Varför jag inte tror på skrivarkramp

GB_Karl_Modig_1Jag skrev det här inlägget i december och tänkte publicera det som mitt första inlägg här, men jag vågade aldrig. Så ni får läsa det nu istället!

Skrivblockering, också känt som skrivkramp. Bara ordet får det att rysa i varenda skrivarsjäl. Efter en snabb googling hittade jag denna definition:
Skrivblockering är ett psykiskt fenomen som innebär att en skribent temporärt förlorar förmågan att författa.

Och jag som trodde att det heter skrivkramp. Men det är tydligen när man faktiskt får ont i fingrar, armar, leder av att skriva (vilket jag faktiskt har).

Men i alla fall. Skrivblockering. Vad är det? Vad innebär det? Wikipedia föreslår att: ”Orsaken kan vara prestationsångest eller bristande inspiration”.
Jag tror att prestationsångest och bristande inspiration är något som vi alla har drabbats av i en form eller annan. Men har det någonsin resulterat i ett totalt stopp i ens arbete? Jag tror nämligen inte på skrivblockering.
Missförstå mig rätt, jag är helt med på att det i stunder kan vara svårt att skriva. Men om man tänker såhär: Har du någonsin haft jobbkramp? Visst, vissa dagar suger jobbet och man hatar det. Men man går dit och gör jobbet ändå. Och det är lite så jag tänker kring skrivandet. Att det är ett jobb som man gör, oavsett om det är kul eller inte. Jag tror att det gäller att man sätter sig ned och skriver, oavsett prestationsångest och inspiration.
På en bra dag skriver jag fyra sidor på en timme och på en dålig dag tar det hela dagen innan jag lyckats trycka ur mig en endaste sida. Men det viktiga är att man gör det regelbundet och med ett tydligt mål i sikte. Det är då som man kommer kunna överkomma en skrivblockering.

 

Vad tycker ni? Har jag rätt, har jag fel eller nånstans däremellan? Har ni nånsin känt av skrivblockering? Eller är det helt enkelt så att jag har levt för lite för att uppleva riktig skrivkramp?

Brasklapp: Det är klart att det finns situationer som man inte kan påverka som gör att man inte kan skriva. Det här inlägget är inte emot såna situationer utan mot det generella begreppet ”skrivkramp”.

Publicerat i Debut | 2 kommentarer

Frågor till texten

Anna porträtt 3

Foto: Göran Segeholm

 

Vad kul att många hade användning av mina skrivövningar jag la upp förra veckan! Jag tycker att det är lite kul att göra såna där ibland för att komma vidare när jag vill skriva men har svårt att samla tankarna. Idag tänkte jag fortsätta på ett liknande spår: Vad en kan göra när en har kört fast i en text och inte tar sig vidare. Jag brukar jobba med frågor till texten.

Frågor till texten är precis vad det låter som. Kontrollfrågor som får mig som författare att stanna upp och fundera över saker, vilket förhoppningsvis tar mig vidare. Mina skrivarvänner och bästa testläsare Anna och Anna är fenomenala på att ställa rätt frågor. Mellan testläsningsgångerna övar jag mig på att ställa frågorna själv.

Här är tre frågor som brukar hjälpa mig:

 

  • Varför gjorde min karaktär så där?

Ibland kan jag som författare ha en tanke om vad som ska hända och vad jag vill att en scen ska innehålla, men om jag inte förankrar den i en karaktärs motiv blir det lätt löst och konstigt. I Du, bara (där jag ändrade handlingen en miljon gånger) hjälpte frågan ”vad är Frank rädd för?” jättemycket. När Frank började tveka runt kärleksrelationen behövde jag fundera ut varför, och vad som hänt tidigare. Det resulterade i att jag skrev ner hans backstory, där han fick berätta för mig vad han varit med om tidigare. Jag tror att jag även skrev tre olika scener där han berättar om de här sakerna för John, innan jag kom fram till lösningen som fick vara kvar. I tidiga utkast hade jag låtit Franks tidigare kärlekshistoria fungera som ett spöke, som jag tänkte kunde hänga över dem utan att jag egentligen behövde ta i det eller reda ut vad som egentligen hänt. Men när jag fick frågan ”men varför gör Frank så där?” och var tvungen att ta reda på precis vad han varit med om gjorde det allting lättare att skriva, för jag behövde inte tassa runt nåt som jag inte hade koll på. När jag hade all info på ett bräde fick jag en fin överblick och kunde portionera ut planteringar här och där för att grunda för saker. Alla detaljer från backstoryn kom inte med i själva boken, men Frank visste vad som hade hänt, och jag visste. Och det kändes faktiskt i texten.

 

  • Vad är det väntade nu, och hur kan jag göra annorlunda?

Vissa berättarmönster är inpräntade i vårt kollektiva medvetande. A leder till B, B leder till C osv. Innehåll och karaktärer och omständigheter varierar ju och gör böcker olika, men ofta kan jag som läsare känna ”jaha, nu kommer det att bli så här”. Därför tycker jag att det är så kul när en författare lyckas rucka på det där, och slänger in något som får mig att hoppa till och tänka ”…men så där brukar det ju inte vara?” och historien vecklar ut sig åt ett annat håll och blir något mer än det jag trott att den skulle vara från början. Lite samma sak känner jag när jag skriver. Jag behöver slänga in oväntade saker för att roa mig själv, så att jag inte somnar vid skrivbordet. Jag älskar tanken ”det här kommer de inte att vänta sig!” när jag skriver. Det är kul att leka, och blir något alltför galet är det ju bara att skriva om.

 

  • Vad gillar jag i min egen stil?

Det finns en Boye-dikt (shit vad jag tjatar om Boye här) som börjar Du ska tacka dina gudar / om de tvingar dig att gå / där du inga fotspår / har att lita på. Jag tänker mycket på det i skrivandet. Att försöka prova mig fram och hitta det som känns sant och rätt för mig, utan att tänka att jag behöver göra som andra har gjort. För mig är det viktigt att inte glömma varför jag skriver, och vad och hur jag vill skriva. När jag skrivit något jag själv verkligen gillar brukar jag försöka backa ett steg och titta vad det är jag tycker om i texten. Det kan vara språkliga grejer, tempo, hur karaktärerna pratar, stämningar, detaljer, sammansättningen, eller bara känslan i texten överlag. Att sätta ord på vad jag gjort hjälper mig när jag kommer till ett parti som känns löst eller dåligt. ”Hur kan jag göra det här mer jag?” är lättare att svara på när jag har en mental lista på vad som är jag. Det brukar kunna hjälpa mig att skärpa text som känns tråkig.

 

Hoppas att ni får en fin skrivarvecka i sommarvärmen!

 

Publicerat i Anna Ahlund, Debut, Du, bara, Inspiration, Skrivövningar, skrivtips | 1 kommentar

Vårda dina idéer

Charlotte CederlundJag har märkt att ju mer jag skriver, ju intensivare jag jobbar, desto lättare får nya idéer. Det är som om skrivandet i sig öppnar dammluckor i mitt medvetande och i den plötsliga tankeströmmen går det att fiska upp en hel del guldkorn. Dessvärre är inte alla de nya idéerna knutna till det projekt jag skriver på för stunden, faktum är att det ganska ofta rör sig om idéer till nästa projekt eller nästnästnästa. Eller rent utav projekt som jag inte ens visste att jag hade.

Att hålla ordning på alla dessa idéer är inte det lättaste. Idéer till det pågående projektet brukar jag fånga upp direkt, de kan ju trots allt vara avgörande för mitt fortsatta skrivande så egenintresset är skyhögt och jag vill verkligen inte riskera att glömma bort en kanonidé som till exempel löser hela manusets inledning. Idéer till nästa projekt på tur brukar jag oftast fånga upp. Jag är dock inte riktigt lika manisk som med det nuvarande och hur väl jag noterar idén beror på hur omfattande den är, var jag befinner mig, hur jag mår etc. Det är de långsiktiga idéerna, de som platsar i skrivprojekt nummer fyra eller fem från nu, som är mitt största problem. Trots att jag vet att bra idéer är dyrbara juveler för en författare har jag ofta svårt att ta tillvara på dem på bästa sätt. Egentligen vet jag inte varför. Om jag träffar en rolig person eller hör en inspirerande historia så borde jag ju känna mig motiverad att anteckna ner den oberoende på vilket av mina framtida skrivprojekt det skulle kunna platsa i. Men det är som om motivationen tryter om projektet ligger för långt fram i tiden. Jag sitter kanske inte vid datorn när idéen kommer, jag kanske kör bil så att mobilen är otillgänglig eller så skriver jag faktiskt ner det men på en post-it lapp eller ett slumpmässigt valt anteckningsblock vilket betyder att jag aldrig kommer hitta anteckningen igen. Oavsett är denna lathet/oförmåga något som jag vet kommer straffa mig i framtiden. För vad händer den dagen min inspiration tryter och jag har slängt bort ett helt inspirationsbibliotek av bra idéer? Jag kommer aldrig förlåta mig själv!

I ett försök att bättra mig har jag därför skapat idé-dokument i Word för mina nuvarande och planerade projekt men också ett för de övriga projekt som kanske eller kanske inte kommer bli av. Jag har även gjort en motsvarande lösning i anteckningsfunktionen på mobiltelefonen. Om det fungerar återstå att se, men det lär ju knappast skada. Nu har jag i alla fall gjort processen lite lättare för mig själv vilket brukar vara steg 1 om man vill få något gjort.

Jag har planer på att prova Scrivener när jag påbörjar Midnattsljus, del tre i min Idijärvi-trilogi. Om jag har förstått programmet rätt fungerar det utmärkt för just idéstadie och det går det där att ha hur många projekt som helst igång samtidigt vilket betyder att idéer kan hanteras på ett mer strukturerat sätt. Tills dess kör jag basic med simpla Word-filer och hoppas hoppas hoppas att jag slutar slarva bort bra idéer bara för att jag inte har något projekt som de passar i just för stunden.

Hur gör du med bra idéer? Tar du tillvara på alla eller missar du flera bra i brist på ork och bra rutiner?

Publicerat i Debut | 4 kommentarer

Ett slag för ljudboken

IMG_8645Jag fastnade inte riktigt för formatet förrän för några år sedan. Jag har alltid tyckt om att gå promenader. Långa sådana med musik i öronen helt i min egen värld. Men allt från promenadantal till kondition förbättrades markant när jag hittade ljudboken. Visst hade man hört talas om fenomenet, jag har ju inte levt under en sten trots allt, men jag hade inte utforskat det närmare.

Jag minns inte hur det började, men jag minns var jag gick, att jag hade nya, snabba skor och att himlen var en dröm i rosa. Jag minns att det var humor. Krönikor. Lättsamt, men ibland också allvarligt. Någonstans dog det liksom ut. Appen avinstallerades och jag glömde bort det.

Fram tills förra veckan någon gång.

Tydligen är jag hemskt dålig på att bara lägga mig på sofflocket med en god bok och göra ingenting ett tag, jag har ju skrivit om min läskramp tidigare, och hur pinsamt lite jag faktiskt läser, men nu kan jag ha knäckt koden! Jag vill ju kunna göra saker samtidigt! Vill ha något för händerna. Och oj, vad jag har plöjt böcker sedan den där appen återinstallerades. Jag kan mycket väl ha lyssnat på fler böcker den senaste veckan än vad jag gjort totalt hittills i år. En bok är några timmar lång. Några timmar som går väldigt fort när man har händerna fria. Nu har jag en bok i bakgrunden nästen hela tiden när jag går hemma och pysslar.

Då kommer vi till nästa problem. Vad ska jag lyssna på för böcker?

Jag har ju en läslista huvudet, men den tycks bara existera som en kort glimt för varje ny titel jag sätter upp på den. Nu – när jag faktiskt behöver den där jäkla listan – är den spårlöst försvunnen. Jag förstår att jag naturligtvis borde skapa en verklig lista. På papper med bläck, förvarad på ett ställe jag har koll på, men det är ju lite sent att tänka på nu. Jag behöver börja om, men i huvudet står det still. Än så länge har jag nästan bara lyssnat på böcker som jag läst förut. Det har varit en trevlig återförening, men jag vill ju vidga mina vyer. Smaka på något nytt.

Jag hungrar efter historier!

Saker man kan göra när man lyssnar på ljudbok:

  • Klippa gräset
  • Diska
  • Virka en filt
  • Plocka blåbär
  • Gå promenad
  • Måla huset
  • Rensa i rabatten
  • Laga mat
  • Skala potatis
Publicerat i Debut | 3 kommentarer

Tips för hängmattan (dock med viss risk för att trilla ur den)

camilla-linde-portrait-350-square

Förra veckan skrev jag om novellen som räddade mitt skrivarliv. Och den här veckan tänkte jag fortsätta på samma tema. Närmare bestämt med ett par lästips i novellens tecken. De är ju inte bara roliga att skriva utan fantastiskt trevliga att läsa också! Framför allt som småbarnsförälder är novellformatet suveränt. Det passar perfekt för den där lilla stunden då barnet är i sin egen värld och leker någon lek som man absolut inte får störa. Att då hinna beta av en hel berättelse eller två, det är inte illa.

Eftersom jag utlyst den här sommaren till läsandets sommar så har jag redan lyckats klämma ett par antologier som jag länge varit sugen på. Förhoppningsvis kan någon av dessa passa er som vill njuta av något nytt i hängmattan. Kanske får ni rentav möjligheten att testa några svenska författare ni inte hört talas om tidigare? Noveller är grymma på det sättet, för att de ger en möjlighet att testa på författarskap. Som ett smörgåsbord. Fast mentalt mycket godare.

Först tänkte jag tipsa om samlingar med flera noveller av samma författare som är intressanta på olika sätt.

Först ut är Anders Fager med Kaknäs sista band och andra zonsagor.

kaknäsDet här är något så spännande som en novellsamling som baserar sig på ett klassiskt svenskt rollspel (Mutant år Noll). Spelet utspelar sig efter katastrofen, när mänskligheten utplånats av en dödlig sjukdom. Radioaktiv strålning har skapat mutanter och farliga områden, förbjudna zoner. Vi möter skrotletare från Dieselverkstaden, rövarhövdingar från Blackeberg och köpmän från Kungsholmen. Det som är intressant här jämfört med andra dystopier är att världen har kommit så långt från katastrofen att det inte pratas så mycket om vad det var som utlöste den. Eller att den kvarlevande mänskligheten är besatta av att hitta tillbaka till civilisationen. Här gillar de mer läget helt enkelt. En ny värld har skapats.

Det här är också ett bra exempel på världsbygge. Hur man som författare kan ta något välkänt – i det här fallet Stockholm – och vrida det så många varv att det nästan blir oigenkännligt. Men bara nästan.

Nästa tips är Stephen King, med Different seasons (på svenska Årstider)

Stephen King är en mästare på noveller. Vilket kanske kan ses som förvånande eftersom han inte direkt är känd för att fatta sig kort. Den här samlingen tycker jag är hans allra bästa, även om de inte rent sagt är just noveller. Längdmässigt befinner de sig någonstans i gränslandet mellan roman och novell.

different seasonsAlla fyra noveller i samlingen är grymt bra. Tre har filmatiserats och två av dem har blivit monsterstora (filmen Stand by me baseras på novellen The body, och The shawshank redemption blev en film som på svenska heter Nyckeln till frihet.) Men det är faktiskt inte någon av dem som är min favorit.

Jag tycker istället bäst om Apt pupil. Det är historien om den populäre high school-eleven Todd. På ytan den perfekta sonen, eleven, vännen. I alla fall tills han upptäcker att hans granne Arthur Denker, den halvblinde, nedbrutne enslingen, är en gammal nazist som lyckats hålla sig undan rättvisan. Mannen lever nu ett undanskymt liv under ett nytt namn. Men Todd konfronterar honom med hans historia, och hotar att berätta för polisen vem han är… om han inte delar med sig av sina historier. Todd vill i detalj höra allt den gamle mannen gjort med fångarna i de olika lägren. Men när Arthur börjar berätta väcks onda saker till liv både i honom och i Todd.
Det är en studie i ondska, men vem som egentligen bär ondskans ansikte är inte alltid tydligt.

Sen finns det såklart novellsamlingar med texter av olika författare, och på många sätt är de mer intressanta. Just för att det blir en möjlighet att hitta nya författarfavoriter.
De två senaste som jag läst är:

Bortom portalen. portalenOm någon skulle behöva bevis på att den svenska fantastiken inte bara lever utan sparkar rumpa så är det här en bra samling att sätta i händerna på dem. Jag brukar inte alltid känna att alla novellsamlingar är särskilt nyskapande men här blir jag förvånad, och förfärad, och förundrad över i stort sett varje text. Det är helt klart hos Sveriges indieförlag som man hittar den intressantaste fantastiken – och litteraturen överlag.

Extra roligt är att det hölls en novelltävling för att få in lite nya namn bland de mer etablerade fantastikförfattaren. Grymt initiativ tycker jag!

Sist, men absolut inte minst vill jag tipsa om min favoritnovellsamling hittills i år. Och jag tror att den kommer bli riktigt svår att slå. superhjältar13 svarta sagor om superhjältar av Swedish zombie är precis det där jag inte ens visste att jag längtade efter, superhjältar i en svensk setting. Men inte bara det, utan dessutom uppdaterade superhjältar.
Jag är en sucker för genren, men kan ibland tycka att den trampar vatten. Vilket inte är så konstigt när många av förlagorna skapades för länge sen, i en annan tid. Men så är det definitivt inte här. Trots att alla noveller har samma tema tröttnar jag inte. Tvärtom. Efter att ha bombarderats med serietidningar och filmer känns det väldigt fräscht att få läsa om superhjältar i bokformat.
Trogna debutantbloggsläsare kommer dessutom att känna igen en del av de medverkande författarna, då inte mindre än tre av dem har ett förflutet som debutantbloggare!

Och det är faktiskt just en av debutantbloggarna som jag tycker har skrivit den bästa texten. Bara att välja en var svårt – kvalitén är väldigt hög rakt igenom och alla lyckas göra superhjältegenren till sin egen. Men min favorit får ändå bli Johan Rings Den flygande mannen. En varsamt berättad och väldigt vemodig text om vad superkrafter egentligen kan innebära.

Att vara superhjälte behöver inte handla om de stora sakerna. Att rädda världen. Det kan handla om att rädda en persons värld. Och uppoffringen för att göra det. För det är ju trots allt det som är det största med superhjältar. Inte mod eller superkrafter. Utan självuppoffring.

Kanske kan någon av de här passa er att läsa i (förhoppningsvis) sommarsolen? Själv ska jag nog ge mig i kast med Joe Hills 20th Century Ghosts. Jag har hört ryktas om att det där finns en novell om en ung pojke som kidnappas och stängs in i en källare. Men han är inte ensam. På väggen hänger en svart telefon. Varje natt ringer den och kidnapparens tidigare – nu döda – offer viskar genom den.

Passande läsning för hängmattan, inte sant?

 

Publicerat i Camilla Linde, Debut, Johan Ring, lästips, noveller, science fiction, Skräck | 2 kommentarer

Good Artists Copy; Great Artists Steal

GB_Karl_Modig_1Det verkar inte finns någon bra skillnad mellan ”Good” och ”Great” i svenskan, därav den engelska titeln.
Nu vill jag inte att ni ska ta den här uppmaningen och springa ut på gatan för att råna en främling. Jag ska försöka förklara vad jag tror att uttrycket betyder:

 

Först och främst måste man nog någonstans säga att det mesta som kan berättas har redan berättats. Visst, ingen har skrivit om superhjältar i Spånga förut, men om man skulle bryta ned min bok till de absoluta grunderna så finns det uppenbara likheter till en väldans massa böcker. Det gäller såklart inte bara min bok, det kan appliceras på det mesta.
Det mesta som berättas är kombinationer av flera, redan existerande, berättelser. Ens skrivande och kreativitet uppstår inte i ett vakuum, man blir alltid inspirerad av något. Det kan vara en annan historia, en person du sett på stan eller någonting du hört talas om. Och på så sätt lånar eller stjäl man oavsett vad man skriver.

Att ”låna” något i det här sammanhanget menas att man tar något som gjorts och trycker in det i sin egen historia. Att man läst Shakespeare och lånar ett uttryck därifrån utan att tänka igenom uttryckets egentliga innebörds
Att ”stjäla” innebär att man tar något som gjorts och gör det till sin egen grej. Att man läst Shakespeare, förstår innebörden och skriver om uttrycket så att det passar in i ens historia.

Allting som kan göras med superhjältar har redan gjorts. Så för mig har det handlat om att omfamna det som redan finns, vrida på det ett varv och försöka göra det till min egen grej. Om jag har lyckats är jag inte helt säker på.

Publicerat i Debut | Lämna en kommentar

Sommarutmaning: 20 skrivövningar

Anna porträtt 3

Foto: Göran Segeholm

Hade du tänkt att sommaren skulle bli full av skrivande, men har svårt att komma igång? Idag bjuder jag på tjugo skrivövningar, och en utmaning: Välj sju av dem och gör en om dagen under den närmsta veckan. Berätta sen hur det gick om du känner för det. GO!

  1. Skriv en scen där en karaktär inte kan sluta tänka på något som hände tidigare på dagen, medan en annan karaktär försöker berätta något viktigt men inte riktigt lyckas.
  2. Skriv ett möte där någon träffar en person som är attraktiv men har dålig energi. De träffas på gatan, och något har gått sönder.
  3. Beskriv ett rum som tillhör någon som inte varit utomhus på fyra månader. Låt det synas i miljöbeskrivningen varför.
  4. Skriv en hångelscen som utspelar sig i garderoben på en teater.
  5. Skriv en scen där ett par obekväma skor räddar någon från att göra något riktigt dumt.
  6. Skriv ett dagsbokinlägg där en karaktär ljuger för sin dagbok. Skriv på ett annat papper vad som hänt på riktigt och varför personen ljuger.
  7. Skriv en scen där någon äter något riktigt gott på ett sätt som gör läsaren så äcklad som möjligt.
  8. Skriv en historia som börjar med meningen: Malin vill inte se på honom, men när han kommer in i köket kan hon inte titta bort.
  9. Skriv en scen med en ungdom och en förälder där ungdomen inser att hen inte är ett barn längre, och att det känns vemodigt.
  10. Skriv samma scen ur förälderns perspektiv. Välj vilken känsla du vill att föräldern ska ha.
  11. Beskriv ögonblicket precis innan någon somnar. Jobba med tempot i språket och försök få meningarna att kännas långsammare och långsammare fram till insomningsögonblicket.
  12. Skriv en scen där någon väldigt gärna vill bli omtyckt av ett djur men inte lyckas, och funderar över varför.
  13. Skriv en scen där tre personer promenerar i en park där det finns en sjö. Hitta på så många nya sammansättningar av ord du kan utan att det känns larvigt.
  14. Beskriv så detaljerat du kan precis hur det känns i dina händer att skriva på dator.
  15. Gör en miljöbeskrivning av rummet du sitter i, och försök att få med synintryck, hörselintryck, luktintryck, känselintryck och smakintryck.
  16. Skriv en middagsscen där fyra människor pratar om sin semester. Skriv den sen i två nya versioner där replikerna får vara kvar, men där du ändrar saker runtomkring för att förändra stämningen i scenen. Gör en version trevlig och varm, och en annan obehaglig.
  17. Skriv ett telefonsamtal där ingen riktigt säger något.
  18. Skriv en sms-konversation mellan två personer som inte pratar om samma sak.
  19. Känn på två olika tyger. Försök beskriva hur de känns att ta på, vilket du gillade bäst och varför.
  20. Hitta på två karaktärer och fyll i följande lista för var och en:
  • namn
  • ålder
  • ögonfärg
  • hårfärg och frisyr
  • hur kroppshållningen ser ut
  • kroppsliga kännetecken
  • hur personen går
  • tre favoritplagg i garderoben
  • någonstans där personen har eller har haft ont
  • vad personen tycker om åska
  • vad personen tycker om djur
  • vad personen lyssnar på för musik
  • vilken låt personen slår på när hen är ledsen
  • något personen gör när ingen ser
  • något personen gärna gör när folk ser
  • vad personen äter när hen är hemma och akut hungrig
  • favoritfärg
  • hatfärg
  • något personen drömmer om
  • något personen är rädd för
  • vad personen skulle göra om hen hittade en hundralapp på golvet i en mataffär
  • vem personen gillar allra mest
  • vem personen egentligen helst skulle vilja se misslyckas
  • vad personen skulle göra under ett veckoslut i Stockholm
  • en anledning till att personen skulle gå utomhus i pyjamas

 

Lycka till!

Publicerat i Anna Ahlund, Debut, Inspiration, Skrivövningar, skrivtips | 6 kommentarer