Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘följebrev’

När ”Charlotte Hassel” blev en riktig bok och skulle säljas in var jag tvungen att skriva en mer utförlig beskrivning av handlingen. Alla som kämpat med följebrev vet att det inte är det lättaste att kortfattat beskriva sin bok, men att göra det utförligt är nästan svårare. När jag väl blev färdig insåg jag dock att den här typen av redogörelse hade varit jättebra i ett följebrev och därför delar jag nu med mig av den långa beskrivningen av ”Charlotte Hassel” (det som handlar om mig är skrivet av min förläggare).

Historisk kärleksroman i 1770-talets Stockholm

Charlotte Hassel är sexton år och hemligt förlovad med sin stora kärlek den unge adelsmannen Axel Gyllenstierna, men då hon en natt under dramatiska omständigheter tvingas fly och lämna landet skils de åt. Först tretton år senare, i april 1771, ses de igen på en bal på Stockholm slott. Charlotte, som numera är bosatt på ett gods i England, har nåtts av ett oroväckande bud och motvilligt begett sig tillbaka till Sverige. Väl där får hon åter bekanta sig med de människor hon en gång lämnat.

För Axel, som aldrig kunnat glömma sin första kärlek, ger det oväntade mötet upphov till en rad frågor. Varför försvann hans fästmö den där natten? Hur kommer det sig att hon nu uppträder under fingerat namn och varför har hon plötsligt återvänt hem? Sammanstötningen blir lika smärtsam för Charlotte som nu långsamt inser vad hon har gått miste om.

Från sitt nya hemland har Charlotte kunnat följa hur hennes familjs liv slagits i spillror, även om brevkontakten varit sparsam. Hennes far är död och modern och systern har avhysts från den gård som tillhört släkten i generationer. Dessutom pågår en maktkamp i Sverige då kung Adolf Fredrik avlidit och kronprins Gustav befinner sig i Paris. Charlotte beslutar sig för att försöka hjälpa sin familj att återfå Hasselgården, men hon upptäcker snart att det finns starka makter i Stockholms societet som motarbetar henne.

Charlotte Hassel är en begåvad, fängslande, kärleksroman om en ung kvinnas utveckling och väg till att finna kärleken.

Frida Skybäck har en unik berättarröst och förmågan att ge liv åt 1700-talets människor och miljöer så att de känns samtida. Hon debuterar med en fascinerande och spänningsfylld roman om en kvinna som möter svårigheter, gör sina egna val, bryter mot sin samtids konventioner och utforskar sin egen kropp och sexualitet.

Frida Skybäck (född 1980) är språk- och historielärare och arbetar på en internationell grundskola. Hon är bosatt med sin man i Lund. Frida Skybäck fick ett hedersomnämnande i Amelias kriminalmanustävling 2010 för sina texter. Hennes debutroman Charlotte Hassel utspelar sig på 1770-talet, en spännande tid som präglades av politisk oro, korruption och maktspel. Författaren attraheras av epoken eftersom den på många sätt är motsägelsefull. Å ena sidan kännetecknas den av strikta regler och hierarkier och ingenting var viktigare än en persons uppförande och anseende. Å andra sidan får 1700-talet många att tänka på vackra kläder, storslagen inredning, ett överflöd av lyxvaror och överklassens många gånger bekymmersfria leverne. Detta samtidigt som allmogen till stor del levde i fattigdom och misär.

En av grundstenarna i romanen är kärlekshistorien mellan Charlotte Hassel och Axel Gyllenstierna. Den börjar som en ganska oskyldig ungdomsförälskelse vilken, då paret på grund av olyckliga omständigheter skils åt, har hunnit utvecklas till djup och passionerad kärlek. På var sitt håll längtar Charlotte och Axel hett efter varandra, båda övertygade om att de övergivits av sin älskade. När de så möts igen kan de inte motstå den starka känsla som fortfarande finns dem emellan.

Under tiden de varit åtskilda har Charlotte förlovat sig och dessutom tagit sig en fransk älskare som gett henne ett sexuellt uppvaknande, men trots att hon redan är bortlovad har hon inte kunnat sluta tänka på Axel. Då de slutligen, regler och konvenans till trots, ger efter för det begär de har för varandra blir upplevelsen världsomvälvande. Dessvärre finns många hinder i deras väg och frågan är om kärleken verkligen kan övervinna allt?

En annan viktig grundsten i Charlotte Hassel är utmaningen att skriva om kvinnlig sexualitet på 1700-talet. Vad fanns det för upplysningar att tillgå när det gällde olika, sexuella preferenser och preventivmedel och vilka möjligheter hade en kvinna att tillfredsställa sina drifter? Under den här tidsperioden var det även brukligt med konvenansgiftermål som ofta var mycket svåra att upplösa, vilket naturligtvis inte betydde att kvinnor och män slutade att attraheras av varandra utanför äktenskapets ramar. Hur påverkade detta människors kärleksliv?

Trots att Charlotte Hassel är ett slags saga som erbjuder en viss verklighetsflykt innehåller den även en portion samhällskritik. Det var självklart för författaren att boken skulle ha en hjältinna som kunde representera dåtidens ledande kvinnor vilka på olika sätt nådde framgång, trots att de tvingades kämpa mot rådande sociala regler och nödgades använda de få medel som fanns tillgängliga för att skaffa makt och inflytande.

Charlotte Hassel är en fiktiv berättelse, löst baserad på verkliga händelser. Målet med romanen har varit att fånga den mycket speciella tidsandan samtidigt som författaren tagit sig vissa friheter för att kunna bygga upp en spännande historia.

Read Full Post »

Annelie presenterade i ett tidigare inlägg följebrevet hon skrev till det förlag som gav ut hennes debutbok och jag tänkte svara genom att göra samma sak.

Följebrevet kan skapa stora problem eftersom det ofta förstoras upp och ses som viktigare än det faktiskt är. Jag känner skribenter som väntar i månader med att skicka in ett manus just för att de har problem med att formulera följebrevet. Och visst, ett följebrev kan fånga en förläggares intresse, men det får inte din bok utgiven. Jag har självt tillbringat många svettiga timmar med att försöka skapa det perfekt följebrevet, bara för att komma fram till att det faktiskt inte spelar någon avgörande roll.

Ett följebrev bör innehålla en presentation av dig (om förläggaren inte redan vet vem du är) och ditt manus samt beskriva på vilket sätt ditt manus är unikt/varför det är intressant att ge ut. Naturligtvis är det bra om du kan få ditt manus att låta spännande och läsvärt, men mer än så krävs inte. Min poäng är: stressa inte upp dig för mycket över följebrevet!

Här kommer det mail jag skickade till min förläggare Eva Fallenius på Frank förlag som ledde till att mitt manus Charlotte Hassel blev antaget:

Hej Eva!

Jag har skrivit ett nytt manus i form av en historisk kärleksroman med arbetsnamnet Charlotte Hassel, som jag hoppas att du vill läsa!

Historiska kärleksromaner är mycket framgångsrika i många andra länder, men i Sverige verkar marknaden ännu inte ha kommit igång. Efter att min bloggvän Simona Ahrnstedt gjort stor succé med sin Romance-debut Överenskommelser blev jag inspirerad att själv utforska genren. Målet med Charlotte Hassel är att erbjuda ett stycke verklighetsflykt i form av en spännande och underhållande historia.

Charlotte Hassel utspelar sig på 1700-talet och innehåller allt en bra historia kräver; spänning, familjedrama, sex, kärlek, hämnd, korruption och maktkamper. Som historielärare är det viktigt för mig att allting är tidsenligt och jag har därför lagt ner mycket tid på att göra research och försökt skapa så realistiska miljöer som möjligt, även om jag naturligtvis också tagit mig vissa friheter för att kunna bygga upp en god historia.

Här följer en kort beskrivning av manuset:

Charlotte Hassel

Charlotte Hassel är sexton år och hemligt förlovad med den unge adelsmannen Axel Gyllenstierna, men då hon en natt under dramatiska omständigheter tvingas fly och lämna landet skils de åt. Det ska dröja tretton år innan de ses igen på en bal på Stockholm slott. För Axel, som aldrig kunnat glömma sin första kärlek, ger mötet upphov till en rad frågor. Varför försvann hans fästmö den där natten, hur kommer det sig att hon nu uppträder under fingerat namn och varför har hon plötsligt återvänt hem? Sammanstötningen blir lika smärtsam för Charlotte som långsamt inser vad hon har gått miste om och trots att det gått så lång tid plågas hon fortfarande av minnena från den där förfärliga natten. Då hon från oväntat håll får hjälp beslutar sig Charlotte för att försöka ställa allting till rätta igen, men har Axel verkligen förlåtit henne för det som skett och kan hon bara överge det nya liv som hon skapat för sig?

Jag är mycket öppen för konstruktiv feedback och arbetar gärna mer med manuset. Hör av dig om du har några frågor!

Vänligen Frida Plasencia Skybäck

Read Full Post »

Det här med följebrev

 Jag tänkte ta upp ämnet följebrev. Säkert är det redan gjort här och med all sannolikhet där, men frågan är ständigt på tapeten och väldigt intressant.

Mina första följebrev passar utmärkt i pannrummet tillsammans med veden. Kanske hade de duga för många år sedan då inte hela världen ville bli författare. Nu känns det ut som att följebrevet är rätt viktigt. Det är en del i om förlaget blir nyfikna på dig. Vissa tycker det här är dåligt. Hur kan ett brev vara så viktigt? Men vänd på det; kan man inte skriva följebrev, hur ska man då få ihop en säljande bok? Konkurrensen är stenhård, inget snack om saken. Jag förstår att det finns massor som skrivit ett supermanus och sänt med ett risigt följebrev och blivit antagna. Undantag finns alltid. Kan vi gå vidare så jag har ett måndagsinlägg?

Att jag har skrivit en hel del följebrev har nog snart hela Sverige förstått. I början påminde de om en dålig kontaktannons innehållande namn, ålder, bostadsort och familjeförhållanden. Dessutom har jag i efterhand noterat stavfel. Strängt förbjudet! Så där höll det på onödigt länge tills jag kom på tanken att vara mig själv. Säljande. Kaxig. Med andra ord; mina tidiga följebrev kan likställas med en prästfru fast jag egentligen är satans dotter.

Skriv på ett sätt som du tror fångar förlagets intresse. Tänk på vad som hade fått dig intresserad av ditt brev om dig och ditt manus om du suttit där på förlaget med ”nej-tack-stämpeln” i handen. Jag tror att mycket kan strykas, såsom intresset för korsstygnsbroderier, mysiga hemmakvällar och att din mamma älskar din bok. Jag har fallit i alla fällor. Värre nyttigt eftersom jag nu kan berätta om det.

Men hur ska det se ut då? Undrar ni. Ingen aning, svarar jag. Hur ska jag kunna veta det? Jag har ingen aning om just din personlighet, ditt manus, din genre. Fattar ni? Beskriv dig, din text och vad du vill. Min poesi är en rak höger, och det sa jag också.

Jag skulle vilja säga att en nyttig del i vägen mot författande är att bli refuserad och att lära sig att pr:a via följebrevet. Lätt att säga för mig som är dubbeldebutant, men det är dagens sanning (så här i efterhand då jag kan se saker och ting med andra ögon) tillsammans med att jag hatar måndagar.

Okej?

Read Full Post »

Vi har ju pratat en del om att bli antagen – och refuserad – här på bloggen. Kanske trodde ni att vi hade tömt ut ämnet. Men icke – vi hittade ett perspektiv till att berätta ur! Här berättar Hans-Olov Öberg, förläggare på Kalla Kulor Förlag, om varför han antog Marcus Priftis debutroman.

”Så… varför antog vi Gå på djupet?

Alla som någon gång läst Kalla Kulors manusinskickarinstruktioner känner någonting. Vissa blir arga och tycker att vi är dryga. Andra blir avtända och vågar inte närma sig oss. Ytterligare några känner sig inspirerade. Sugna, rentav. Och sedan har vi Fallet Marcus.

Han säger själv att han lider av en ännu icke diagnostiserad bokstavskombination och nog fasen märktes det redan på följebrevet att han hade en särskild feeling för att få bokstäver att ligga i adekvata kombinationer. Men han formulerade sig inte bara snyggt, utan väl.

Vi säger ganska tydligt på hemsidan att vi inte är intresserade av a) debuterande män, b) allmän skönlitteratur, och så vidare. Många hade nog tolkat det vi skrev som ett rungande ”Marcus är inte välkommen här”. Men inte just den det angick.

Fallet Marcus inleddes därför med ett följebrev som på ett smart och säljande vis argumenterade kring varför vi trots att vi nog skrivit att vi inte ville ha honom och hans verk ändå verkligen ville det. Marcus hade läst på. Han visste vad vi gillade, vilka sorters författare vi ville ha och drog på som en litterär Beckham i syfte att skruva den över muren som vi så snyggt ställt upp.

Jag minns att jag tänkte något om ”självaste fan också” samt någonting annat om ”skriver han hälften så bra litteratur som han skriver följebrev, kanske vi har nåt här”. Sedan googlade jag honom. Insåg att han hade talanger utanför skrivandet och ett lagom stort behov av att synas. Han presenterar sig på nätet med en kaxighet som … känns igen från till exempel Kalla Kulor.

Så det var med andra ord med positiva förtecken som fas två i Fallet Marcus inleddes: läsningen av manus.  Efter det gick det ganska lätt. Manuset var ju bra. Bättre än bra. Återstod att ta reda på om Marcus var det även live. Han kom upp till redaktionen och tja… det funkade ganska snabbt.  Redigeringen av boken var enkel, trots omfånget, eftersom han – vilket är viktigt för alla författare – är precis lika intresserad som vi av att boken skall bli bra.

Och hur går det framöver med Fallet Marcus? Alla i vår närhet som läst boken är begeistrade. Även svurna fotbollshatare. Vi tror att det kommer att skrivas historia här. Vi tror att vi har någonting stort på gång.

För det är nästa puck. Det vi gör nu. Att vara ”antagen” är ju litet grand som att göra mål i en fotbollsmatch.  Det är fantastiskt bra och jublande trevligt, men vinner man garanterat matchen? Nix. Det är nu det börjar. Resten.

Semper Amens,

Hans-Olov Öberg
Förläggare, Kalla Kulor Förlag”

Read Full Post »

Sommaren då min roman blev antagen gick jag en skrivkurs på Biskops-Arnö. På den sa lärarna att man inte skulle skriva särskilt mycket i sitt följebrev. Att manuset skulle tala för sig själv och att man i princip bara skulle skriva hur gammal man var och om man hade några särskilda skriverfarenheter.

Hjälp, tänkte jag. Ekonom som jag är hade jag försökt formulera ett så säljande brev jag bara kunde. Jag hade till och med hade tagit hjälp av världens bästa Ulla för att inte bli för feg utan verkligen klämma i och framhäva det allra bästa med just mitt manus.

Så här i efterhand är jag glad att jag gjorde det. Jag är rätt säker på att det bidrog till att förlaget ägnade mer än tre sekunder åt mitt manus – och när jag senare följt diskussioner om följebrev på nätet så har jag förstått att det uppskattas mycket av förlagen.

Hursomhelst slog det mig när jag läste ditt inlägg, Augustin, att det kanske vore intressant för blivande debutanter att se exempel på följebrev som faktiskt har fungerat. Lite pinsamt är det att dela med sig att sitt eget skrytbrev, men vad sjutton. Värre saker har väl skett. Så här såg mitt följebrev ut:

Kvinnlig Wonderboy möter Marian Keyes

Hej!

Jag skickar mitt manus till dig därför att jag har hört att det är du på Norstedts som borde läsa det.

Supernova är en relationsroman i businessmiljö. Lisa är nyutexaminerad från Handels och får det mest åtråvärda jobbet av alla. Hon kommer från landet, är den första i sin släkt som pluggat på universitet och hon tänker inte låta någonting stoppa henne.

Lisa jobbar större delen av dygnet och tar för sig av både män och karriärmöjligheter. Hon är van vid att få det hon vill ha. Men så dyker det upp en man som hon vill ha mer än de andra. En man som verkar omöjlig att få.

Livet snurrar allt fortare och Lisa börjar långsamt förändras. Hon glömmer sina vänner och svimmar av utmattning i taxin på väg hem. Hon tappar tålamodet med kollegor medan hon stirrar på sin mobil och väntar på att HAN ska ringa.

Supernova är en roman om karriärhets i vår tid, om jakten på kärlek och om längtan efter att hitta sig själv. Romanen vänder sig framför allt till kvinnor, men också till män som vill få en inblick i en av de manligaste och hemligaste av världar. Den är underhållande, naken och kaxig på en och samma gång.

Jag heter Marika King och är trettiosex år. Jag har arbetat som managementkonsult på McKinsey & Company i sex år och senare som VD för en svensk arkitektbyrå. Det här är min första roman.

Hoppas ni gillar den.

Med vänlig hälsning

 

Sådär ja. Lycka till!
Marika

Read Full Post »

Flera har frågat om följebrev till manus, och jag är verkligen inte någon expert, men utifrån vad jag har förstått är det bra om följebrevet (längd 1A4) ser ut ungefär så här:

”Hej, Jag heter (namn) och har skrivit en (roman/chicklit/dicklit/deckare/SF/faktabok/harlekin/diktsamling) med arbetsnamnet (titel).

(titel) är berättelsen om (tema) (huvudperson/karaktärsutveckling) som efter (komplikation) (slutet).  Jag har (experimenterat/kämpat/lekt) med (språket/genren/mig själv).

Jag är (yrke/kändis/drabbad/sjutton år) och ni känner kanske redan till mina (texter/uppträdanden/doktorsavhandlingar i litteratur/nakenbilder) som synts i (tidning/blogg/antologi/Big Brother).

Jag har skickat den här boken (till enbart er/till alla jag kan tänka på ).

Ni når mig på (namn)(adress)(telefon)

Hälsningar

/(namn)

…Hoppas detta är till någon hjälp./Augustin

Read Full Post »

Inför vårt debutantseminarium:

Fem steg till att få din roman utgiven – så som jag har förstått det utifrån mina samtal med förläggare och utgivna författare.

1. Skriv en så bra bok som du kan.
Det här kan verka självklart. Det var det inte för mig. Jag skrev inte det bästa jag kunde under många år eftersom en del av mig var rädd för att skriva det bästa jag kunde och sedan upptäcka att jag inte var tillräckligt bra. Jag vågade heller inte titta på min egen text och uppriktigt säga till mig själv: det här stycket fungerar inte. Jag vågade inte ifrågasätta min text. Varför inte? Jag var rädd att jag inte skulle kunna lösa problemen jag hittade. Det här är bara två exempel på varför det dröjde innan jag skrev en så bra bok jag kunde.

2. Gör din research.
Nej, det är inte originellt att erbjuda redaktören pengar, sprit eller sex; nej, du bör inte skicka din roman om en svår separation till ett förlag som bara ger ut fotoböcker om Shetlandsfår.
Leta istället i bokhandeln efter liknande böcker som din. Ring förlaget och fråga vilken förläggare som gav ut boken som är i samma genre eller liknande stil som din. Skicka din bok till den förläggaren. Finns det instruktioner på förlagets hemsida: Följ dem. Om det står att det ska vara på vitt papper, med dubbelt radavstånd och Times Roman 12 punkter, så vill förlaget ha det så. Om du blir antagen så kommer du få tusen instruktioner av förlaget, och visar du redan i det här skedet att du inte kan följa ens de enklaste uppmaningar…

3. Skriv ett bra följebrev.
(Det är svårt att skriva ett följebrev – om det du ville säga gick att säga på en A4 hade du ju gjort det istället för att skriva en hel bok.) Men förläggaren kommer resonera så här: Om du inte ens kan skriva en engagerande A4 om vem du är och vad din bok handlar om, då är de 436 A4-sidorna som följer på ditt brev antagligen heller inget vidare. Följebrevets uppgift är att visa att du kan skriva, att din bok är intressant – sammanfatta den på fem rader, och – om du skickar till ett större förlag – en hjälp för förlaget att se vilken slags lektör som borde läsa din bok.

4. Förhandla med förläggaren.
Om förläggaren vill ändra titeln, har hon antagligen rätt; om hon säger att hon inte begriper slutet har hon antagligen rätt, om hon säger att en huvudperson saknar trovärdighet har hon antagligen rätt, om hon säger att den är för lång och spretig har hon garanterat rätt.
Hon har erfarenhet, det har inte du. Diskutera med din förläggare och var beredd att omarbeta din roman tills hon är nöjd och du är utgiven. Var tacksam för feedbacken, för den är den du längtat efter under hela manusarbetet.

(Och om du gör som jag sa åt dig i punkt 1 och skriver en bra roman så slipper du antagligen de flesta diskussionerna på punkt 4.)

5. Ge inte upp.
Och det här är den viktigaste regeln. Att bli utgiven handlar inte bara om din roman, det kan också handla om tidpunkt och trender. Men om du följer de här instruktionerna så har du sett till att när du väl har tur och ditt manus plockas upp av just rätt förläggare som letar efter just ett sådant manus som ditt, så kommer det inte falla på att du inte gjort din hemläxa.

Och när allt kommer omkring – du skriver ju för att du vill eller måste skriva; utgivning är en intressant bonus.

Brasklapp: Jag vet att det finns människor som blivit utgivna på andra sätt, folk som brutit mot alla möjliga regler och ändå blivit antagna. De hör till undantagen. ”Lars Kepler” är den största svenska succén i år. Paret bakom pseudonymen gjorde allting rätt. De visste vart de skulle vända sig (inte så konstigt eftersom de redan hörde till förlaget de kontaktade och därmed hade de gjort sin research), de skrev en bra bok (inte så konstigt eftersom de båda var etablerade författare) och de skrev ett makalöst följebrev (jag har inte läst det, men Bonniers litteräre chef satte omedelbart manuset i händerna på flera lektörer, och har berättat att det berodde på att följebrevet gav honom intrycket att ”Lars Kepler” visste vad han gjorde.)

Hoppas detta är till någon hjälp. Och om ni prövat allting ovan och misslyckats så kan ni försöka bli kändisar på något sätt, för då kommer förläggarna ringa er istället och be er om manus.

/Augustin

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 560 other followers