Att skriva böcker är ingenting man blir rik på, i alla fall inte till en början. Även om jag liksom många andra drömmer om det stora genomslaget och försäljningsframgångar, inser jag att vägen till oftast är lång och krokig.
För mig handlar pengar om tid. De pengar jag tjänar på att skriva en bok ger mig mer tid att skriva. Den dag pengarna betalar för all mig tid kan jag också helt och hållet leva av att skriva böcker. Men till dess måste jag få pengar från andra håll också. Ett jobb vid sidan av är nog det vanligaste. Det har jag. En annan möjlighet är att söka stipendier.
Nyss blev jag tipsad om att söka arbetsstipendium från Sveriges författarfond. Ni som läste mitt inlägg om biblioteksersättning vet att det är SVFF som administrerar de pengar som varje utlån på svenska bibliotek genererar. En liten del av pengarna delas ut i form av ettåriga, tvååriga och femåriga arbetsstipendier.
Ansökningar kan lämnas fram till den 20 september i år. Det är många som söker, men få som faktiskt får stipendiet. I informationen står det:
Stipendium ur författarfonden kan ges till författare, översättare, tecknare eller fotograf som är representerad i folk– och skolbibliotek med litterära verk.
Inför beslut om stipendier och bidrag väger styrelsen samman en rad olika synpunkter: i första hand den litterära kvaliteten men också behov. Störst vikt läggs vid omfång och kvalitet i den sökandes litterära produktion efter det att han eller hon senast fick ett stipendium från författarfonden.
Ärligt talat hade jag inte en tanke på att söka förrän jag fick förslaget. Jag hade fått för mig att man måste ha skrivit minst två böcker för att kunna söka, men det verkar inte vara fallet. Däremot läggs stor vikt vid omfång och kvalitet på ens litterära produktion. Kvaliteten låter jag andra bedöma, men omfånget har jag ett ganska bra hum om. Hur långt tror ni drygt hundra ord i min första bok står sig i konkurrens med alla andra av Sveriges författare? Drygt trehundra om man räknar in min nästa bok? Det finns också en något kryptisk formulering om att behov vägs in. Vems behov? Författarens? Läsarnas? Författarfondens? Om man ser till behovet av den typen av litteratur jag hittills har skrivit torde det vara tämligen stort.
Jag vet faktiskt inte om jag ska söka i år eller inte. Chansen att få ett stipendium är väldigt liten. Men det är ju å andra sidan chansen att bli utgiven också, och det har jag ju lyckats med. Hur skulle du ha gjort?
