Tack Augustin

… för de fina orden. Men grejen är faktiskt den att jag vare sig  är orolig, nervös eller uppstressad. Jag är inte ens uppspelt. Glad, så klart. Och spänd av förväntan. Men det är inga känslostormar.

Precis likadant var det när jag fick boken i min hand första gången. Jag trodde det skulle vara ett ögonblick av episka proportioner. Att jag skulle fyllas av en inre glädje större än jag någonsin upplevt (med undantag för det uppenbara: min dotters födelse, Sveriges VM-brons -94, när AIK hämtar upp 1-3 mot DIF sista kvarten).

Men det var inte så. Inte alls.

”Japp” tänkte jag. ”Här är den”.

Jag höll den i handen hela vägen hem. Dels för att jag ville att folk skulle se den. Dels för att jag trodde att det kanske skulle kännas mer på det sättet. Men det blev inte så.

Och så känns det fortfarande. Som ett upphöjt lugn, mer än något annat. Kanske är det bara lugnet före stormen. Kanske ramlar jag ihop imorgon som en våt fläck av uppdämd nervositet och ångest. Men jag tror inte det. Snarare är det nog så att jag faktiskt har lyckats släppa kontrollen. Nu är den klar. Nu får det gå som det går. Jag har inte längre någon kontroll över den.

Det är faktiskt rätt skönt.

/Kalle

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s