4 reflektioner om att signera

OmslagFelicia

Jag fullkomligt älskade det där lilla plinget i trädörren in till bokhandeln när jag var liten – älskade doften av ord och meningar, raderna av färgglada pärmar och de hjälpsamma vuxna som fanns därinne.

Den bokhandel vi oftast besökte var Helins Bokhandel som låg på torget i Bollnäs och fantastiskt nog – trots att det är en liten ort i en värld av stora kedjor och pressade priser – fortfarande ligger där. Tack vare fjärde generationens bokhandlare; Marie och Karin.

helins

När jag i lördags klev in för att få sitta där och signera min egen bok, kändes det som att få öppna det där klädskåpet och kliva in i Narnia. I en drömvärld där jag, omgiven av Aslan, Eva, Monika och andra, fick sitta och prata böcker hela dagen och signera så pennan glödde.

 

bild 3

När det var lugnt i butiken pratade vi om favoritböcker och då och då kom nyfikna förbi, eller vänner som ville gratulera och bokhandeln fylldes av skratt och kramar.

Jag sålde slut och den sista boken såldes gick strax innan stängningsdags. Timingen kunde inte varit bättre.

bild 2

4 reflektioner om dagen:

  1. Det är bra att ha en plan innan på vad man ska skriva. Dels något neutralt som ”Trevlig läsning!” till de man inte känner och så gärna något mer personligt till andra. Fast man kan ju alltid göra som Alex Schulman som skrev: ”Till Felicia, min bästa vän i hela världen. Kram Alex” (Nej, vi hade aldrig träffats tidigare).
  1. Jag glömmer sällan ett ansikte eller en person, men när jag blir stressad händer det att jag glömmer bort namnet, vilket är fasligt opraktiskt när man ska signera. Då brukar jag ställa en kontrollfråga som ”Hur stavas det?” (Vilket ändå blir rätt awkward när jag minns att personen ifråga heter Anna.)
  1. Ett annat tips är att inte lägga tillbaka pennan i jackfickan efter signeringen, för då kan hela jackan, bilnycklar, hemmanycklar, mobil (och hundbajspåse) bli fulla med bläck. Och bläck är JÄTTESVÅRT att få bort. Just sayin´.

4. Signera är galet roligt. Men också svårt. Långa perioder är det lugnt och då gäller det att inte tappa modet. Man får peppa sig själv rätt hårt för att våga sitta kvar där i sin ensamhet. Men så kommer det någon och vill ha en bok och då blir man så där oproportionerligt  glad igen!

bild 2

 

Publicerat i Debut | Märkt , , , , , | 9 kommentarer

Ettor och nollor – en annorlunda väg.

10157221_701905456534394_6503728241913565292_n

Vägen fram till debutromanen har varit en aning annorlunda för mig än för mina kollegor här på bloggen.
Exempelvis inleddes den inte genom att jag skickade in ett romanmanus till förlaget, utan genom att förlaget själva frågade mig om jag hade någon romanidé.

Jag hade skickat in några noveller till förlaget, och fick det glädjande beskedet att de ville ge ut dem som e-singlar (noveller i e-boksformat). Under arbetet med att redigera och publicera dem frågade min förläggare om jag inte hade en idé till en roman också. Det hade jag – idén till Fyra Minuter har jag redan berättat om i ett äldre inlägg, men kort sammanfattat så fick jag, efter en nyhetshistoria om en flygolycka, idén om ett flygplan som försvinner spårlöst för en stund och sedan störtar, med något främmande ombord.
Det var egentligen allt jag hade (jag lär återkomma till problemen med att börja skriva på en roman utan att ha mer av en plan än så), men det var tillräckligt för att vi skulle skriva kontrakt efter att de fått läsa ett första utkast.
Det är först senare jag reflekterat över vilken ovanlig situation det är, att ett förlag frågar efter romanidéer snarare än att man själv behöver kämpa för att ens få ett förlag att läsa igenom ens manus. Då, vid tillfället, hände så väldigt mycket på så kort tid att jag aldrig ens tänkte på det. Jag hade aldrig tidigare försökt få en roman utgiven, så för mig var detta ett lika naturligt sätt som något annat.
Påverkade detta mitt sätt att närma mig själva skrivandet? På sätt och vis, men det är något jag tänkt återkomma till i ett inlägg längre fram.

En annan skillnad mellan mig och de övriga Debutantbloggarna, är att min bok kommer ut på ett digitalt förlag.
Det var dock inte hela tiden fallet – ursprungligen var tanken att mitt förlag skulle ge ut sina noveller som e-böcker, men romanerna i tryckta fysiska upplagor. Så var även planen för min roman. Det var medan jag skrev på boken som förlaget omstrukturerades och gick över till att enbart publicera e-böcker. Jag fick veta att jag hade rätt att häva kontraktet och ta mitt manus vidare till andra förlag om jag så önskade.
Jag skulle ljuga om jag sa att tanken inte slog mig. Jag hade aldrig sett på min roman som en e-bok. Var det ens riktiga böcker, egentligen? Var det inte mest bara en textfil?
Men jag bestämde mig för att stanna kvar hos mitt förlag, av flera olika anledningar. Det största och viktigaste skälet var helt enkelt att jag trivdes så förbaskat bra där. De är ett litet och familjärt förlag, men med stora Bonniers i ryggen. Det bästa av två världar. De som jobbar där, min förläggare och redaktör och de andra, kan jag helt enkelt inte säga nog positiva saker om. De har betytt en hel värld av skillnad för mig och mitt skrivande.
Dessutom har de fått mig att tänka om när det gäller e-böcker. Jag älskar fysiska böcker, deras tyngd i handen, deras doft. Men jag ser inte längre e-boken som underlägsen, istället kan jag se dess enorma fördelar. Mitt förlag är dessutom grymma på att komma på nya och kreativa sätt att dra nytta av de där fördelarna. Därför ser inte heller marknadsföringen för min bok ut på samma sätt som för andra böcker. Boktrailers, virala kampanjer, extramaterial och multimedia i själva texten – allt detta och mer därtill är saker som lämpar sig ypperligt för att ge e-boken en särart, och som allihop kommer att bli aktuella nu när det börjar bli dags att marknadsföra Fyra Minuter.

Och för er som ändå vill ha den fysiska boken – misströsta icke, min roman kommer att finnas tillgänglig även som pappersbok.

Publicerat i Debut | 5 kommentarer

Man blir liksom glad

ThomasFör någon vecka sedan bestämdes baksidestexten till min bok. Vad alla inte vet är att man som författare själv förväntas kunna skriva den. Eller i alla fall ett utkast. (Vet inte om det fungerar så på alla förlag, men det känns som ett vanligt ångestämne när man pratar med författare, så jag tror att det är rätt vanligt.)

Normalt sett är jag ganska bra på att skriva kort och kärnfullt om diverse ämnen. Säljande till och med.

Men här körde jag helt fast.

Jag tror det beror lite på att jag har alldeles för mycket koppling till min historia. Jag vet både det som står och det som inte står. Jag vet till och med saker som inte längre gäller. Hur skriver man ihop det på ett säljande sätt så att det passar på en baksida?

Nu ska jag berätta en hemlighet: Jag skrev inte en baksidestext.

Jag skrev två.

Alltså jag gjorde fler försök. Men jag skickade två till förlaget.

Båda var ungefär lika dåliga.

Så min kära förläggare insåg att det enda var att göra var att ta saken i egna händer och skriva ett eget förslag… Och det var bättre än båda mina tillsammans.

Det körde vi på.

Andra saker som händer är att böckerna skall läggas upp i Bokrondellen. Detta för att diverse bokhandlare skall kunna köpa in dem. Detta gjorde förlaget med min bok för någon vecka sedan nu.

Därför finns Incidenten i Böhmen på t.ex. AdLibris och Bokus nu. Fatta hur häftigt det känns! Att knappa in ”Incidenten” i sökfönstret och få ”Auto-complete”-förslaget ”Incidenten i Böhmen” eller att skriva in ”Thomas Å” och den föreslår ”Thomas Årnfelt”.

bild av sökfönster på adlibris

larvigt kanske …

bild på sökruta på bokus

… men det värmer lite i själen

Jättefånigt, jag vet. Men man blir liksom glad av att göra det…

Så om man gör det kan man nu klicka på ”Bevaka” på min bok. Och läsa baksidestexten som jag som sagt inte har skrivit själv… Snälla tyck att den är bra! (Även om det inte är jag som har skrivit den).

Publicerat i Debut, Thomas | Märkt , , | 13 kommentarer

Det där med att sälja sin egen bok

FredrikOk, då har jag nått fram till en punkt där jag ska börja sälja min egen produkt och den första tanken som dyker upp är: Åh nej, visst skulle det vara mycket lättare att sälja någon annans produkt eller att någon annan säljer min produkt. Annars måste jag stå här och säga hur fantastiskt bra min egen bok är för att någon annan ska vilja köpa den. Nu råkar det kanske vara så att jag tycker att den är något i hästväg. Ett verk av ett geni. Något som jag har svårt att se en annan framtid för än att den kommer bli en kioskvältare men för det första: är jag partisk och räknas knappast som ett trovärdigt vittne och för det andra: är det bara varannan gång jag läser den jag tycker så. Varannan gång är allt fantastiskt och varannan gång är allt fantastiskt uselt.

Jag är bra på att prata upp saker innan de händer. Det är lite det jag gör. Allt ifrån go-kart tävlingar på jobbet till tennismatcher med brorsan till brännboll på kollo. Det är något jag har gemensamt med Vincent i Arytmi. I hans fall är det något positivt. Han lever ju på att överdriva. I mitt fall, kanske inte alltid positivt.

Så hur gör jag då? Det är fult att prata upp sig själv. Det är svårt att sälja sig själv. Det är jobbigt och konstigt men ju närmare jag kommer utgivning desto mer inser jag att marknadsföring och sälj är en stor del av skrivandet. En del jag inte var riktigt beredd på.

Jag måste vänja mig vid att prata om att jag skriver. En sak jag har listat ut är nämligen att det är lättare att marknadsföra sig själv om man kommit ut ur skrivargarderoben. Ingen köper produkter de inte känner till, hur bra de än är. Överst på listan över saker att göra är alltså att komma ut och det kan jag bocka av. Jag är ute. Jag bloggar om det. Och jag slänger även in godtyckliga meningar om min bok i massa möjliga och omöjliga konversationer bara för att vänja mig.

Förlaget säljer genom sina kanaler. Och jag ska försöka hitta mina egna. Lokala bokhandlare är ett bra ställe att börja. Jag har en lista över vilka jag ska kontakta men jag har ju inte någon fysisk bok än. Det är det enda som stoppar mig. Eller… gör det det? Hmm av någon anledning tar det emot att.. Äsch. Nu när jag skrev om det känner jag att den ursäkten inte håller. Jag måste kunna börja sälja in boken innan den är tryckt. Jag får sätta upp de möten jag behöver sätta upp. Bok i hand eller inte.

Hur gör man för att komma åt större kedjor typ Akademibokhandeln eller andra stora kedjor? Ska jag ens bry sig om dem? Jag kanske ska lägga min energi där den får störst effekt istället. På nätförsäljning. I min situation är det den kanal som kommer att användas mest. Adlibris och Bokus alltså. Så hur gör jag för att synas där?

Ett råd jag får från alla möjliga håll när det handlar om försäljning är: du borde skriva en trilogi. Mjau… som jag skulle sagt om jag var mer katt. Det är för sent. Med den här boken i alla fall. Min bok är inte en del av en serie. Jag har ett annat sätt för mina karaktärer att återkomma lite då och då i mina böcker, ett sätt som också råkar vara så bra att det skulle kunna rädda världen från TV-serier som dras ut för länge. Tänk er Heroes, Prison Break eller Lost om de avslutats precis när de borde. För er som inte kommer ihåg dem. Ni skulle kommit ihåg dem med glädje i blick om de slutat efter två säsonger. (En säsong i Heroes fall.) En fantastisk idé för att göra världen bättre alltså men det är bara en bi-produkt och ingenting jag ska utveckla här…

Ehum… tillbaka till ämnet. Marknadsföring. På nätet. Bokus och Adlibris. Hur ska jag marknadsföra mig där? Hur syns man bäst? Hur har andra gjort? Jag får ta och lägga upp en plan med min digitala marknadsförare. Jag har faktiskt en. Typ… Jag har en i släkten, :)

Boktrailer. Jag har både läst diskussioner om boktrailers och sett några stycken på nätet. Och idéer saknas inte, behöver bara skaka liv i mina gamla animeringskunskaper i flash för att kicka igång den. Om ni inte sett några trailers för böcker förut kan jag rekommendera att söka på “boktrailer” på youtube. Det är massa kul som dyker upp där.

Bibliotek. Förlaget skickar recensionsex till bibliotek och beroende på deras recension köper de in den eller inte. Men det är nationellt. Jag borde kunna prata med mitt lokala bibliotek. Om jag tar i lite mer än så borde jag kunna prata med alla bibliotek jag kan cykla till eller ok… ta mig med bil till inom en viss omkrets hemifrån. Både för att se om de vill ta in boken och för att hålla bokkvällar.

Ok, nog pratat. Jag gör det. Jag sticker ut och säljer…

Jag ska bara… Öva på att pitcha boken först. Hittade en grym länk på Google. Här är 10 minutes to the perfect elevator pitch: http://selfpublishingteam.com/think-fast-10-minutes-to-the-perfect-elevator-pitch/

Så ok… Nu då…

Djupt andetag.

Jag ger mig ut nu… och säljer…

Vi hörs!

Hej…

Nu går jag…

När som helst…

Publicerat i Fredrik Frängsmyr, Marknadsföring | 11 kommentarer

Gästinlägg: Johan Lindbäck

jl_bildJohan Lindbäck om att lägga upp manus på nätet:

En fråga som ofta dykt upp på diverse skrivarforum där jag är (eller har varit) aktiv är om något man lägger ut på nätet är ”förbrukat”, det vill säga att ett eventuellt förlag inte kommer att vilja ge ut det i ett senare skede på grund av att det en gång funnits tillgängligt på nätet. Jag tycker att det är en väldigt märklig sak att oroa sig över. Jag är själv ett levande bevis på att det inte stämmer. Innan min debutroman Skuggan över Dianor blev utgiven av Epok Förlag fanns den tillgänglig både på skrivarforumet Kapitel 1 samt Smashwords. Det var på Smashwords som en förläggare läste den och fick upp ögonen för den, vilket så småningom ledde till ett förlagskontrakt.

Vägen till debuten var inte spikrak. Första gången jag skickade Skuggan över Dianor till ett förlag var 2008. Refuseringsbreven lät inte vänta på sig. Fantasy är ingen enkel genre att sälja in i Sverige, och i ärlighetens namn fanns det en del utvecklingspotential i manuset (det var trots allt det första manus jag någonsin färdigställt). Något år senare gjorde jag en omfattande omarbetning där jag hade stor hjälp av Sofie Trinh Johansson (en författare som upptäcktes av sitt förlag genom att hon lagt ut manuset till sin debutroman Halvblod på nätet!). Jag var dock osäker på vad jag skulle göra med manuset i det läget. Det kändes fel att skicka samma manus (om än ordentligt omarbetat) till förlagen ännu en gång. Jag bestämde mig för att istället lägga upp manuset på nätet, gratis att läsa. Tanken var att jag skulle satsa på något annat manus att sälja in till förlagen, men så långt kom jag aldrig innan Skuggan över Dianor fann sin förläggare. Resten kommer förhoppningsvis att bli historia.

Jag har aldrig hört talas om att ett förlag anser en bok förbrukad bara för att den funnits tillgänglig på nätet. Tvärtom tror jag snarare att de ser det som en fördel. Förlagen drar sig för att skriva kontrakt med en helt okänd författare. Att man börjat göra sig ett namn på nätet redan innan förlagskontrakt skrivs är ju vad förlagen drömmer om. Och man ska även komma ihåg att många av dem som läst boken på nätet sannolikt också vill köpa den i tryckt form, så det finns med andra ord inget som talar för att en bok på något sätt skulle vara förbrukad om den funnits på nätet. Det värsta som kan hända är att du får plocka bort den om du får förlagskontrakt.

Ett intressant exempel på någon som tog hjälp av nätet för att nå ut till sina läsare är Amanda Hocking. Hon har byggt upp sin karriär genom att sälja e-böcker för $0,99 och har genom detta kunnat skriva på heltid. Hon har nu fått kontrakt med ett förlag, trots att hennes böcker redan funnits tillgängliga på nätet nästintill gratis. De tryckta versionerna av hennes böcker innehåller extramaterial som inte fanns i e-boksversionerna. Ett mycket bra exempel på hur man kan göra det bästa både av e-böcker och tryckta böcker. Mitt tips är att bokbranschen kommer att förändras på samma sätt som musikindustrin, där många skivbolag inte längre tar emot demos utan istället söker upp intressanta artister på nätet. Inom en snar framtid kommer bokbranschen att söka efter manus på nätet istället för att efterfråga dem via post. Vi har redan sett exempel på förlag som inte tar emot manus, utan som söker efter sina författare på andra sätt.

Någon kan invända och säga att det finns en risk att någon stjäl ens manus på nätet. Även om jag aldrig hört talas om att sådant förekommit så kan det vara en god idé att skicka manuset till dig själv (på en cd-rom, ett usb-minne eller något annat sätt) som ett rekommenderat brev som du inte öppnar. Vid en eventuell tvist kan du enkelt bevisa att du hade manuset i din ägo vid en viss tidpunkt.

Du har, med andra ord, mer att vinna än att förlora på att göra dina böcker tillgängliga på nätet. I byrålådan är det inte så många som får upp ögonen för dina alster, men på nätet kan drömmen slå in!

Publicerat i Debut | 4 kommentarer

Lördagsenkäten: Vilket är det bästa skrivråd du har fått?

Vilket är det bästa skrivråd du fått?


bildFelicia Welander: ”Ge aldrig upp.” Vill du skriva – skriv. Vill du bli utgiven – så fortsätt försöka. Försök, misslyckas och försök igen. Ha tålamod. Ha något att säga. Tro på din text. Och om du verkligen vill det här – då får du aldrig, aldrig, aldrig någonsin, verkligen inte, glöm det, i oändligheten, ända upp till himlen, aldrig, någonsin, stjärnstopp – ge upp.

 

ThomasThomas Årnfelt: Skriv. Dvs, om du verkligen vill bli bra på att skriva måste du bestämma dig för det. Skriv. Dröm inte bara om att skriva, utan skriv. Utan att skriva kan man inte bli bra på att skriva.
Och det är något som jag verkligen tagit till mig. Det handlar om att prioritera för att frigöra tid. Att verkligen sätta skrivandet högst efter familj och jobb.

 

FredrikFredrik Nilsson: Min första tanke var att jag nog faktiskt aldrig fått ett, men om jag bortser från den lilla detaljen och väljer det skrivråd jag ändå tagit till mig så är det samma som Thomas, ”Skriv”. Skrivandet är faktiskt mitt enda intresse där jag lägger mer tid på att praktisera än att läsa om det eller studera det. För andra intressen har jag ofta fastnat i något slags samlande. Gitarr och Piano, där samlade jag mest på låtar jag skulle vilja lära mig i framtiden. Inom programmering lärde jag mig så många designpatterns som möjligt och när jag höll på med Tae-kwon do och BJJ hade jag en fantastisk samling artiklar och youtube-klipp på balla rörelser men jag la inte så fantastiskt många timmar på själva utövandet. Med skrivning är det tvärtom. Jag struntar i vad andra gör och bara skriver och skriver själv.

10157221_701905456534394_6503728241913565292_nJohan Ring: Läs. Läs mycket, och läs allt möjligt. Läs bra böcker för att inspireras, och läs dåliga böcker för en känsla av ”det här kan jag göra bättre.”

Åh, och undvik onödiga anglicismer. De rackarna smyger sig på en.

 

Ti bloggChristina Lindström: Många bra råd har redan nämnts ovan. Läs, skriv och ge inte upp! Många erfarna författare brukar också framhålla att det är viktigt att inte vara beroende av inspiration för att skriva. Inspirationen infinner sig i stället ibland efter att en sida eller två har värkts fram. Det är något jag har tagit till mig. Trots detta gör jag själv ofta som poeten Billy Collins: ”I sit in the dark and wait for a little flame to appear at the end of my pencil.”

 

Publicerat i Debut | 3 kommentarer

Boktrailer, estetelever och Thomas Stenström

Ti bloggEn av mina favvoböcker är stridsskriften Reklamen är livsfarlig av Sven Lindqvist. Reklamens syfte, att manipulera människor att köpa en vara, är helt enkelt oförenligt med en människosyn vilande på rationalitet och humanism. Det skriver Lindqvist och jag håller helt med honom. Jag vill alltså inte lura någon att köpa mina böcker. Okej? Det jag däremot kan stå för är att jag tror att läsande och reflekterande människor är en bra förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Då kanske det ändå behövs marknadsföring av böcker.

Till exempel av min debutroman dårå.

Men hur når man ut?

Det gäller såklart att synas i olika sammahang. Boksigneringar i affärer verkar vara ganska vanligt. Jag har blivit tillfrågad om jag vill signera i en bokaffär i stan där jag bor. När jag tänker på boksigneringar ser jag för mitt inre öga en scen i ett avsnitt av den fantastiska, fantastiska serien Allt faller där Johan Rheborg och Jonas Gardell spelar skruvade versioner av sig själva. I en scen sitter Gardell på en stormarknad och signerar böcker. Ingen vill köpa. Ingen vill ha en signatur. Så kommer någon äntligen fram till bokbordet och Gardell skiner upp. Tills det visar sig att den potentiella kunden bara vill veta var han kan köpa boxershorts. Ungefär så tror jag att det kommer att bli när det är min tur att signera.

Yeay.

På Bokmässan ser jag ibland författare hålla föredrag inför tomma stolar. Längst fram sitter föredragshållarens mamma och äter jordnötter och kollar sin mobil. Hon är den enda åskådaren och orkar inte riktigt hålla fokus. Ungefär så kommer det troligen att bli för mig också.

För att inte vara så neggig kan jag meddela att jag faktiskt gärna pratar om boken och om läsning rent generellt i vissa sammanhang. Jag vill till exempel gärna prata med lärare och elever. Några sådana besök är redan planerade. Det ser jag fram emot.

Något annat som både syns och hörs är så kallade trailers. Jag vet inte om trailers för böcker rent generellt funkar som marknadsföring men det låter som en kul idé. Läraren Gustav Johansson och en grupp estetelever på Akademi Sinclair i Uddevalla erbjöd sig för några veckor sedan att göra en trailer till den ungdomsroman jag släpper i vår. Till saken hör att huvudpersonerna i boken går på en skola som är extremt lik Akademi Sinclair, där jag själv har jobbat flera år. Ytterligare något som hör till saken är att Thomas Stenström, musikern ni vet, också har gått där. Precis som huvudpersonerna i boken gick han musikinriktningen. Till saken hör även att Thomas Stenström och hans skivbolag gick med på att utgångspunkten i videon fick vara låten ”Slå mig hårt i ansiktet” under förutsättning att videon inte blev alltför kass. Passar på att nämna att skolan redan betalar STIM-avgift för att få använda vilken musik de/vi vill i sina/våra elevproduktioner. Om mitt förlag ska kunna använda videon i andra sammanhang krävs dock tillstånd.

Projektet började med att jag träffade esteteleverna för att berätta lite om vad boken handlar om och vilken känsla jag skulle vilja ha i videon. Därefter skred Gustav och eleverna till verket.

När scenerna hade filmats klipptes fem olika versioner av videon, och fredag den 13 mars hade samtliga premiär på vita duken på Sinclair. Resultatet var riktigt imponerande!

Jag vet att ni som läser det här är intelligenta människor men jag vill ändå, innan jag länkar till olika versioner av trailern, tala om att Thomas Stenströms låt självklart inte ska ses som uppmaning till våld. Istället handlar den om någon som är beredd att bli omskakad, kanske sårad, genom att förbehållslöst riskera sitt hjärta. Jag vill också säga att det finns en festscen i trailern som kanske kan uppröra . Jag förstår det. Huvudpersonen är bara sexton år men han och flera av hans kompisar dricker alkohol. Vid ett senare tillfälle utvecklar jag gärna varför jag skildrar den delen av verkligheten i boken.

Här är en länk till sidan klippen ligger på. Det är fem stycken och en ska väljas ut som den officiella.

Vill passa på att tacka Gustav och ES-eleverna på Sinclair! Ni är helt fantastiska! Tack, tack, tack!

Länken:

http://www.sinclairmedia.se/?p=1198

Publicerat i Boktrailer, Christina Lindström, Debut, Marknadsföring, signering | Märkt