Det här året slutar bra. I förmiddags läste jag Virginia Woolfs Ett eget rum i en fåtölj i mitt föräldrahem. Täntda ljus, en skål med mozartkulor bredvid. Folk som kom och gick i en annan del av huset, hunden som tassade lovar runt mig när han inbillade sig matdags. I övrigt var det tyst i rummet där jag satt, jag kunde höra barren falla från granen, ett i sänder. De prasslade, ljudet av jul som flyttar fram sina minuter mot nytt år. I boken talade Woolf om förutsättningarna för att skapa: ett eget rum med en dörr som går att låsa om sig och 500 pund om året. Rent materiella ting, visserligen, men är det inte det vi ännu tjatar om. Pengar så att man slipper arbeta så att man får tid att skriva. En plats att gå undan där inte familj eller vänner eller telefon eller internet stör.
Det här året har jag faktiskt inte skrivit särskilt mycket, inte utanför bloggen. Jag har visserligen fått ett nytt jobb och skrivit en massa där, men inte för min egen skull. Jag har skrivit börjor och utkast till en ny roman, men inte kommit särskilt långt. Jag är glad att debutantbloggen i alla fall har fått mig att hålla igång något slags kreativt skrivande, något som inte bara är jobb. Det har varit ett lite rörigt år. Jag tänker att nästa år blir bättre. Nästa år ska jag skriva nästa roman. Nästa år ska jag sätta mig i mitt egna rum och låsa dörren om mig och skriva fast att tiden inte finns. Jag hoppas det!
Det här året har varit mycket väntan, på ett releasedatum som ständigt skjutits fram. Så länge sedan var det som min roman antogs att jag faktiskt nästan börjat glömma att den låg där på förlaget och väntade på utgivning. Bloggen har på sätt och vis också blivit väldigt viktig just därför. Som en ständig påminnelse, vecka efter vecka, om att jag faktiskt ska romandebutera. Ett pågående projekt som har påmint mig om vad som väntar.
Det här året kom ändå boken, till slut. Där låg den, i min hand, den första december. Där klickade folk hem den på bokus och adlibris. Och det är ett litet förlag, minimal marknadsföring. Så den publicitet som ändå kom var jag helt oförberedd på. Mest från vänner och bekanta men ändå. Det där att en tidningsartikel om boken i lokaltidningen gör att alla sjuttio personer på jobbet frågar om boken. Att folk ändå bryr sig så, köper boken, läser, kommenterar och vill ha den signerad. Det gör mitt blyga jag obekväm, kanske mer än jag hade räknat med. Men det gör också mig stolt och glad. Som att det jag har skapat ändå betyder någonting. Som att det jag har tänkt ut begrundas av någon annan. Det är fint!
Det här året vill jag för min del sluta med att tacka för den fina respons och de kommentarer som har mött mig här på bloggen! Det har varit fantastiskt att dela detta år med er.
