Sommarnovell: Midsommardröm

Under fem söndagar bjuder vi på noveller skrivna av oss som bloggar på Debutantbloggen. Temat är sommar. 

Midsommardröm

Av: Mia Kim

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Johanna ställde in gräsklipparen i förrådet och blickade nöjt ut över den nyklippta gräsmattan. Det gick ju galant! Och tänk att den där gula sommarstugan var min alldeles egna, tänkte hon. Hon hade köpt den för pengarna hon fick efter skilsmässan från Göran. Det var det bästa köpet hon någonsin hade gjort. Hennes mamma hade förstås haft invändningar. Var det verkligen så klokt att köpa ett hus på en ö som saknade affärer och dit enda sättet man kunde ta sig var med båt? Tänk om något skulle hända? Det fanns ingen större olyckskorp än Johannas mamma. I morgon skulle Johanna få visa upp sin sommarstuga för vänner och släktingar och ha en stor midsommarfest. Det var hennes chans till revansch efter skilsmässan. Skilsmässan hade setts som ett misslyckande i mångas ögon. Nu skulle hon få visa att hon mådde bra, klarade av att sköta en sommarstuga själv och ordna en stor fest. Hon gick in och gjorde upp en eld i öppna spisen och satte igång att göra pajer till festen. Det doftade snart ljuvligt i köket.

Det första Johanna gjorde när hon vaknade på morgonen var att titta ut för att se vad det var för väder. Himlen var vit, täckt av moln. Inga mörka moln i alla fall. Det skulle nog hinna klarna upp till eftermiddagen. Tanken var att gästerna skulle sitta ute och äta. Johanna hoppade över frukosten och svepte bara en kopp kaffe på stående fot medan hon bakade tårtbottnarna. Ingen midsommar utan jordgubbstårtor, brukade alltid hennes mamma säga. Medan tårtbottnarna svalnade kokade hon färskpotatisen. Det behövdes mycket och hon kokade i omgångar. Hon provsmakade sillen som hon hade lagt in för tre dygn sedan. Den smakade perfekt. Den skulle bli en given succé. Att receptet kom från Görans mamma behövde ingen få veta. Johanna skalade räkor till ägghalvorna, vilket tog en evighet. En hastig titt på klockan visade att hon måste gå ut och duka. Luften var kylig och frisk. Det rasslade bland björklöven när vinden blåste in från stranden. Johanna hade bett alla att ta med sig extra tröjor och jackor. Det hörde väl till att frysa lite på midsommarafton. Att det var dåligt väder var ändå ingenting de kunde klandra henne för. Hon sprang in och vispade grädden till tårtorna.

”Nej, nej, nej”, utropade hon och satte händerna för ansiktet.

Johanna hade glömt köpa jordgubbar! Det som bara inte fick hända hade hänt. Nu var det ett sådant läge då hon verkligen önskade att det fanns en affär på ön. Klockan var mycket och hon låg redan efter i tidsschemat. Tårarna började tränga fram. Nu saknade hon en man att dela sitt liv med. Någon att göra saker tillsammans med. Förbereda en fest tillsammans med. Dela vardagen och alla dess glädjeämnen och sorger med. Hon ville kasta ut tårtorna genom fönstret. Hon öppnade fönstret och såg mannen från grannhuset som var ute med sin hund. Han vinkade åt henne. Hon vinkade tillbaka och innan hon hann tänka sprang hon ut och efter honom.
”Hej, förlåt, du råkar möjligtvis inte ha en ask jordgubbar hemma? Jag ska ha fest och har glömt att köpa det allra viktigaste”, frågade hon.
”Nej, jag har ingen ask med jordgubbar …”

Johannas kropp sjönk ihop som en pysande ballong när hon suckade.
”Men, jag har ett jordgubbsland. Du får väldigt gärna plocka från det”, fortsatte han.
”Är det sant? Åh, tack! Kan jag komma med dig nu på en gång?”

Johanna skämdes över att hon var så framfusig, men nöden hade visst ingen lag. De kilade raskt in på hans tomt och plockade de solmogna jordgubbarna medan hans hund sprang runt dem och gläfste. Grannen hette Fernando och hans ögon var bruna som choklad. Johanna tittade i smyg på hans brunbrända armar som rörde sig snabbt mellan jordgubbsplantorna och skålen. Hon log för sig själv. Det var länge sedan hon hade känt det där pirret i magen som hon kände nu. Plötsligt hördes fotsteg och en kvinnoröst.

”Ni sparar väl några till mig?”

Johanna tittade upp och såg en kvinna i en åtsittande rosa klänning och långt svallande hår. Det måste vara hans tjej förstås. Johannas kinder blev lika röda som jordgubbarna hon höll i handen och skyndade sig att säga att hon nog hade jordgubbar så det räckte nu. Hon tackade så mycket och rusade tillbaka till sitt hus där hon gjorde i ordning tårtorna. Jordgubbarna räckte inte till den sista tårtan. Det får lösa sig på något sätt, tänkte hon. Hon skivade den gravade laxen och lade upp bröd på stora fat. Nu var det bara tio minuter kvar tills den första båten med gästerna skulle anlända till bryggan. Hon gled snabbt i den blommiga sommarklänningen och knöt bandet runt midjan. Håret satte hon upp i en tofs och tog på sig sina pärlörhängen. Just när hon var klar klev de första gästerna in i trädgården. Hon såg hur de tittade sig runt och tycktes häpna av det de såg. En varm känsla spred sig i Johannas kropp när hon gick ut och mötte gästerna. De bjöds på en välkomstdrink i väntan på att de övriga gästerna skulle anlända. Johanna sprang fram och tillbaka mellan huset och trädgården och började duka upp maten.

”Vad fint du har gjort! Vill du ha hjälp?” sa Johannas mamma. ”Du glömde väl inte jordgubbstårtor?”
”Tack mamma. Allt är under kontroll, du kan sätta dig och ner ta det lugnt.

Gästerna satte sig till bords och tallrikarna fylldes med mat, glasen med snaps och snart sjöng de snapsvisor och pratade och skrattade. Efter maten hade Johanna planerat att de tillsammans skulle klä och resa midsommarstången och ordna dans för barnen. Det började blåsa upp och duken fladdrade och servetter flög över gräsmattan. Mörka moln började snabbt dra fram över himlen samtidigt som gästerna började huttra och ta på sig sina jackor.
”Ett partytält hade kanske varit bra”, sa Johannas mamma syrligt medan hon demonstrativt drog på sig luvan på sin kappa.
Johanna skulle just till att säga att vädret växlar väldigt fort här i skärgården när de första tunga regndropparna föll över sällskapet. Det dröjde inte länge förrän regnet vräkte ner och ingen lämnades torrskodd.

”Vi flyttar in”, ropade Johanna som inte alls hade en plan B.

Gästerna yrde runt och plockade ihop alla sakerna och bar in dem i huset. Det fanns inte sittplatser för alla, men gästerna slog sig ner lite här och var. Johanna rotade fram några madrasser och lade ut på golvet där folk kunde sitta. Alla var blöta och frusna så hon gjorde snabbt upp en eld i öppna spisen och tända massor med värmeljus. Gästerna fortsatte att äta och verkade nöjda trots det abrupta avbrottet i festen. Barnen började bli otåliga och sprang runt och jagade varandra och lekte kull. De for upp och nerför trapporna och dundrade som en hel hord med elefanter. Det var ju egentligen nu de skulle ha klätt midsommarstången och lekt lekar och haft fiskdamm. De kommer att riva hela huset, tänkte Johanna som inte hade en enda leksak att erbjuda barnen att sysselsätta sig med. Hon gick ut till förrådet för att se om det fanns något där som barnen kunde roa sig med. Hon grävde runt bland trädgårdsredskapen, snöskyfflar och gammalt bråte som den förra ägaren hade lämnat efter sig. Längst inne i hörnet stod en plastgran. Johanna fick en idé och krånglade ut julgranen. Den skulle duga för ändamålet, men den saknade en julgransfot. Typiskt. Alltid var det något som skulle strula. Hon funderade en stund och småsprang i regnet över till grannens tomt. Hon hade ju redan gjort bort sig en gång och han hade ju flickvän, så hon kunde lika gärna göra bort sig lite till. Genomblöt med håret som låg i stripor mot ansiktet knackade hon på dörren. Det dröjde en stund och hon tänkte gå därifrån. Det var dumt att störa honom i hans midsommarfirande. Just då öppnade han dörren och log varmt mot henne.

”Hej, gick det bra med tårtorna?” frågade han.
”Eh, jodå, men nu har jag en konstig fråga till dig. Jag saknar en annan grej till festen…”
Fernando bad henne stiga in medan hon berättade om situationen. Han räckte över en ren handduk till henne som hon kunde torka sig på.
”Vänta här”, sa han och Johanna hörde hur han stökade runt i ett förråd.
Hon slog sig ner i hans soffa och beundrade den hemtrevliga inredningen. Tavlor med vackra landskapsmotiv prydde väggarna och rummet kändes ombonat med många mattor och kuddar. Det kanske var hans tjej som stod för inredningen. Undrar var hon var nu förresten, tänkte Johanna.
”Här är den!” strålade Fernando med julgransfoten i högsta hugg. ”Jag visste att vi hade en här någonstans. Min ex-fru var galen i allt som hade med julen att göra.”

”Ex-fru? Jag trodde att hon som var här tidigare var din fru. Är hon din nya?”

”Jaha, Caroline? Nä, det är grannen på andra sidan. Hon hämtade tårtor som hon hade beställt av mig. Jag är konditor.”
”Åh”, flämtade Johanna med glödande kinder.

Hon tackade så mycket för julgransfoten och ursäktade sig med att hon måste tillbaka till sina gäster. Men, vad dum jag var! Jag skulle ju ha bjudit över honom som tack, tänkte hon. Nu var det för sent. Hon klingade i ett glas och alla gästerna tystnade.

”Vi kan ju inte ha en midsommarafton utan dans kring midsommarstången. Eftersom det regnar får vi improvisera lite.”
Sedan sa hon inget mer utan ställde plastgranen i julgransfoten och placerade dem mitt i rummet. Gästerna tittade med stora ögonen på granen och på Johanna.
”Det här får bli vår midsommarstång och alla barn får hjälpa till att klä den med blommor!”
Alla barnen rusade fram till korgen med blommor och började dekorera julgranen som om det vore den mest självklara saken i världen. Julgranen pryddes snart av prästkragar, smörblommor, klöver, förgätmigej och blåklint. Den blev finare än Johanna hade vågat hoppats på och barnen var ivriga att börja dansa runt granen. Små grodorna, Vi äro musikanter, Jänta å ja’ och Räven raskar över isen och många fler sånger dansade de till. Barnen tjöt av skratt och skrålande medan de vuxna klappade händerna och sjöng med. Alla var nu varma och törstiga och det var dags att plocka fram tårtorna. Johanna hade fortfarande inget att dekorera den sista tårtan med och tänkte ta lite av barnens fiskdammsgodis och lägga på tårtan innan hon kom på en bättre idé. Hon ursäktade sig och sprang ut och över till grannen. Igen. Fernando såg mycket förvånad ut när han öppnade dörren.
”Behöver du påskägg nu?” skrattade han.
”Nej, men det vore trevligt om du skulle vilja komma över och vara med på festen. Det är ju trots allt du som har räddat festen två gånger om.”
”Vad trevligt, jag kommer gärna över. Jag kommer om en stund. Jag ska byta om först.”
”Ok, och om du har något att dekorera en tårta med får du gärna ta med det …”, sa Johanna när hon var på väg ut.

Johanna bryggde kaffe och blandade saft till barnen och ställde fram jordgubbstårtorna. Den sista tårtan fick stå kvar i kylen tills jordgubbstårtorna var uppätna, tänkte hon. När det knackade på dörren sprang hon med pirrande mage för att släppa in Fernando. Hon presenterade honom för alla gästerna och berättade om jordgubbarna och julgransfoten. Alla jublade åt honom. Generad följde han med Johanna in i köket.
”Jag hade lite marsipan kvar från tårtorna jag gjorde i morse så jag gjorde några dekorationer till din tårta.”
När Johanna såg vad han hade med sig gapade hon först bara. Hon satte en hand för bröstet och med tårande ögon sa hon:
”Åh, vad fina de är! Tårtan kommer att bli fantastisk.”
Fernando hade gjort en julgran och en midsommarstång och en hel massa blommor av marsipan. Och mycket riktigt blev tårtan sagolikt vacker. Gästerna blev mycket imponerade av tårtan. Johannas mamma klappade Johanna på ryggen och sa:

”Det här ordnade du bra.”
Johanna kramade om sin mamma.
”Ja, det kan nog komma något gott ur allt det här”, sa hon och log.

När tårtorna var uppätna blev det fiskdamm för barnen och Johanna plockade fram vin, ost och frukt till de vuxna. Gästerna stannade ända tills mörkret föll över ön och sista båten skulle gå. När alla hade åkt gick hon och Fernando ut i trädgården. Det hade slutat att regna och i skenet från månen hjälpte han henne att plocka sju sorters blommor. När han skulle gå hem till sig sa Johanna:
”Tack för lånet av julgransfoten. Jag kommer över med den i morgon. Vi ses då!”
Men hon hoppades att hon skulle se honom innan dess. I sina drömmar.

Advertisements
Posted in Debut, Mia Kim | Tagged , , , | Leave a comment

Lördagsenkät: Vad hoppas du uppnå med din debutbok?

Jenny: Först och främst nå ut och förhoppningsvis beröra lyssnare. Drömmen är att båda generationerna jag skildrar i Kämpa tjejer! (20+ och 40+) ska lyssna och skratta! Jag hoppas också att det blir en fortsättning. För praktikanten Jossan och hennes ofrivilliga mentor Alex är två karaktärer jag gärna fortsätter att hänga med!

Emelie-Novotny_071_c Stefan Tell (webbversion)

Foto: Stefan Tell

Emelie: Jag hoppas på att Vänd rätt upp ska hitta hem till den målgruppen som den framförallt är skriven för, unga hästtjejer i åldern 15-25 år. Förhoppningsvis finns det någon som kan identifiera sig med någon av karaktärerna i boken och kanske kan den hjälpa någon att få syn på hur deras hästvardag ser ut, vilka val och uppoffringar många unga tjejer gör för ett liv med hästar. Jag hoppas att Vänd rätt upp kan bidra till att vidga genren hästbok och att det kan inspirera flera till att skriva hästböcker för äldre läsare. Eftersom hästar inte är något som vi slutar med efter att fyllt 12 år som det ofta verkar när en tittar på hästboksutgivningen.

 

HelenaHedlund20171207013 kopia

Foto: Kicki Nilsson

Helena: Självklart hoppas jag på att Det fina med Kerstin blir väl mottagen av så väl läsare som recensenter. Att målgruppen, 6-9-åringar, känner igen sig, skrattar, biter på naglarna eller rullar ner på golvet och in under sängen när det blir för jobbigt. Jag vet ju redan att det blir en fortsättning, en triologi, och det känns både skönt, lyxigt – och lite läskigt. Jag såg i ett bokmagasin att boken hade lyfts fram som en bra högläsningsbok (grundat på en förhandsrecension av Bibliotekstjänst skulle jag tippa …) och jag hoppas faktiskt att många, både föräldrar och till exempel lärare, väljer min bok som högläsningsbok. Barns eget läsande i all ära, men det är någonting i högläsningen som får oss att mötas över generationer och dela samma upplevelse. Det vill jag gärna få vara en del av!

 

Veronica Almer press1

Foto: Jakob Almer

Veronica: Med Sunt förnuft, vilt hjärta drömmer jag om att nå ut till både de som läser romance men också de som aldrig har gjort det innan. Jag hoppas att folk ska kunna finna min kärlekshistoria underhållande och att den berör. Alla har vi stunder där man inte mår så bra på grund av olika anledningar och med min bok önskar jag att läsaren får ett avbrott från den tyngden. Försvinna in i en annan värld där kärleken övervinner allt. Jag har faktiskt redan blivit kontaktad av några läsare som bland annat skriver att jag lyckats beröra dem. Och det. Det betyder allt! Jag hoppas också att, genom att Sunt förnuft, vilt hjärta är en romance, att det blir en pusselbit som jag bidrar med till romancerevolutionen i Sverige. 

 

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Mia:  Solkatter och dammråttor – kluriga ordens ABC hoppas jag ska bli en bok som väcker nyfikenhet för ord och språk. Jag hoppas att boken kommer att nå ut till så många barn som möjligt i förskoleålder och på lågstadiet. Det vore roligt om den kan användas som utgångspunkt för samtal och undervisning i förskolor och skolor. Givetvis vill jag att boken ska uppskattas av både barn och vuxna och att alla ska kunna lära sig något ifrån den. Kanske hoppas jag lite extra att den ska vara lärorik för barn och vuxna med utländsk bakgrund.

Sedan hoppas jag förstår att boken kommer att finnas till försäljning i såväl fysisk butik som i nätbutik, få stor spridning och bli en riktig storsäljare!

Posted in Debut | Leave a comment

”Ändra så lite som möjligt men så mycket som krävs” – Peder Fredricsons sommarprat

Emelie-Novotny9_001_c Stefan Tell

Foto: Stefan Tell

Igår (torsdag 19/7) var det Peder Fredricsons tur att sommarprata i Sommar i P1. Peder är en av Sveriges mest framgångsrika ryttare. I banhoppning har han fått störst framgångar, men han har tidigare även tävlat i fälttävlan. I banhoppning är hans största meriter ett individuellt OS-silver och ett individuellt EM-guld, samt EM-silver i lag. Alla dessa medaljer har han tagit tillsammans med hästen All In. De största framgångarna har kommit de senaste åren men för dem som följt ridsporten är Peder ingen ny stjärna, han har funnits med i Sverige-toppen under många år. Under OS 2004 tog han OS-silver med hopplandslaget.

Det finns mycket att ta del av i Peders sommarprat, både som hästintresserad men även som skrivare. För mig finns det mycket gemensamt mellan ridning och skrivande. En av de egenskaper som har gjort Peder så framgångsrik inom sin sport är att han inte lämnar något åt slumpen. Han har förstående för sammanhang och att allt runt omkring en häst och dess människa påverkar hästen. Att det är i detaljerna som framgången sitter. Precis på samma sätt behöver en text gås igenom, om karaktärerna inte känns trovärdiga blir inte intrigen och handlingen det heller, om det finns hål i bakgrundshistorien, eller om korrekturläsningen är slarvigt genomförd.

Att ha någon som tror på en är en viktig faktor för att lyckas. Peder berättar om hur hans fru Lisen Bratt Fredricson, även hon hoppryttare, sålde sin topphäst Casanova och att det var den försäljningen som gjorde att de kunde köpa gården Grevlunda där paret fortfarande bedriver sin verksamhet. ”Jag kunde inte jobba hårdare och trodde därför inte heller att jag kunde bli bättre”, säger Peder om den tiden, och berättar att förändringen kom först med sponsorkontraktet med H&M. Att viljan och förmågan höjdes med förtroendet, ungefär det som händer när en text blir antagen av ett förlag. ”De satsar på mig för att få något tillbaka, deras pengar är inte välgörenhet”. Nästan exakt de orden fick jag höra av en kollega när jag precis fått mitt antagningsbesked.

Peder Fredricson

Foto: Mattias Ahlm Sveriges Radio

För Peder var det sponsoravtalet som fick honom att analysera och organisera sin träning, vad det var han lade tid på och att förändra sin livsstil med mental träning. Han läste och tog hjälp av de som kan för att nå dit han ville, för att han hade bestämt sig.

När Peder letar efter hästar värdesätter han egenskaper som att hästen ska kännas okomplicerad och enkel att rida, den ska vara kraftfull och explosiv i språnget men samtidigt kvick och smidig. Han beskriver den perfekta hästen som en blandning mellan ”ett modigt lejon och en känslig kyckling”. Men det viktigaste av allt är att den gillar att tävla, är smart nog att förstå vad den ska göra på tävlingsbanan och att den vill hoppa felfritt. Ett synsätt på hästar som har följt Peder genom åren är ”ändra så lite som möjligt men så mycket som krävs”. Ett arbetssätt som jag ska ta med mig till nästa text jag redigerar. Det som är svårast med både ridningen och skrivandet är att det ska göras med känsla och känsla är så lätt att tvivla på. Negativa tankar kan förstöra den där känslan som ingenting. Men som Peder säger: ”förlora ingår i jobbet att vinna”.

Sommarpratet handlar också om den tuffa tiden efter OS-framgången i Rio. Peder berättar att det är välkänt inom idrottspsykologin att idrottsmän ofta går in i väggen efter att de har uppfyllt ett mål, just för att planen bara sträcker sig fram till prispallen. Oftast ökar trycket utifrån efter framgång och det är svårare att säga nej i medgång. Har du uppnått ditt uppsatta skrivmål? Peder Fredricsons tips till dig är att ”tvinga dig själv att ta en paus”.

Jag rekommenderar verkligen att alla som håller på med hästar och skrivande att lyssna på Peder – det kan ni göra här.

Posted in Debut, Emelie Novotny, författarens hantverk, Inspiration, Ridsport, Skrivprocessen | Leave a comment

– Ska du inte skriva för vuxna?

HelenaHedlund20171207013 kopia

Foto: Kicki Nilsson

– När ska du spela riktig teater då?

Orden var min pappas något år efter att jag slutat Teaterhögskolan. Med “riktig teater” menade han då klassiska vuxenpjäser – Tjechov, Strindberg, Ibsen – på stadsteatrar eller ännu hellre Dramaten. Jag spelade redan då nyskriven dramatik för barn och unga i en fri grupp i Lund.

– Jag spelar riktig teater! svarade jag vasst, men jag trodde nog inte riktigt på det själv.

För normen var ju att vilja spela för normen – vuxna. Alltså ville även jag det. Jag hörde historier från teaterkollegor, om chefer som kallat “att spela barnteater” för “att öva sig”. Om äldre skådespelarkollegor som föraktfullt fnyst:

– Nej fy, barnteater, sånt gör jag inte!

Eller, lite överlägset och fejkat ödmjukt:

-Åh, barnteater – det är det svåraste som finns! Jag beundrar er som vågar, barn är ju så ärliga!

Det är så intressant med normer. En norm är det som inte behöver benämnas. Teater – Barnteater. Bok – Barnbok. Barn är de avvikande, de är korta och de tänker annorlunda om man jämför med normen, de vuxna. Alltså får de fritt ifrågasättas. Klumpas ihop. Generaliseras kring. Förminskas. De får stängas ute, fina fester är ofta “barnfria” och även några av mina klokaste vänner har på facebook vräkt ur sig sin vrede över att barn tillåts åka tåg med oss andra, eller bo i hyreshus. Vilken annan minoritet får behandlas på detta sätt?

Barnteater kan vara fruktansvärt dåligt. Något av det sämsta, taffligaste och pinsammaste jag har sett på en scen har varit barnteater. Liksom något av det allra bästa. Det mest kreativa, nyskapande, smarta, berörande, vackra och humoristiska har också varit barnteater. Ibland har barn väldigt dålig smak, och älskar de pjäser som jag sågar. Då är det bara att försöka hålla god min. Men ibland kan vi mötas kring någonting existentiellt, bisarrt eller djupt mänskligt och då är det som om vi är jämlikar utan ålder. Det är häftigt!

De första åren som ung skådespelare spelade jag barnteater lite “i väntan på” att spela för vuxna. De senaste åren gör jag det för att jag har insett att jag faktiskt vill. Att det är där min inspiration är som störst, att det är de unga frågorna som intresserar mig mest. Jag säger inte att jag aldrig kommer att spela för vuxna, men jag går inte längre och väntar. Jag anser det inte längre ha högre status.

När jag nu träffar människor och pratar om min bok kommer inte sällan frågan:

– Men är du inte sugen på att skriva vuxenböcker?

Frågan är säkert inte illa menad, men det intressanta är att den nog sällan ställs åt andra hållet. Om du ska debutera med din vuxenroman så får du inte frågan:

– Men är du inte sugen på att skriva barnböcker?

Och med litteratur är det definitivt så att det är barndomens böcker som har gjort störst intryck på mig och i mångt och mycket format mitt liv och mitt sätt att tänka. Vuxenböcker har jag läst, och glömt. Barnböckerna har etsat sig fast.

Så nej, jag är inte sugen på att skriva för vuxna. Inte just nu. Jag säger inte att jag aldrig kommer att göra det, men just nu är jag väldigt glad och nöjd med att få skriva just för barn.

Posted in Debut | Leave a comment

När skrivandet övergår i företagande

Mia blogg

Foto: Jini Sofia Lee

Nu är det bara två månader kvar tills min debutbok släpps. Illustratören är i slutfasen av arbetet med illustrationerna. I augusti ska boken sättas, texten slutkorras och sedan är det dags för tryck. Innan semestern skrev jag min författarpresentation som ska vara med i boken. Det känns fortfarande väldigt overkligt och avlägset att boken snart är klar. Men jag inser att författandet inte längre bara handlar om att sitta och skriva på min kammare längre.

Jag vill satsa seriöst på mitt skrivande och har för avsikt att tjäna pengar på mitt skrivande. Därför startade jag nyligen ett företag, en enskild firma. Förra veckan tog jag tag i saker som att öppna ett företagskonto hos min bank. Jag har numera ett plusgiro- och ett bankgirokonto kopplat till företaget så att det enkelt ska gå att fakturera. Jag tänker att jag framöver ska medverka på marknader och mässor och för att kunna sälja böcker och ta betalt på ett enkelt sätt har jag skaffat iZettle och köpt en iZettle-läsare så att jag kan ta emot kortbetalningar. iZettle tar ingen årsavgift utan de tar en viss procent per korttransaktion. Däremot betalade jag som sagt för själva kortläsaren.

Jag har även valt att skaffa företags-Swish eftersom jag inte vill lämna ut mitt privata telefonnummer när okända människor ska göra en Swish-betalning till mig. Att ha företags-Swish kostar 500 kr per år plus att de tar några kronor per Swish-betalning. Det här var ändå de lite roliga sakerna.

Men med ett företag följer också krav och ansvar. Ett av dem är kravet på bokföring. Visst jag har läst lite företagsekonomi på universitetet där redovisning ingick som en del av kursen, men jag kan inte påstå att jag har någon som helst koll. Så mycket har jag förstått att det inte räcker med att fylla i alla uppgifterna i ett Excelark utan en måste använda ett bokföringsprogram. Det finns företag som erbjuder gratistjänster och det finns tjänster som kostar pengar. Många har appar så en kan bokföra en transaktion direkt i mobilen. Eftersom jag knappast räknar med att ha någon stor omsättning i början så börjar jag med en av gratistjänsterna och ser hur det funkar.

Vad mer då? Jag har en egen domän och behöver skapa en hemsida eller anlita någon som gör det åt mig så att folk lätt kan hitta information om mig. Det bästa vore om jag kan göra det själv för att hålla kostnaderna nere. Visitkort har jag sedan tidigare. Däremot behöver jag beställa en roll-up, men behöver anlita någon som kan utforma den grafiska designen.

Namnskyltar med mitt namn på har jag ordnat. En pressrelease att skicka ut till tidningsredaktioner behöver jag skriva. Det är säkert något jag borde ha gjort och skickat ut för länge sedan.

Men viktigast av allt. Releasefesten! Den höll jag nästan på att glömma. Den är inte alls planerad. Jag har ännu inget exakt datum för boksläppet, men inser nu att det kommer att bli stressigt att planera festen, men förhoppningsvis har jag några mingelsugna vänner som kan hjälpa mig med att planera och ordna. Det blir den stora dagen att se fram emot!

 

 

Posted in Debut, Mia Kim | Tagged , , , | Leave a comment

Jakten på inspiration

Veronica Almer press1

Foto: Jakob Almer

Semester verkar vara ledordet i Sverige just nu, likaså för mig. Jag har skrivit det här inlägget i förväg, för jag planerar i år att faktiskt njuta av en lugn semester, precis som det ska vara.  Den här vilan är till för att samla inspiration och lust inför en skrivande höst. Jag har några saker jag väljer att läsa och lyssna på när jag söker skrivglädje, vilket är följande:

  • Bläddra igenom tidningen Skriva. Där i hittar jag alltid flera god råd och tankar som är vettiga att ta med sig när man skriver eget.
  • Jag lyssnar gärna på poddar i ämnet så som; Skriv en bestsellereller en annan bokmed Ninni Schulman och Caroline Eriksson. Deras podd är verkligen att rekommendera för alla som gillar att skriva. Ibland blir det även avsnitt från Författarpodden och Romancepodden, det finns så himla många bra poddar att välja mellan.
  • Jag kan annars tipsa om en dokumentär som handlar om romance i USA; Love between the covers. Den går att köpa eller hyra på Itunes. Väldigt intressant för alla som läser romance men även för de som är nyfikna på genren.
  • För några veckor sedan listade jag i lördagsenkäten vad jag skulle läsa i sommar men allt det får sitta på avbytarbänken eftersom jag blev så himla nyfiken på Nora Roberts efter att ha läst om hennes arbetsmoral. Jag beställde direkt två av hennes böcker som jag ska läsa så fort jag får hem dem. Jag har inte läst något av henne tidigare nämligen, jag vet, det är skandal 😉
  • Men den stora inspirationen kommer jag nog hitta i lugnet, att bara vara. Koncentrera mig på de fem sinnena; lyssna, känna, se, smaka och lukta. Vara här och nu.

IMG_1102.jpg

Posted in Debut, Veronica Almer | 2 Comments

Äntligen semester!

Vi är på semester, äntligen! Den började inte riktigt som vi hade tänk oss. Det blev jobb istället. Men nu är vi iväg. Och jag ska läsa böcker, yes! Jag vill kika på de här (även om jag inte kommer hinna läsa alla på två veckor):

  1. Rich Boy av Caroline Ferrada Noli Ringskog. Ett kreddigt drama om tre generationer kvinnor, what’s not to like?
  2. För såna som oss av Tiina Nevala och Henrik Karlsson. Om kärlek på förlag. Nyfiken inte minst för att en av författarna har läst mitt manus!
  3. Nej och åter nej av Nina Lykke. En satir om medelklassmänniskor. Ge mig!
  4. En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson. Tre perspektiv och en mordhistoria. Jorå, om jag har en kudde att lägga för ögonen när det blir läskigt!
  5. Ensam i Paris av Jojo Moynes. Japp, nu kommer jag ut ur i feelgood-garderoben. Sånt här göttigt läser jag varje sommar. (Uppdatering: nja, det här var sisådär. Livet efter dig och Toner i natten mycket bättre.)
  6. Ta sig frihet av Ingela Lind. Om Blomsburygruppens betydelse idag, sisådär hundra år senare. Författaren och feministen Virginia Woolf till exempel. Ett tips är att se utställningen ”Bloomsbury Spirit” på Artipelag i sommar om du har vägarna förbi Stockholm och Värmdö. Den är riktigt intressant.
  7. En skrivarväns manus. Så spännande! Har redan börjat och är glad att jag är en av de betrodda att läsa. En deckare utspelad på en ö som skulle kunnat vara ett semesterparadis om inte…

Vad läser du i sommar? Ha en fin vecka!

Posted in BOKTIPS, Debut, Jenny Gromark Wennberg | Tagged | 2 Comments