga har en del av upphetsningen runnit av mig.

Jag har redan varit i en bokaffär och sett boken. På söndag har jag stor releasefest (vilken jag lovar att rapportera från) som upptar mina tankar och dessutom är jag just nu helkoncenterad på att komma igång med skrivandet av bok nummer två. Jag är även med på morgonprogrammet på radio Malmöhus, något som inte är helt enkelt då jag har en 12 veckor gammal bebis som inte anpassar sina mat- och sovtider efter mammas intervjuer ;-).

Självklart är jag stolt och lycklig över det som jag har uppnått och jag längtar med skräckblandad förtjusning efter recensioner och omdömen, men mentalt har jag redan börjat fokusera på nästa utmaning. Kanske är det en skyddsmekanism. Jag brukade göra likadant när jag väntade på lektörsomdömen från förlag, fick jag ett ”nej” så gjorde det inte så mycket eftersom jag redan hade börjat på nästa bok. Synd dock att man inte kan njuta mer. Undra om det är så här för alla ”författare”.

Read Full Post »

Tips under skrivprocessen del två

PRODUKTION DEL TVÅ

När jag (efter mycket slit) har en färdig historia brukar jag själv läsa igenom hela manuset i pappersform för att få en helhetsbild och rätta slarvfel och logiska luckor. Efter det ber jag min mamma att titta på manuset. För mig är det värdefullt att få feedback från någon som jag vet är kunnig och ärlig, men samtidigt försiktig med sin kritik. Min mamma är väldigt bra på att peppa och samtidigt ge konstruktiv feedback som kan göra historien/språket ännu bättre. Några av de saker hon påpekade efter sin första genomläsning av Charlotte Hassel var bl.a. att vissa ord inte kändes tidsenliga (t.ex. kallade jag kalescherna för droskor och perukmakerskans salong för skönhetssalong) och att jag hade tjänat på att utveckla sexscenerna mer. När min syster sedan läste manuset påpekade hon också att det hade varit lättare att följa historien om man i början av varje kapitel fick veta när och var man befann sig.

Efter att ha omarbetat manuset ytterligare en gång kändes det så pass färdigt att jag kunde skicka in det till förlagen och i och med att manuset lämnade min hand anser jag att själva produktionen av manuset är färdig.

Mina bästa tips för den här delen av processen:

• Skriv ut manuset och läs igenom det. Du får en mycket bättre helhetsbild om du läser det på papper. Dessutom är det lättare att göra anteckningar om saker som behöver förändras.
• Hitta minst en person som vill läsa igenom ditt manus innan du skickar in det till förlagen. Försök be någon som läser mycket eller som själv skriver. För mig är det viktigt att personerna som läser mina manus ger konstruktiv feedback och förstår hur viktigt det är att inte vara alltför negativ. (Ju fler som läser desto bättre, men känn inte att du måste lyssna till alla förslag du får, det är trots allt ditt manus).
• Anteckna alla ändringar du gör så att du håller koll på om du t.ex. bytt namn på en karaktär.

Read Full Post »

Säljtext

När ”Charlotte Hassel” blev en riktig bok och skulle säljas in var jag tvungen att skriva en mer utförlig beskrivning av handlingen. Alla som kämpat med följebrev vet att det inte är det lättaste att kortfattat beskriva sin bok, men att göra det utförligt är nästan svårare. När jag väl blev färdig insåg jag dock att den här typen av redogörelse hade varit jättebra i ett följebrev och därför delar jag nu med mig av den långa beskrivningen av ”Charlotte Hassel” (det som handlar om mig är skrivet av min förläggare).

Historisk kärleksroman i 1770-talets Stockholm

Charlotte Hassel är sexton år och hemligt förlovad med sin stora kärlek den unge adelsmannen Axel Gyllenstierna, men då hon en natt under dramatiska omständigheter tvingas fly och lämna landet skils de åt. Först tretton år senare, i april 1771, ses de igen på en bal på Stockholm slott. Charlotte, som numera är bosatt på ett gods i England, har nåtts av ett oroväckande bud och motvilligt begett sig tillbaka till Sverige. Väl där får hon åter bekanta sig med de människor hon en gång lämnat.

För Axel, som aldrig kunnat glömma sin första kärlek, ger det oväntade mötet upphov till en rad frågor. Varför försvann hans fästmö den där natten? Hur kommer det sig att hon nu uppträder under fingerat namn och varför har hon plötsligt återvänt hem? Sammanstötningen blir lika smärtsam för Charlotte som nu långsamt inser vad hon har gått miste om.

Från sitt nya hemland har Charlotte kunnat följa hur hennes familjs liv slagits i spillror, även om brevkontakten varit sparsam. Hennes far är död och modern och systern har avhysts från den gård som tillhört släkten i generationer. Dessutom pågår en maktkamp i Sverige då kung Adolf Fredrik avlidit och kronprins Gustav befinner sig i Paris. Charlotte beslutar sig för att försöka hjälpa sin familj att återfå Hasselgården, men hon upptäcker snart att det finns starka makter i Stockholms societet som motarbetar henne.

Charlotte Hassel är en begåvad, fängslande, kärleksroman om en ung kvinnas utveckling och väg till att finna kärleken.

Frida Skybäck har en unik berättarröst och förmågan att ge liv åt 1700-talets människor och miljöer så att de känns samtida. Hon debuterar med en fascinerande och spänningsfylld roman om en kvinna som möter svårigheter, gör sina egna val, bryter mot sin samtids konventioner och utforskar sin egen kropp och sexualitet.

Frida Skybäck (född 1980) är språk- och historielärare och arbetar på en internationell grundskola. Hon är bosatt med sin man i Lund. Frida Skybäck fick ett hedersomnämnande i Amelias kriminalmanustävling 2010 för sina texter. Hennes debutroman Charlotte Hassel utspelar sig på 1770-talet, en spännande tid som präglades av politisk oro, korruption och maktspel. Författaren attraheras av epoken eftersom den på många sätt är motsägelsefull. Å ena sidan kännetecknas den av strikta regler och hierarkier och ingenting var viktigare än en persons uppförande och anseende. Å andra sidan får 1700-talet många att tänka på vackra kläder, storslagen inredning, ett överflöd av lyxvaror och överklassens många gånger bekymmersfria leverne. Detta samtidigt som allmogen till stor del levde i fattigdom och misär.

En av grundstenarna i romanen är kärlekshistorien mellan Charlotte Hassel och Axel Gyllenstierna. Den börjar som en ganska oskyldig ungdomsförälskelse vilken, då paret på grund av olyckliga omständigheter skils åt, har hunnit utvecklas till djup och passionerad kärlek. På var sitt håll längtar Charlotte och Axel hett efter varandra, båda övertygade om att de övergivits av sin älskade. När de så möts igen kan de inte motstå den starka känsla som fortfarande finns dem emellan.

Under tiden de varit åtskilda har Charlotte förlovat sig och dessutom tagit sig en fransk älskare som gett henne ett sexuellt uppvaknande, men trots att hon redan är bortlovad har hon inte kunnat sluta tänka på Axel. Då de slutligen, regler och konvenans till trots, ger efter för det begär de har för varandra blir upplevelsen världsomvälvande. Dessvärre finns många hinder i deras väg och frågan är om kärleken verkligen kan övervinna allt?

En annan viktig grundsten i Charlotte Hassel är utmaningen att skriva om kvinnlig sexualitet på 1700-talet. Vad fanns det för upplysningar att tillgå när det gällde olika, sexuella preferenser och preventivmedel och vilka möjligheter hade en kvinna att tillfredsställa sina drifter? Under den här tidsperioden var det även brukligt med konvenansgiftermål som ofta var mycket svåra att upplösa, vilket naturligtvis inte betydde att kvinnor och män slutade att attraheras av varandra utanför äktenskapets ramar. Hur påverkade detta människors kärleksliv?

Trots att Charlotte Hassel är ett slags saga som erbjuder en viss verklighetsflykt innehåller den även en portion samhällskritik. Det var självklart för författaren att boken skulle ha en hjältinna som kunde representera dåtidens ledande kvinnor vilka på olika sätt nådde framgång, trots att de tvingades kämpa mot rådande sociala regler och nödgades använda de få medel som fanns tillgängliga för att skaffa makt och inflytande.

Charlotte Hassel är en fiktiv berättelse, löst baserad på verkliga händelser. Målet med romanen har varit att fånga den mycket speciella tidsandan samtidigt som författaren tagit sig vissa friheter för att kunna bygga upp en spännande historia.

Read Full Post »

Jag är livrädd

Nu är det inte långt kvar tills min bok släpps och när som helst kan den komma, den första läsarrecensionen. Det känns lite som att vänta på att ett plåster ska rivas av. Hur kommer det egentligen att gå och tänk om det gör ont?

Alla som skickat in ett manus känner säkert igen känslan: självförtroendet sviktar och man börjar tvivla på sin egen förmåga. Kommer någon att förstå det jag skrivit, kommer någon att tycka om det och därmed bekräfta att jag faktiskt är bra på det jag älskar att göra allra mest?

Min rädsla arbetar på flera plan.

1. Jag är rädd för att någon/några kommer skriva så elaka saker om min bok att jag helt tappar tron på mig själv och aldrig mer vågar skriva igen.

2. Jag är rädd att boken inte fyller sitt syfte, att ingen kommer att skratta åt mina skämt, dras med i min kärlekshistoria och tycka att historien är lika spännande som jag gör.

3. Jag är rädd för att småfel förstör läsupplevelsen (när texten sattes delades t.ex. två ord utan bindestreck = särskrivning, en petitess som får mig att kallsvettas).

Nu har jag blottat mig totalt. Det här så här det känns att ge ut en bok, fantastiskt och läskigt på en och samma gång. Nu förstår jag dem som aldrig läser recensioner. Och de som kallar sina verk för barn. Det känns faktiskt så, som om Charlotte Hassel lever ett eget liv och jag hoppas att hon får den behandling som hon förtjänar.

Read Full Post »

Tips under skrivprocessen del ett

Nu när min debutbok Charlotte Hassel snart är här har jag tänkt allt mer på den långa process jag genomgick för att skriva boken. I mitt fall kan man rätt så lätt dela in processen i två delar: produktion och efterarbete. Här kommer en beskrivning av produktionsdelen:

Produktion – del ett

Alla mina böcker börjar med en idé. Ofta bygger dessa på en känsla eller en tankebild av något som intresserar mig. I Charlotte Hassel var det tanken på någon som efter lång frånvaro återvänder till sin hemort under falsk identitet som blev basen för boken. Historien drivs också av kärleksrelationen mellan Charlotte Hassel och hennes ungdomskärlek Axel Gyllenstierna.

Då grundidén är färdig börjar jag att bygga på med karaktärer och platser. När ska historien utspela sig, vilka personer behövs för att jag ska kunna berätta en historia, vad heter de, vilka är de och var befinner de sig?

Ganska tidigt i processen gör jag research om den specifika tidsperioden, miljön där historien utspelar sig och diverse kuriosa. Till Charlotte Hassel gjorde jag t.ex. mycket research om hur Stockholm såg ut på 1700-talet. Jag tittade på gamla kartor och läste miljöbeskrivningar och facktexter om hur människor levde.

Så snart jag har ett persongalleri och en bild av miljöerna börjar jag fundera på vilka scener som behövs för att berätta historien. Långsamt bygger jag upp ett kronologiskt händelseförlopp med hjälp av korta summeringar av kapitlen (t.ex. Charlotte träffar Marianne på ett café och frågar henne varför hon vill gifta sig med Moritz).

När detta så är färdigt sätter jag äntligen igång att skriva. Jag brukar börja med viktiga nyckelscener som ”sticker ut”. I Charlotte Hassel började jag faktiskt med det allra första kapitlet, men så är det inte alltid. När nyckelscenerna är färdiga bygger jag på med fler scener.

Jag korrekturläser regelbundet mina texter under processens gång. Om jag någon gång saknar inspiration läser jag istället. Jag vill dock absolut inte att någon annan läser mina texter innan hela manuset är färdigt!

Mina bästa tips för den här delen av processen:

• Ha en målbild av det färdiga manuset och vad du ska göra med det. Kanske kan du be någon god vän att läsa det då det är klart eller göra en lista på de förlag du tänker skicka det till – allt för att motivera att du slutför det.
• Hoppa över scener som känns svåra/jobbiga att skriva. Börja med de du är sugen på och skippa att skriva kronologiskt om det gör att du kör fast. När du sedan har x antal färdiga sidor blir det lättare att motivera skrivandet av de svåra scenerna.
• Lär känna dina karaktärer väl. Kanske kan du rita en bild av hur de ser ut och lista deras egenskaper? Ju bättre du känner dem desto lättare/roligare blir det att skriva om dem.
• Bli inte stressad av att det tar tid. Jag kan hålla på att planera en bok i flera månader och ibland behöver hjärnan en skrivpaus för att lösa problem.
• Pröva dig fram. Kanske måste en karaktär bytas ut eller slutet ändras. Var öppen för att historien tar dig till en plats du inte hade planerat och våga experimentera med olika tempus och berättarröster.

Read Full Post »

Media

För första gången i mitt liv försöker jag marknadsföra en produkt. Ett sätt att göra detta på är att höras/synas i media. Jag har ingen som helst mediaträning och mitt enda verktyg är mitt sunda förnuft (som för det mesta fungerar som det ska ;-)).

Den senaste tiden har jag intervjuats av Helsingborgs Dagblad och Radio Kristianstad angående min debutroman Charlotte Hassel och jag har redan hunnit lära mig en hel del.

HD kontaktade mig efter att de blivit tipsade om min romandebut och Radio Kristianstad hörde av sig efter att de läst om mig i HD. Då jag gjorde radiointervjun via studio i Malmö ville även Radio Malmöhus boka in en intervju med mig.

Saker jag lärt mig hittills:

* Att synas i media ger ringar på vattnet eftersom journalister bevakar varandras rapporteringar.

* Det är bra att ha ha en bild av vad man vill förmedla innan man intervjuas.

* Är man nervös kan man be att få frågorna intervjuaren kommer ställa i förväg (fast det är inte säkert att han/hon vill ge ut dem).

* Om det finns en särskild fråga som man inte vill svara på kan det vara bra att förbereda vad man ska säga om man får den.

* Ge reportern information i förväg (t.ex. beskrivning av ”produkten”), så slipper du ödsla tid på att berätta om saker som du redan presenterat i text.

Saker jag kommer tänka på inför nästa intervju:

* Att inte använda samma ord för många gånger (lyssna på radiointervjun och räkna hur många gånger jag säger precis, absolut och otroligt).

* Att nämna titeln på min bok fler gånger.

Read Full Post »

Beställningsbar

Då har det äntligen hänt! Jag har kommit ett steg närmare min författardröm och det faktum att jag snart kommer ha en bok utgiven blir allt mer verkligt.

Från och med nu går min bok att beställa från internetbokhandlarna! Jag är så stolt och glad att jag knappt tror att det är sant. Vilken känsla! Helst skulle jag vilja ringa till Bokus och Adlibris och berätta mer om Charlotte Hassel, men jag vet inte hur mycket de skulle uppskatta ett sådant samtal ;-).

Samtidigt väntar jag med spänning på att höra vilka bokhandlare som kommer köpa in min bok. En kedja har redan gjort en beställning och bara det är helt fantastiskt.

De senaste tre åren har jag, på väg till och från jobbet, passerat en bokaffär och min stora dröm har alltid varit att jag en dag ska ha en bok liggande i deras fönster. Kanske kommer den att slå in!

 

Read Full Post »

Omslaget på min debutbok

Ett viktigt steg i utgivningen av en bok är formgivningen av bokens omslag. För mig som debutant var detta en väldigt spännande process att få vara med om. Då jag fick se förslag på omslag med bokens titel och mitt namn på kändes det faktum att jag skulle bli utgiven för första gången verkligt.

Jag vet inte hur det ser ut på andra förlag men jag fick vara delaktig i omslagsprocessen från början till slut.

Det första vi gjorde var att välja en formgivare och efter att vi diskuterat olika alternativ frågade min förläggare Nina Leino om hon hade möjlighet att göra mitt omslag. Nina tackade ja och vi började att bolla idéer. Jag ville gärna ha ett kvinnoansikte på omslaget och det blev utgångspunkten för de olika förslagen.

Då Nina skapat två potentiella omslag fick vi se dem och ge feedback. Båda var otroligt fina och efter att vi diskuterat hur de kunde utvecklas bestämde vi oss för att gå vidare med det ena. Jag deltog aktivt i den här processen och vi var överens om det mesta. Hade vi inte varit överens hade jag dock överlåtit de stora besluten åt min förläggare eftersom jag inte har någon erfarenhet av bokförsäljning och marknadsföring.

När framsidan var klar formgav Nina även resten av omslaget och infogade baksidetexten som jag skrivit och en bild på mig och små detaljer som färgen på pärlhalsbandet och bokens titel justerades.

 

Här ovan ser ni resultatet. Vad tycker ni? Blir ni sugna på att läsa den?

Read Full Post »

Syns jag så finns jag

Jag har ingen som helst utbildning i marknadsföring och ska jag vara helt ärlig har jag inte heller någon kunskap om hur man marknadsför sig. Dock förstår ju även jag att när man säljer en produkt (i detta fallet min debutbok Charlotte Hassel) gäller det att försöka nå ut till en potentiell publik. Om ingen vet att min bok finns kommer ingen heller att läsa den.

Hur gör man då detta? Hur når man ut till en publik?

Har man redan blivit publicerad kommer förmodligen några av de som gillat mina tidigare alster att vilja köpa mina nya, men detta är som sagt min debutbok.

Samma sak gäller media, har man redan en eller ett bar böcker under bältet är media betydligt mer intresserad av en än om man är debutant. Som ny författare får man snarare själv jaga media.

Inte heller kommer jag ut på ett storförlag som har massor med pengar att satsa på enorma reklamannonser i Stockholms tunnelbana.

Jag vet ju att min bok är bra och att många kommer tycka om den, men hur ska jag kunna kommunicera detta till marknaden?

Några idéer?

Read Full Post »