I flera år drömde jag om att bli utgiven författare och när det otroliga äntligen inträffar är det lätt att tro att man kommer känna sig ”helt nöjd”. Naturligtvis blir det aldrig så, så snart ens verk finns ute (om inte tidigare) börjar man sträva mot nästa mål.
Personligen har jag hela tiden varit mycket fokuserad på bok nummer två, som ”finns i huvudet” men som ännu inte hittat sin väg in i ett word-dokument. Men det finns även andra mål och drömmar. Jag drömmer om att bli läst, att bli rosad av kritiker, att sälja så bra att jag kan försörja mig på författarskapet, att få en agent som säljer min bok utomlands och att min bok ska filmatiseras (gärna i Hollywood ;-)).
Var kommer då alla dessa drömmar ifrån och hur pass realistiska är de?
Idag är det nog väldigt lätt att just få en bild av att filmkontrakt, försäljningstopplistor och utomlandslanseringar hör till vardagen för författare eftersom det är sådana framgångssagor som vi läser om i tidningen. Men jag är rätt övertygad om att majoriteten av alla författare aldrig kommer i närheten av ”den typen av framgång”.
En undersökning som jag hörde talas om pekar dessutom på att det idag, till skillnad från för tio år sedan, är ännu svårare att försörja sig som författare. De som vanligtvis tjänar mycket på sina böcker tjänar idag ännu mer och de som tidigare tjänade lite tjänar ännu mindre.
Med andra ord, heter du inte Läckberg, Mankell eller Guillou får du vara inställd på att bedriva ditt författarskap som en hobby, vid sidan av en alternativ karriär och jag undrar om det verkligen är det som alla andra aspirerande författare där ute egentligen drömmer om.
