Glad midsommar!

kimson-doan-37947

Foto: Kimson Doan/Unsplash.

Vi här på Debutantbloggen vill önska dig en riktigt trevlig midsommar! Om du tröttnar på att fira eller inte har lust kan du i stället iaktta personer i din omgivning. Kanske är du på en stor midsommarfest – hur beter sig folk?

Hur firar grannen midsommar? Reagerar du på någon märklig tradition eller maträtt? Tänk på att allt omkring dig kan vara material för din kommande bästsäljare om du håller ögon och öron öppna. Ett anteckningsblock eller mobilens anteckningsfunktion kan också vara bra att ha till hands.

Pssst! Söndagarna i juli kommer vi att bjuda på något extra här på Debutantbloggen. Missa inte första inlägget den 2 juli!

Publicerat i Debut, Inspiration | Lämna en kommentar

Down under – over the moon

Följ med på 36 intensiva minuter i mitt liv, torsdagen den 22 juni:
xxxx
IMG_6423

14.17
Förläggaren: ”Hej Johan, det är Ada. Den är här nu!”
Jag: ”Ehe … ehe … ehe …”
Förläggaren: ”Är du kvar?”
Jag: ”Jag kommer över!” Klick!

 XXXXXX

XXXXXX

XXXXXX
IMG_6438

14.29
Men kan vi åka nån gång!
Det är väl inte så viktigt att alla dagisbarn åker i samma vagn!

 

 

IMG_6440


14.33

Kanske är fint med alla färger, men måste rulltrapporna rulla så otroligt långsamt i dag?

 

 

 

IMG_6442

14.48

Tänk om den inte håller?
Borde jag ha gjort en redigeringsrunda till? 

Är det verkligen så himla bra med den där duschscenen …?

 


IMG_6448 2

14.50
Ja du … lite sent att göra nåt åt det nu!

 

 

 

IMG_3938

 

 


14.51

Jag:

 

 

 

 

 

 

 

 

IMG_645014.53

Förläggaren: ”Och du fick en recension i Bibliotekstjänst tidning i dag!”
Jag; ”Huh? Redan? Vill jag veta vad det står?”
Förläggaren: ”Ja, det vill du. Till exempel står det: ”Det här är en utmärkt ungdomsbok som tar sig in under skinnet” (ur recension i BTJ nr:17 av Maria Wolff Gripfelt)
Jag: ”Shit!” (glädjesnyft)

 

 

 

En otroligt glad midsommar på er allihopa!

 

Veckans låt från  Down under-spellistan, musiken som flödade ur freestylen och räddade mina tonår.

Om ni vill få en liten inblick i min vardag, kolla gärna på mitt Instagramkonto; johanjimehn

Publicerat i Debut, Down under, Hbtq, Johan Ehn, Recensioner | 4 kommentarer

Om att vara skrivpedagog

Bild Marica Kallner2017

Tjo!

Att vara skrivpedagog är mycket mer än ett sätt att dryga ut hushållskassan. Skrivpedagogiken ger mig sammanhang. Jag får vara i skrivandet även när jag inte skriver. Det är ett konstnärligt möte.

Människor som kommer till en skrivkurs eller en workshop har olika berättelser och olika tankar och olika sett att se på skrivande. När allt detta möts, ibland samarbetar och ibland kolliderar, skapas en kreativ miljö. Där kan texter växa och där kan intresset för skapandet med ord utvecklas.

Jag tänker att samtalet och reflektionen är lika viktiga för en skrivkurs som själva skrivandet. I början av en kreativ process kan vi känna oss ensamma och vilsna. Att få utrymme till att lyfta frågor och farhågor och förhoppningar och idéer ger bränsle. Ger energi till skrivandet. Skapar ett sammanhang.

Jag som pedagog är också en del av mötet. Att lyssna till andras tankar ger mig energi och vilja att skriva och reflektera. Jag känner inte att jag står utanför den kreativa miljön, jag är en del i den. Även om det är andras texter och skapande som står i fokus.

Min bok är ett konstnärligt möte. I Det som får plats reflekterar jag och samtalar jag. Reflektion och fiktion möter varandra. Jag undersöker mitt eget skrivande och utforskar andras texter. I höst kommer boken att vara kurslitteratur till en av mina kurser på Folkuniversitetet. Jag är stolt och glad och nervös. Jag tror inte att Det som får plats hade blivit till om jag inte hade varit skrivpedagog.

I juli startar min distanskurs Skriv i sommar. Det är en grundkurs och vänder sig till dig som vill ägna några sommarveckor åt skrivandet. Den är helt på distans och det finns platser kvar. Sista anmälningsdatum är 29 juni. Du kan mejla mig om du vill veta mer om den info@maricakallner.se

Jag gillar distanskurser. Mötet blir annorlunda när vi kommunicerar genom text. Självklart är det härligt att träffas i ett fysiskt klassrum. Men det är speciellt att bygga en kreativ miljö genom skrivna ord. Tänker att det funkar i en skrivkurs för att det är genom skrivande vi utrycker oss. Nu ser jag fram emot kursstart.

 

p.s Har du erfarenhet av skrivkurs? Vad tycker du om det? d.s

 

Publicerat i Debut, Det som får plats, Marica Källner | Märkt , | Lämna en kommentar

Tack. För allt.

forlaget_michaela_von_kugelgen_2017_webres-001

Foto: Niklas Sandström.

Du vet de där långa och blödiga tacktalen under Oscarsgalan? De där som aldrig tar slut. De tackar mamma, moster, hamster och granne. Oftast står de där dessutom och gråter.

Jag är precis och exakt så. De senaste dagarna har jag hållit på med författarens tack till min bok och det stockar sig i halsen när jag ska läsa texten högt (för att det alltid är ett bra knep!) och jag har svårt att få fram orden för att alla känslor väller över mig.

giphy1

Det finns så många människor jag kunde tacka för att jag faktiskt ska debutera om två månader. Så många som hejat på mig och som hjälpt mig. Så många som trott på mig också när jag själv haft svårt att tro. Hur ska jag klä det i ord när jag knappt kan läsa mina ord högt för mig själv?

Och det värsta – tänk om jag glömmer någon jätteviktig? Tänk om jag missar den där ena personen? Därför har jag faktiskt valt att inte tacka precis alla personligen (det skulle bli en flera sidor lång lista tror jag) utan i stället valt att tacka dem som hjälpt mig extra mycket i min process. Men att sålla bland dem har också varit svårt – ni är så många!

giphy2

Om några veckor tar 4,5 års slit och arbete slut när alla mina bokstäver, ord och meningar åker in i tryckpressen och kommer ut som en fysisk bok. Det finns inte ord nog att tacka alla som hjälpt mig och när jag försöker blir det mest (lycko)tårar. Så tack, tack, tack. Tack till alla er som vet att ni förtjänar det. Tack för allt.

Men mest av allt vill jag ändå tacka mig själv. För att jag jobbade vidare, för att jag vägrade ge upp. För att jag följde min dröm. Tack jag, det kan vara det bästa jag gjort.

Vem skulle du tacka?

Publicerat i Debut, Michaela von Kügelgen | 6 kommentarer

Kontorsbocken

Nu har det hänt något galet. Jag har dels råkat hänga ut en kollega som potentiell player, dels spridit informationen till typ alla invånare i Landskrona. Det är sant, men inte som du tror (en fras som jag har kommit på mig själv att använda oväntat ofta de senaste månaderna). Men, så här ligger det till.

Förra veckan lanserade Storytel en ny app, Stories. Appen, som är gratis, innehåller chattberättelser. Alltså små dialogdrivna historier i kortformat avsedda att läsas i en busskö eller på väg till jobbet. Lite ”SKAM-igt”, om ni fattar vad jag menar.

Hur som helst blev Originalsförfattarna inbjudna att testskriva för formatet. Jag, som är en messoman av rang, hookade direkt. Älskar messhistorier, både fiktiva och verkliga.

När jag fick förfrågan tänkte jag också att det var ett lysande tillfälle att låta mina karaktärer från Stockholm psycho få lite extra utrymme. Jag saknar dem och det är roligt att få gå in i deras liv igen. Första chatten ut blev således en glimt ur Karolinas (biroll) liv. Hon har en otrohetsaffär på jobbet med avdelningens häradsbetäckare, Olof. För er som har lyssnat på Stockholm psycho vet ni hur det går för Olof men den här lilla historien tar plats precis innan han möter den kvinna han skulle önska att han aldrig mötte.

Olof är en man på fel sida fyrtioårsstrecket med ett poppigt yttre och vingklippt inre. Ständigt på jakt efter snabb bekräftelse och nya applåder. Vad som helst bara han känner sig åtrådd. På kontoret rusar han runt och raggar upp än den ena, än den andra. Därav namnet ”Kontorsbocken”. Vad han inte vet är att Karolina inte är en fiol som låter sig spelas. I Stockholm psycho är Carro en bitch. Hennes behov och mående styr tillvaron och när berättelsen börjar har Erik, hennes ex-man, just vaknat. Karolina har lämnat honom efter otrohetsaffären med Olof. I chat storyn får man emellertid en annan bild av Karolinas relationer.

”Kontorsbocken” var en skojgrej men samma dag som den släpptes fick den 12 000 klick. På något sätt verkar det som om alla helt enkelt har en bock på kontoret. En till av mina tap-berättelser var med i släppet, ”Mördaren skickar inbjudan”.

När jag klickade upp appen i måndags höll jag på att trilla av stolen. Tillsammans hade de passerat 50 000 klick. Lika mycket som invånarantalet i  en medelstor svensk stad.”Kontorsbocken” har nu, i skrivande stund, över 35 000 klick. Som om alla invånare i Landskrona plötsligt tappat loss och läst den.

”Tjohoo”, ropade jag när jag såg siffrorna och rusade runt på min arbetsplats och visade mina kollegor. Jag har ganska nyligen bytt enhet och fått nya arbetskamrater.

Några timmar senare knackade det på dörren till mitt arbetsrum och framför mig stod en man i fyrtioårsåldern och log beklämt.

”Hej, det är jag som är Olof, jag undrar vad du får din inspiration ifrån.”

Publicerat i Anna Bågstam Ryltenius, Debut, ljudboksserie, Media, Sociala medier, Stockholm psycho | Märkt , , , , , , | 10 kommentarer

Ett, två, tre … sex!

20170505_145250

Fotograf: Jonas Schiller

Ofta brukar folk koppla ihop genren Romance med sex (och nu syftar jag inte på siffran). Jag tror att det är den vanligaste missuppfattningen om genren, att karaktärerna har sex på varenda sida. När jag berättar att jag skriver romance brukar den vanligaste reaktionen vara; jaha du skriver sån där tantsnusk! Detta trots att det finns mängder av romance böcker som inte innehåller en gnutta sex, eller något hångel eller ens att de tar i varandra. Titta bara på Jane Austens böcker som är älskad av så många och dessutom klassas som romance, men nu var det inte sexet vara eller icke vara jag skulle skriva om idag utan det var ju det här med att skriva dessa scener.
Ja, sexscener alltså.

Ni som läst Hemligheter små vet att det förekommer sex i den, men inte alls så mycket sex som det var i det utkastet förlagen fick ta emot. Vi bantade ner på sexet helt enkelt. Scenerna som plockades bort finns dock sparade i en mapp på datorn, kanske kan jag använda dem i något annat manus för även i mina nästkommande böcker kommer det att vara sex med.
Det är ju ett naturligt steg att ta i en relation så varför lämna läsaren utanför det? Dessutom så anser jag att en bra skriven sexscen kan skänka djup och förståelse för en karaktär. Där finns en möjlighet att visa upp andra sidor hos karaktärerna som läsaren annars kanske inte skulle ha fått se.

Men att skriva sexscener är inte lätt. Även om jag tycker att det går bättre nu än när jag skulle sätta mig och skriva den där första sexscenen jag någonsin skrivit. Jag rodnar bara jag tänker på det. Inte för att det jag skrev var särskilt snuskigt utan för att jag minns hur pinsamt jag tyckte att det var att någon annan skulle läsa det. Och det tror jag är en av nycklarna till att skriva bra sexscener … att koppla bort vad andra kommer att tycka. Vissa vill bara ha antydningar om vad som är på väg att hända medan andra vill ha mer detaljerat och du som författare kan inte göra dem alla nöjda. Så sluta fundera över vilka ord du ska använda, om det låter töntigt eller är fullt av klyschor. Skriv bara rakt upp och ner så som du ser scenen framför dig. Få ur dig den där laddningen som dina karaktärer byggt upp. Du kan alltid redigera för inget är skrivet i sten.

Sexscenerna jag skriver är av den mer detaljerade sorten, utan att bli pornografiskt, för att det är vad jag har insett att jag själv tycker om att läsa och då faller det sig ganska naturligt att jag skriver på det sättet i mina böcker, trots att jag är ganska pryd av mig. Men av någon anledning så är det lättare för mig att skriva sex än att prata om det. Och efter att jag skrivit den där första sexscenen, som fick mig att rodna så att jag såg ut som en tomat, så var det som att en damm öppnades och nu går det betydligt lättare. Jag rodnar dock fortfarande ibland när jag läser det jag skrivit 🙂

Tips: Om du vill testa att skriva en sexscen men inte vet hur du ska börja, så läs. Jag läste Simona Ahrnsteds böcker och även erotiska noveller för att se hur de författarna gjort, vilka ord de använder sig av och då hittade jag vad jag kände mig bekväm med.

Något som jag kämpar med när jag skriver sexscener, nu när fördämningen släppt och jag kommit över det där första hindret: pinsamheten, är det svenska språket. Det är så begränsat och vissa av våra ord så otroligt osexiga jämfört med tex. engelskan. Det är något jag ständigt jobbar med, att hitta ord och sedan följden på orden så att det inte låter konstlat och stelt och blir pinsamt av den anledningen.

Det börjar ju bli vanligare att ha med sexscener även i deckare, feelgood etc. men – och nu kommer ett stort MEN – om du ska ha med sexscener i ditt manus, oavsett vilken genre du skriver i, så se då till att de tillför något. Att scenen driver handlingen framåt, fördjupar karaktärerna etc. Ha inte med en sexscen bara för att.

Har ni någon/några sexscener med i era manus?

Om ja, tycker ni att det är lätt eller svårt att skriva sexscener? Och vad är det som gör det lätt eller svårt att skriva?

Publicerat i Christina Schiller, Debut, författarens hantverk, Författarliv, Genre, Hemligheter små, Romance, sex, Skrivprocessen, skrivtips | Märkt , , , , , , , | 2 kommentarer

Skrivövning: Ilska

Välkommen till en skrivövning om ilska. Tänk dig en situation i vilken en karaktär är jättejättearg och skäller ut en person. Skriv en dialog där du fångar ilskan.

Skriv ditt svar på skrivövningen i kommentarsfältet eller länka till din blogg.

Lycka till!

 

 

 

Publicerat i Debut | Lämna en kommentar