Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘feedback’

Det händer ganska ofta att man läser om författare/skådespelare/musiker som aldrig läser recensioner. Senast var det Noomi Rapace som i en intervju förklarade att hon inte vill veta vad som sägs om henne.

Tidigare har jag haft svårt att förstå den ståndpunkten, men nu blir det allt tydligare för mig vilken skada andras tyckande kan ge upphov till.

Jag har fått ett par recensioner, alla positiva och jättefina. Dock märker jag redan hur dessa har påverkat min skapandeprocess. När jag sitter och skriver börjar jag minnas omdömen jag läst och minsta kritik lägger sig likt ett gruskorn i skon och skaver. Jag vill inte att det ska vara så, jag önskar naturligtvis att jag kunde skaka av mig andras tyckande, men det går inte. I stället försöker jag anpassa mitt skrivande efter det jag läst. I vissa fall är detta bra eftersom en del feedback leder till utveckling, men för det mesta gör det bara skrivprocessen svårare. I slutändan måste jag ju ändå skriva min historia på mitt vis.

 

En klok författare sa till mig att en recension egentligen inte har något med mig eller min skapandeprocess att göra. När en bok är färdig tillhör den inte längre mig och då måste man lära sig att ”släppa taget” om den.

 

Jag tror att jag i framtiden ska försöka undvika att läsa regelrätta recensioner. Omdömen skrivna av vänner och bloggbekanta läser jag gärna. De är ju aldrig helt objektiva, men ger den energikick som kan behövas för att man ska orka skriva ett nytt manus. Även om man till mycket stor del skriver för sin egen skull får åtminstone jag även ut mycket av tanken på att dela min historia med andra och det sporrar att höra att andra underhållits av det jag skrivit.

Hur ser ni på recensioner? Det är ju trots allt bara ett subjektivt omdöme, så hur viktiga är de när ni köper böcker?

 

Read Full Post »

PRODUKTION DEL TVÅ

När jag (efter mycket slit) har en färdig historia brukar jag själv läsa igenom hela manuset i pappersform för att få en helhetsbild och rätta slarvfel och logiska luckor. Efter det ber jag min mamma att titta på manuset. För mig är det värdefullt att få feedback från någon som jag vet är kunnig och ärlig, men samtidigt försiktig med sin kritik. Min mamma är väldigt bra på att peppa och samtidigt ge konstruktiv feedback som kan göra historien/språket ännu bättre. Några av de saker hon påpekade efter sin första genomläsning av Charlotte Hassel var bl.a. att vissa ord inte kändes tidsenliga (t.ex. kallade jag kalescherna för droskor och perukmakerskans salong för skönhetssalong) och att jag hade tjänat på att utveckla sexscenerna mer. När min syster sedan läste manuset påpekade hon också att det hade varit lättare att följa historien om man i början av varje kapitel fick veta när och var man befann sig.

Efter att ha omarbetat manuset ytterligare en gång kändes det så pass färdigt att jag kunde skicka in det till förlagen och i och med att manuset lämnade min hand anser jag att själva produktionen av manuset är färdig.

Mina bästa tips för den här delen av processen:

  • Skriv ut manuset och läs igenom det. Du får en mycket bättre helhetsbild om du läser det på papper. Dessutom är det lättare att göra anteckningar om saker som behöver förändras.
  • Hitta minst en person som vill läsa igenom ditt manus innan du skickar in det till förlagen. Försök be någon som läser mycket eller som själv skriver. För mig är det viktigt att personerna som läser mina manus ger konstruktiv feedback och förstår hur viktigt det är att inte vara alltför negativ. (Ju fler som läser desto bättre, men känn inte att du måste lyssna till alla förslag du får, det är trots allt ditt manus).
  • Anteckna alla ändringar du gör så att du håller koll på om du t.ex. bytt namn på en karaktär.

Read Full Post »

Jag har ett problem. I förra veckan berättade jag ju att min bok kommer att  heta Drakhornet. Men då det är första delen i en serie behöver jag också ett bra serienamn.

Ett serienamn, är mycket vanligt, ja nästan ett måste inom fantasy. Inom genren finns gott om exempel: C. S. Lewis ”Berättelsen om landet Narnia”, Stephen Donaldsons ”Kampen om Mordant”, Stephen Kings ”Det mörka tornet.” eller vår egen Henrik Larssons ”Blodsarvet.” Men serienamn är vanliga även inom andra genrér. Två kända svenska deckarserier är t.ex. ”Fjällbackaserien.” av Camilla Läckberg samt Stieg Larssons ”Millenniumtriologi.”

Vad ska då min serie heta? Jag har brytt min stackars hjärna. Det är inte lätt. Funderade ett tag på ”Berättelsen om Erik och Hanna.” Men det har inte alls samma spänst som ”Harry Potter och…” så den idén åkte i papperskorgen. Tänkte lite på ”De gamla gudarnas återkomst” eller ”Härskarnas återkomst.” men det vimlar av återkomster inom fantasy. Mest kända är väl Tolkiens ”Sagan om kungens återkomst” och Robert Jordans ”Sagan om drakens återkomst.” Nog för att jag gillar konventioner, men detta blir alldeles för kliché.

Nu funderar jag på ”Gudarnas skymning.” och kan inte riktigt bestämma mig. Är det kanon eller kalkon? Å ena sidan ger det sköna fornnordiska referenser till Ragnarök och sånt, å andra sidan kan jag höra tant Agda, med gäll röst utbrista: ”Gudars skymning!”

Ett annat alternativ är ”Hjärtats sång.” som jag gillar för att dess poetiska känsla och många tolkningsmöjligheter. Samtidigt känns det lite mer som en romantisk Harlequin än en fantasy med fornnordiska influenser.

Ett tredje alternativ är ”Nio världar.” Men jag är osäker på vilka bilder det manar upp. Ger det mer frågetecken än utropstecken? Ger det över huvudtaget någon slags emotionell reaktion?

Vad säger ni? Skulle verkligen uppskatta lite tankar och reaktioner?

Read Full Post »

Ursäkta versalerna. Det är så svårt ibland, det där med att sticka ut i bruset.

Jag har efter moget övervägande kommit fram till att min kära sambo förtjänar bättre än att behöva bli inblandad i, och avkrävd en åsikt om, varenda text jag producerar. Jag har också insett att arbetet som författare inte riktigt är det ensamjobb som romantikerna får en att tro, och att allt jag skriver faktiskt blir bättre om någon får tycka till om det.

Ett tag trodde jag att en mentor var lösningen. Men jag känner ingen som skulle vara lämpad för det jobbet. Och mentorer man inte känner tenderar, som Christin påpekade, att ta betalt. Det ska dom naturligtvis göra – alla andra konsulter tar ju betalt för sin erfarenhet, så varför skulle inte författarna göra det? – men kanske inte av mig. Min ekonomiska situation – jag saknar inkomst, eftersom jag skriver istället för att jobba, och nej, jag tar inte A-kassa eller nåt, så ingen idé att moralisera – gör att jag gärna vänder lite på de slantar som inte går till kaffe.

DÄRFÖR EFTERLYSER JAG EN SKRIV- OCH FEEDBACKGRUPP.

Principen är enkel: vi ger helt enkelt feedback på varandras texter. Tjänster och gentjänster – inga pengar och inget sånt, utan bara seriös läsning och tyckande om det vi producerar. Du får betalt genom att läsa och ge av dina tankar, och du betalar genom att få dina texter lästa och betyckta.

Du som är med i gruppen bör uppfylla följande villkor:

  1. Du ska skriva skönlitteratur (prosa, poesi eller dramatik) på ett seriöst sätt.
  2. Du ska antingen vara utgiven/antagen eller varit nära att bli det (minst +2 på Nenes skala)
  3. Du ska vara van vid att ge och få kritik på det du skriver.

Irrelevanta egenskaper som kön, ålder, geografi och allt det där spelar självfallet ingen roll. Men det är alltid positivt för gruppen om dess medlemmar har lite olika bakgrund, skriver i olika genrer osv.

Låter det bra? Vill du vara med? Känner du någon som vill vara med? Droppa en kommentar här under, eller maila mig på kontakt ["a"] marcuspriftis [punkt] se!

/Marcus

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 554 other followers