I senaste numret av tidningen Svensk Bokhandel går Lasse Winkler till motangrepp mot Jan Guillou, som i Aftonbladet anklagat Bonniers för att ha brutit mot lagen i sin marknadsföring av författarskapet Lars Kepler. Men vem hade brytt sig om Kepler-projektet om det handlat om en debutant? Om det inte blivit några miljoner? Om det inte varit en spänningsroman?
Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril har sagt att de hittade på ett nytt författarnamn eftersom det handlade om ett nytt författarskap. En slags debutant alltså, fast skapad av författare som var gamla i bokgården.
Jag skickade in mitt manus anonymt. Jag låtsades som om huvudkaraktärens alter-ego skrivit den, och skickade med ett påhittat (och negativ) lektörsutlåtande. Varför anonymt, varför negativt? Jag ville 1) tvinga förlagen att fokusera på manuset och inte på mig, 2) varna förlagen för projektets nästan omöjliga natur och 3) provocera lite. Efter att i åratal fått urtrista refuseringsbrev bestämde jag mig för att denna gång refusera mig själv innan de hann.
Manuset skickades ut till välvalda mindre förlag som verkade vara på jakt efter någonting alldeles säreget. Min förläggare Kerstin Aronsson har berättat att de nästan slängde manuset i soporna innan någon på förlaget började läsa det. Senare ringde hon runt till etablerade svenska författare och försökte få dem att erkänna. Förlåt att jag lurades, Kerstin, men det fungerade: Hade ni varit hälften så intresserade om jag introducerat mig själv som en outgiven, invandrad gymnasielärare?
Det blir inga miljoner och Jan Guillou kommer aldrig att skriva om mig i Aftonbladet, det förstår jag redan i förväg. Men Kerstin: miljoner tack för att ni vågade!
