Idag släpps min bok

Idag släpps officiellt min bok.

För ett par månader sedan föreställde jag mig att idag skulle vara en mycket speciell dag. Jag tänkte åka till en bokaffär, titta på boken och skåla i ett glas champagne precis som Carrie gör när hennes krönika annonseras på en buss i SATC. Men sanningen att säga har en del av upphetsningen runnit av mig.

Jag har redan varit i en bokaffär och sett boken. På söndag har jag stor releasefest (vilken jag lovar att rapportera från) som upptar mina tankar och dessutom är jag just nu helkoncenterad på att komma igång med skrivandet av bok nummer två. Jag är även med på morgonprogrammet på radio Malmöhus, något som inte är helt enkelt då jag har en 12 veckor gammal bebis som inte anpassar sina mat- och sovtider efter mammas intervjuer ;-).

Självklart är jag stolt och lycklig över det som jag har uppnått och jag längtar med skräckblandad förtjusning efter recensioner och omdömen, men mentalt har jag redan börjat fokusera på nästa utmaning. Kanske är det en skyddsmekanism. Jag brukade göra likadant när jag väntade på lektörsomdömen från förlag, fick jag ett ”nej” så gjorde det inte så mycket eftersom jag redan hade börjat på nästa bok. Synd dock att man inte kan njuta mer. Undra om det är så här för alla ”författare”.

Read Full Post »

Författaren som festfixare

Mitt förra inlägg handlade om författarrollen, något som vi skulle kunna diskutera hur länge som helst. Som debutant kan det vara svårt att veta vad som egentligen förväntas av en. Att det är författarens roll att skriva, redigera och korrekturläsa är alla med på. Men sedan? Hur delaktig ska författaren vara i marknadsföring och försäljning? Det är självklart att ställa upp på intervjuer och signeringar, men ska en författare även sälja sin bok? Är det författarens jobb att ta betalt för och leverera  böcker? Och hur är det med releasefesten – är det förlaget eller författaren som ska ordna den?

När debutboken släpptes kändes det självklart att ha releasefest. I samarbete med mitt förlag och det lokala biblioteket arrangerade vi en lyckad tillställning. Det var god stämning, mycket folk och givande programpunkter. En reporter från SR International fanns på plats och gjorde ett ganska långt inslag om boken som senare sändes.

Det låg också mycket arbete bakom. Jag hade specialskrivit en sång. Vi anlitade sagoläsare och musiker. Makku hade gjort en stor Adam-figur i papp och improviserade fram bilder på ett blädderblock på plats, något som var mycket uppskattar bland både barn och vuxna. Dessutom ordnade vi en tävling för alla barn som var där. Tävlingen krävde en hel del efterarbete (sammanställa svar, utse vinnare, kontakta pristagare och skicka ut priser och tröstpriser).

Som upplevelse var releasen otroligt roligt att vara med om, men det tog tid. Tid från skrivandet. På sätt och hade det varit lättare att vara en riktig eremit som inte gillade folk och rakt av tacka nej till alla tillställningar. Men nu råkar jag – precis som många andra –gilla både gemenskapen och ensamheten. Då uppstår svårigheterna istället i att hitta en bra balans.

Hur stort arbete är jag villig att lägga ner på att exempelvis ordna en releasefest? Hur viktigt är det för bokens och min egen framtid? Hur många timmar skrivtid är jag villig att offra?

När första boken släpptes var det självklart att fira med en release. När min andra bok släpps om ett par veckor känns det inte lika självklart. Kan man verkligen hålla på och fira varenda bok?

Det är viktigt att då och då stanna upp och fråga sig varför man gör vissa saker. Och för vems skull man gör dem. Jag vet varför jag skriver och för vem jag skriver. Det är det viktigaste.

Read Full Post »

Releasefesten för Jacks Rockiga Resa!

Dagens gäst är vår egen permanenta gästbloggare Therés Stephansdotter Björk som den 10:a april hade releasefest för sin första bok, Jacks Rockiga Resa.

Innan releasen var jag orolig för … det mesta. Enda tills jag insåg att det mesta ju faktiskt alltid brukar lösa sig, oavsett.

Alla bilder är tagna av Robert Björk

På releasedagen var jag så förkyld att jag knappt visste vad jag hette. Men med några smärtstillande var jag i alla fall på benen. Jag tror att adrenalinet av den fina responsen fick mig att glömma att jag var sjuk för ett tag. Så fort alla hade gått hem kände jag mig sänkt igen men ändå samtidigt väldigt glad och nöjd över en kanonrelease.

Signeringsdags

Under dagen lottade vi ut en massa roliga saker. Ett par hörselkåpor till snyggast färglagda hörselkåpor och ett Flying V-paket med gura i barnstorlek till en lycklig rocka loss-vinnare samt en baddiebag och ett signerat exemplar av boken till snyggast rockklädda yngling. Vi hade med oss allas vår Onkel Hårdrock, alias Demian, den fantastiska tinnituskonsulten Cathrine som berättade för barn och vuxna om hörsel och hur man skyddar den samt Anna Synnerö som höll i trådarna tillsammans med bokens förläggare Hans-Olov Öberg. Underlandet var en fantastisk plats att vara på och de gjorde även de ett kanonjobb.

Rocka Loss tävlingen

Ett stort tack till alla som hjälpte till och som kom! Nu hoppas jag att boken ska sälja så att nästa bok kommer ut till hösten. Omslaget är klart och jag har börjat fnula på storyn som kommer skilja sig en del från den första, men på ett väldigt bra sätt. Hårdrockens styrka kommer dock gå som en röd tråd genom hela berättelsen. Dessutom kommer en känd svensk rocker figurera i boken, men vem tänker jag inte avslöja än ;-)

Kanske ses vi på en signering någonstans ute i landet.

Allt gott, allt rock!

Hans-Olov och Demian

Demian och Cathrine

Tinnituskonsulten Cathrine

Unge rocker med baddiebag

Read Full Post »

Releasefest för Drakhornet

Ofta brukar en bok släppas med buller och bång. En klassiker är att hyra någon stor offentlig lokal, bjuda in några hundra gäster och festa hela natten. Det hade varit roligt. Men det var inte så jag gjorde. Istället satsade jag på något lite mer intimt.

I lördags var det releasefest för Drakhornet. Ungefär ett dussin vänner, och alla deras glada barn, kom hem till oss för att fira. Det var en underbart vacker eftermiddag. Solen sken från klarblå himmel och vinden fläktade skönt. Vi satt på baksidan av huset med en matbit och något att dricka. Barnen sprang glada omkring på gräsmattan och fascinerades av en orädd ekorre som skuttade över stenarna, bara några meter bort.

Några av gästerna övertalade mig att hålla tal. Så jag berättade lite om hur allt började, för så många år sedan, och den långa processen till där vi är idag. Roligt nog fick jag då en massa frågor, så snart slutade det vara ett tal och blev mer av ett samtal kring boken och glädjen och mödorna med att driva eget förlag.

"Live long and prosper"

Något jag inte hade väntat mig var alla blommorna. Hade inte ens tänkt på att folk skulle ha med sig det. Men snart kunde vi fylla ett bord med buketter och kort med välgångsönskningar. Det är sådant som verkligen värmer ens hjärta. Tack!

Releasefestens lilla "bokbord." Precis högt nog över marken så att de minsta barnen inte skulle riva ner böckerna och börja tugga på dem. ;-)

Det slutade med att mina resterande böcker gick åt. Så nu är det bara att beställa nya från tryckeriet. Igen. Det är ett kärt besvär. :-)

Efteråt kände jag mig direkt lycklig. Det hade varit en stund av skön gemenskap, många skratt och intressanta diskussioner. Inget stort och pampigt, utan bara glädje i goda vänners lag. Tack alla ni som kom! Ni är guld värda.

Read Full Post »

Dagen är inne – En dröm går i uppfyllelse

För snart fem år sedan skrev jag de första raderna av det som en dag skulle bli Drakhornet. Det har varit en lång resa. Det har varit glädje, ångest, väntan, glädje, frustration, väntan, beslutsamhet och en väldig massa arbete. Men nu är det i mål. Idag, den 1:a april så är Drakhornet officiellt släppt. En del av mig tycker att det är den naturligaste sak i världen, det är ju ändå det jag arbetat med att förverkliga under senaste halvåret. För en annan del av mig känns det helt surrealistiskt. Det kommer nog ta ett tag att vänja sig.

Hade inte varit inne i Stockholm på ett tag. Här är jag på väg från stationen till SF-boklhandeln i gamla stan. Det var en härlig vårdag, solen gassade från blå himmel och det var skönt att leva.

Igår gjorde jag något väldigt roligt. Jag åkte ner till SF-bokhandeln i gamla stan och lämnade in ett antal böcker. Jag har alltid haft en speciell plats i hjärtat för SF-bokhandeln. När jag växte upp så fanns det ingen annan butik i hela Sverige som hade ett sådant fokus, och ett sådant utbud av det den litteratur jag älskade mer än något annat. SF-bokhandeln blev ett slags Mecka. Varje gång jag åkte till Stockholm, och det var inte ofta, kanske en gång om året, så ingick ett obligatoriskt besök.

Framme vid butiken. Jag har alltid gillat den där draken ovanför dörren. Men vad exakt är det egentligen den gör med rymdraketen? Kliar den på ryggen?

Jag kunde gå omkring i timmar bland hyllorna. Mina föräldrar, senare mina vänner, senare min fru, fick alltid slita mig därifrån. Men jag gick alltid ut genom dörren med en grön plastkasse i handen och ett leende på läpparna. Nu finns min bok där. Nu står den bland samma hyllor som många av mina idoler. Det är en helt fantastisk känsla.

En plats full med fördolda skatter som bara väntar på att upptäckas.

Jag kom dit hyfsat tidigt på torsdag förmiddag. Det var fortfarande ganska lugnt i butiken, så jag fick mig en liten pratstund med personalen, bl.a. Maths Claesson, en av grundarna till butiken. Det var väldigt trevligt och återigen gick jag därifrån med en grön plastkasse och ett leende.

Här stor Drakhornet på nyhetsbordet, tillsammans med en massa andra böcker. Grym känsla!

Idag släpps Drakhornet. När jag startade hela projektet med att bygga upp förlaget så hade jag som målsättning att boken skulle finnas hos alla stora internetbokhandlare, samt på SF-bokhandeln. Idag har båda målen blivit verklighet. Nu kan jag dö lycklig. ;-) Fast det får nog vänta lite. Jag har många böcker kvar att skriva.

Read Full Post »

En lyckad release för Inte klia, Adam!

Markku Huovila hade gjort en Adam i naturlig storlek av papp. Hans Granström hade tonsatt sången Usch, det kliar! och skapat ett musikprogram för barn.  Alexandra von Seth från förlaget hade släpat dit lådor med böcker att sälja. Gunilla Olofsson på Tensta bibliotek hade köpt in ett gäng Inte klia, Adam! samt skyltat på väggar och i montrar om releasen. Zamzam och Beatriz hade förberett sagoläsning på somaliska respektive spanska. Och jag hade köpt en ny blus. Resultatet: en framgångsrik release. Nyfiken? Här kommer några bilder från gårdagen.

Jag får hjälp att räkna prickar på Adams mage.

Papp-Adam övervakar signering.

Markku Huovila tecknar inför publik.

”Vilken bra bok!”

Musikstund med Hans Granström.

Mingel på bibblan.

Det blev en minnesvärd dag tack vare alla som kom dit och firade boken med oss. Särskilt kommer jag att minnas känslan av att höra min egen bok på somaliska. Det var en häftig upplevelse att lyssna på berättelsen och förstå den utan att förstå orden – att gå in i ett sagorum som jag har skapat utan att ha tillgång till språkets nycklar. Högläsning i sig är magiskt, och att höra sin egen berättelse få liv genom en annan människa är storslaget.

En rolig överraskning var att en reporter från SR Internationals somaliska redaktion hade hittat dit. Han ställde väldigt bra frågor och jag hoppas att något av det kommer att sändas.

När bibblan stängde och rullade ner sina jalusier gick jag hemåt fullpackad med blommor, presenter och värdefulla minnen. Att arbeta med text är ofta mycket ensamt – därför är jag glad att jag fick dela denna dag med så många, både besökare och andra skapande människor som har satt sin egen prägel på Adams värld.

Read Full Post »

Nervös inför releasen

I morgon är det release för min bok och jag börjar bli riktigt nervös. Pratade nyss med min förläggare i telefon om några praktiska saker och kände hur det pirret kom. Hur kommer det att bli? Hur många kommer att komma? Vad kommer de att tycka om boken?

Samtidigt som jag hoppas att många kommer, vill jag inte att det ska bli för mycket folk. Det viktigaste för mig är att skapa en relation till framtida läsare. Det är nästan lättare om det bara kommer en handfull människor. Då kan man jobba enligt devisen ”en läsare i taget”.

Jag övar på att läsa min bok högt. Provar olika känslolägen och hastighet. Men det är svårt att förutse mötet med en grupp barn. Småpratet får komma naturligt på plats. Det får bli vad det blir. Jag ska göra mitt bästa för att ha roligt, njuta av stunden och vara helt närvarande, för en gång skull.

Read Full Post »