Att skriva dagbok – och att slippa!

HelenaHedlund20171207013

Foto: Kicki Nilsson

“Hej dagboken! Du kanske undrar vem jag är? Jo, det ska jag säga dig. Jag är en ensam tjej med oranget hår, 6 dm ungefär…”

Så börjar min första dagbok från den 21 februari 1989. Jag var tio år. Jag började skriva efter att jag läst min mammas dagböcker från när hon var barn. Min mamma som hade massor av kompisar och till och med pussade killar på femtiotalet – jag ville nog att min dagbok skulle bli som hennes, en händelserik kärleksroman i barndomsmiljö. Men själv stod jag mest ensam på skolgården och hackade sönder is med hälen. Att pussas var det inte tal om!

IMG_0683.jpgMen från det att jag var tio år så skrev jag dagbok i stort sett varje dag fram till att jag var 26. Periodvis skedde det nästan tvångsmässigt – jag kände att jag inte riktigt fanns till om jag inte dokumenterade min dag. Som att jag hade levt förgäves. Ibland ljög jag lite, eller förstärkte händelser till min egen fördel, allt för att få romanen om mitt liv att bli så bra som möjligt. Ja, studtals kunde jag nog känna att jag levde och gjorde saker enbart för att ha något spännande att skriva om. Medan jag upplevde livet på dagarna så låg jag redan före i tanken kring hur jag skulle formulera det i dagboken på kvällen. Jag har aldrig varit så bra på det där med att leva i nuet…

Nu ligger mina samlade dagböcker i en stor gul resväska i vedboden. De är många och jag kommer nog aldrig att orka läsa igenom alla. Varför skulle jag ens lägga tid på att försöka? De får ligga där de ligger – jag ser dem som lite av min grundutbildning. En övning i att skriva och en övning i att leva. Så många timmar, dagar, år som jag faktiskt har lagt ner på att försöka hitta min egen röst för att beskriva livet!

Sedan ungefär fjorton år tillbaka är skrivandet delvis mitt jobb. I samma veva gifte jag mig och skaffade barn. Och ungefär samtidigt slutade jag skriva dagbok. Den fick inte längre plats, fyllde ingen funktion. Jag skrev annat istället – pjäser och krönikor – där jag kunde sålla mina känslor och tankar genom en tydlig form och få distans till det alltför privata. Och jag har inte saknat att skriva dagbok. Det var faktiskt bara en befrielse att slippa!

Advertisements
Posted in Debut | Leave a comment

Varför skriver du barnböcker?

Mia blogg större

Foto: Jini Sofia Lee

Det är en rätt vanlig fråga som barnboksförfattare får har jag förstått. Antagligen för att barnböcker inte ses som ”riktiga” böcker. Just den frågan har jag inte fått, än. Men jag tänkte ta tillfälligt i akt att svara på den frågan.

Ända sedan jag kom på att det var skrivandet jag ville satsa på var det självklart att det var just barnböcker jag ville skriva. Och det här var långt innan jag hade egna barn.

Varför barnböcker då?
Jag tror att det är för att jag var med om mina starkaste läsupplevelser som barn. Minnena från alla de där gångerna som mina föräldrar läste för mig sitter djupt rotade i mig. Stunder då inget annat existerade än jag, dem och fantasin. Och tryggheten det gav att få höra sin favoritbok om och om igen.
Än idag när jag slår upp barnböcker som jag hörde som liten minns jag känslorna de böckerna väckte hos mig som barn. Tänk vad fantastiskt att vissa barnböcker lever kvar i en hela livet! Vilka andra böcker har så stor inverkan på en person? Jag minns knappt vad en bok jag läste för några månader sedan handlade om i detalj. Jag minns om jag tyckte den var bra eller dålig, men inte så mycket mer. Numera är det tydligen guldfiskminne som gäller.

Tänk att få skriva en bok som kan påverka en människa hela livet! Vilken obeskrivligt häftig känsla!
En annan anledning till att jag vill skriva just barnböcker är också att jag alltid har tyckt väldigt mycket om barn. Och jag minns själv hur det var att vara barn, vilka tankar jag hade och vad jag tyckte om att göra. Det var en lycklig och tämligen bekymmersfri tid. Jag tyckte om att vara barn.

Förutom allt detta är barnböcker viktiga även av andra skäl. Det pratas mycket om vikten av att läsa samtidigt som högläsningen för barn minskar. Läsningen och ordförrådet grundas som barn. Så det är väl ingen tvekan om hur viktiga barnböcker är.

En sjuåring har i genomsnitt ett ordförråd på 7 000 ord.
En 17-åring som läser och/eller lyssnar till texter och som har blivit läst för som liten har ett ordförråd på 50 000-70 000 ord, men en 17-åring som inte läser har ett ordförråd på 15 000-17 000 ord.
För att klara av ett vanligt vuxenliv, att hänga med i nyhetssändningar, förstå en tidningsartikel och att kunna följa instruktioner och anvisningar, krävs cirka 50 000 ord.
(Källa: Mats Myrberg, professor i specialpedagogik vid Stockholms universitet)

Det där säger väl allt.

Vid varje jul och varje gång mina barn fyller år får de alltid minst en bok i present. Det har jag sagt till dem också. Att det alltid kommer att vara så. Jag vill visa att böcker är något fint att få och något att uppskatta.
Om du ändå ska ge en sak, varför inte ge något som kan lämna ett bestående avtryck för resten av livet?

IMG_4056

 

Posted in Debut, Mia Kim | Tagged , , , , , | 3 Comments

Boken har lämnat boet

DSC03878 ret

Foto: Jakob Almer

180108, dagen jag alltid lär minnas. Det var dagen då jag officiellt släppte min första bok. En fågelunge som lämnade boet. Det var med blandade känslor jag steg in på min egen releasefest förra veckan. Dagen innan, liggandes på golvet i fosterställning, sa jag till min man att vi borde ställa in det, bränna böckerna och låtsas som att jag precis inte skrivit en bok. För det hela känns så konstigt, min bok som jag har arbetat så länge med, kämpat och gråtit över, den ska helt plötsligt alla få läsa och komma med åsikter om. Jag har varit införstådd under hela processen att jag vid en punkt kommer tappa kontrollen över vilken väg boken går. Och det är kanske det här med brist på kontroll som jag upplever som värst. Jag har inte längre kontroll över innehållet (oj, vad jag skulle vilja gå in och peta på det, blir man någonsin nöjd?) och hur innehållet tolkas och gillas.

Jag pratade med några andra författare under releasefesten om detta var en normal känsla att ha på sin bokrelease och det var det väl. Kanske framförallt för oss debutanter. Känslan påminner så mycket om när man som nyexaminerad stiger in på sitt första jobb och ska låtsas som att man vet vad man gör men inombords känner att man har noll koll. Fast egentligen har du ju en hel utbildning att stå på, det är bara din egen osäkerhet som får benen att skaka.

Nu kanske ni tror att jag inte njöt av denna underbara stund när jag med nära och kära, samt nya bekantskaper, firade mitt boksläpp. Så var det definitivt inte. När jag hade stoppat undan oron var det bara glädje som omslöt mig. För precis som jag skrev innan, det har varit en lång kamp för att ta mig dit jag är idag. Boken kommer kanske inte uppskattas av alla men jag älskar den. Så otroligt mycket. För den är en del av mig och min skrivande resa. Jag har inte kontroll över vad andra tycker men så är livet och det är bara att acceptera. Krama om de positiva orden och lära sig av det konstruktiva gensvaret.

Så med det sagt. Precis som man skålar in det nya året, skålar jag nu in Sunt förnuft, vilt hjärta.

DSC04403

Har tyvärr inte så många bilder från bokreleasen. Vi glömde bort det 😦

DSC04413

Jag läste högt ett stycke ur boken

DSC04416

Fick även sålt några böcker ❤

IMG_5864

Jag och fina Charlotte Cederlund

Posted in Debut, Sunt förnuft, vilt hjärta, Veronica Almer | 2 Comments

Back to school

01_JennyGromarkWennberg_Foto_HenrikBerglund

Foto: Henrik Berglund

När jag var 20 sa jag kaxigt i en tidningsintervju att jag skulle skriva en roman och söka till Dramatiska Institutet (DI). Men jag gjorde tvärtom. Jag slutade skriva mitt i romanen och sökte aldrig utbildningen. Tills nu!

Idag börjar jag plugga en termins fördjupningskurs i att skriva TV-serier på Stockholms Dramatiska Högskola (det som tidigare hette DI) och jag är sjukt peppad. Det blir sista rejset innan jag tar steget fullt ut i arbetslivet igen.

Hösten 2016 sa jag upp mig från jobbet som copywriter och strateg för att börja plugga till manusförfattare. Jag sa upp mig för att visa inför mig själv och omgivningen att jag menade allvar med skrivandet. Väldigt nervöst, men jag hade stöd från min familj och jag gick på magkänslan. Den skrek: Vad som än händer sen vill jag gå den här utbildningen. Det är en once-in-a-lifetime-möjlighet!

Ett av ansökningsproverna till Alma manusutbildning var Kämpa tjejer! Från början var det som nu ska bli en Storytel Original ljudbokserie alltså en idé till en tv-serie. En idé som jag också har utvecklat och förfinat under utbildningen. Jag har lärt mig massor!

Visst låter det enkelt?

Det har det inte varit. Jag har skrivit som en gam i fyra år. Först på fritiden och sen heltid som student. Och det var först på tredje försöket jag kom in på Alma. Det är ett hårt arbete att skriva. Stel nacke och platt röv får du också.

Men hej, om du har en gammal skrivardröm. Jag rekommenderar dig varmt att söka en skrivarkurs. Det går att bocka av en kaxig bucket list, även 25 år senare!

manusbocker

 

 

Posted in Debut, Jenny Gromark Wennberg, Skrivutbildningar | Tagged , , , , , | 8 Comments

Vill du gästblogga på Debutantbloggen?

pexels-photo-261662

Ska du debutera med en bok i år? Eller har du nyligen debuterat? Eller var det länge sedan du debuterade? Jobbar du inom förlagsbranschen?

Varje söndag under hela året låter vi en gästbloggare blogga hos oss om något skriv- eller bokrelaterat.
Hur gjorde du för att få ditt efterlängtade förlagskontrakt? Eller valde du att ge ut en bok själv? Hur var just din resa? Vill du inspirera och peppa andra skrivande människor att göra en liknade resa?

Vill du få chansen att berätta just din historia här på Debutantbloggen?
Skicka i så fall ett mejl till oss på: debutantbloggen(a)gmail.com och skriv några rader om dig själv och vad du skulle vilja skriva om som gästbloggare.

Posted in Debut | 2 Comments

Skrivövning: Utgå från en känsla

pexels-photo-355952.jpeg

Har du idétorka och inte vet vad du ska skriva om? Eller går det trögt med skrivandet? Ett sätt att komma igång att skriva på är att utgå från en känsla. Tänk på något som skulle göra dig riktigt ledsen, arg, stolt, lycklig eller rädd.

  • Skriv en kort berättelse utifrån en känsla som du väljer. Du kan blanda fantasi och verklighet. Även om du utgår från dig själv så hitta på att det handlar om någon annan.

Från de starkaste känslorna föds berättelser. Ibland kan det vara lättare att börja en berättelse när en har ett tema att utgå ifrån. Tänk till exempel på vad kärlek betyder för dig. Är det kärleken mellan ett par, mellan förälder och barn, mellan syskon, mellan vänner, mellan människa och djur?

  • Utgå från vad kärlek är för dig och skriv en kort berättelse. Gestalta och hjälp läsaren att få bilder i huvudet på hur denna kärlek yttrar sig.

Förhoppningsvis får du själv en massa bilder i ditt huvud och kan skriva en längre berättelse utifrån dessa korta skrivövningar! Låt fantasin och orden flöda. Och du får väldigt gärna dela med dig av din berättelse här i kommentarerna!

Lycka till!

Posted in Debut | Tagged , , , , , , | 2 Comments

Huvudkaraktär: Hästtjej

DSC00783 kopia

Hästtjejen är den vanligast förekommande karaktären i hästlitteraturen, och även i verklighetens hästvärld. Ridsport är Sveriges andra största ungdomsidrott, bara fotbollen är större, och 90% av alla medlemmar i Ridsportförbundet är tjejer (statistik från Svenska ridsportförbundet ridsport.se).

När jag använder ordet hästtjej tänker jag på den person som alltid sätter hästen i första rummet, som trotsar sin egen bekvämlighet för hästens behov oavsett om hon själv fryser, är hungrig eller trött. Hästtjejen är den som tillbringar all sin lediga tid i stallet, som borstar, smörjer läder, släpper ut och in hästar, som mockar. En hästtjej behöver inte nödvändigtvis kunna eller vilja rida, men de allra flesta hästtjejer gör det.

För mig kan även killar vara hästtjejer, det sitter inte i könstillhörighet utan i kärleken till hästar. Speciellt inte i en sport där tjejer och killar, kvinnor och män, ston, hingstar och valacker deltar och tävlar mot varandra på samma villkor. Det finns absolut inget syfte i att med ordet hästtjej exkludera killar från stallet, men som det ser ut i Sverige just nu så är det tjejer och kvinnor som driver ridsporten.

För verklighetens hästtjej är livet i stallet långt mycket mer upprepande sysslor än för den litterära hästtjejen. I böckernas värld kan ju allt hända och det gör det i hästböckerna. I den traditionella hästboken tillhör det till och med vanligheterna att hästtjejen vinner en häst på lotto eller får ta hand om någon stackars häst som annars riskerar att åka till slakt. Men verkligheten och även böckernas värld förändras. Idag har hästboken flyttat in på ridskolorna och realismen i att det kostar mer att hålla än häst än att köpa den har kommit ikapp även hästboken.

På ridskolorna är det hästtjejen som tar hand om de nya eleverna, som leder hästar på nybörjarlektionerna, visar till rätta och förklarar. För i stallet är det viktigt att allt blir rätt, annars riskerar hästen att bli lidande. Det spelar ingen roll om nybörjaren är äldre eller yngre, i stallet räknas bara kunskap och då blir andra hierarkier underordnade. Jag hade en av mina första upplevelser i hur män reagerar när de inser att en liten tjej kan något bättre än de själva på just ridskolan.

Hästar är flockdjur och behöver sammanhang, rutiner och riktlinjer för att vara trygga. Hästar är även flyktdjur vilket innebär att om de ser något som verkar hotfullt så flyr de. En fullstor häst väger ca. 500 – 800 kg. För att kunna hantera den krävs kunskap. Och om det är något som hästtjejer i alla stall runtomkring oss har så är det just kunskap. I stallet betyder kunskapen allt, men utanför den värld som stallet utgör ogiltigförklaras den.

Ser vi till det statliga idrottsstödet som betalas ut till idrottsföreningar runt om i landet får ridsporten och därmed tjejerna mycket mindre bidrag än lagidrotterna som domineras av killar. Det samhället indirekt säger till tjejerna är att deras val av fritid är mindre värd, trots att den är en perfekt plats att växa upp på. I stallet får hästtjejer kvinnliga förebilder som premierar andra egenskaper än vad som normalt uppmärksammas hos tjejer. I stallet får hästtjejer vara modiga, starka, smutsiga och lära sig att sätta gränser. Egenskaper som alla tjejer borde få chans att pröva på.

Posted in Debut, Emelie Novotny, Feminism, Hästbok, karaktärer, Ungdomslitteratur, Vänd rätt upp | 2 Comments