Kevins hustru talar ut om pliktläsning och destruktiv kritik

Nu har jag träffat er, Kalles och Augustins respektive, och jag kan inte längre hålla tillbaka den här frågan som jag har funderat på så länge. Är ni sådana här fruar/flickvänner som hela tiden har stöttat era män/pojkvänner i hans skrivande?

Det är nämligen inte jag.

Det första manus jag läste som Kevin skrivit hette Pig Iron. (Jag tycker alltid han haft en känsla för fyndiga titlar, fortsättningarna skulle heta Piggy Back och Pig Tails.) Jag satte mig med manuset på ett café på en sidogata i centrala Philadelphia. Utrustad med rödpenna och en stor kaffe gjorde jag mig beredd på att läsa vad jag trodde var en mer eller mindre färdig bok. Men en bit in i texten fick jag en panikartad känsla i magen. Det räckte inte att stuva om ett och annat ord och stryka ett onödigt adjektiv. Jag började kryssa hela stycken, skriva elaka kommentarer i marginalen. Till slut gav jag upp, tänkte att det fick räcka för idag. Jag drack ur kaffet och gick hem till Kevin med mina kommentarer. Jag var rak och hård. Trist. Överdrivet. Funkar inte. Kevin blev sur. Det hjälpte ju inte att jag sa så där. Jag skulle inte peka ut fel, jag skulle komma med konstruktiv kritik, förslag på förbättring, och alltid, alltid säga något positivt. Jag blev sur. Jag måste väl få vara ärlig? Om han ville veta vad jag tyckte måste jag väl få säga det, det måste han kunna ta. Vi slutade diskussionen som ovänner. Jag återvände aldrig till Pig Iron.

Jag har läst massor av Kevins texter, eller börjat läsa. För oftast blev det som med Pig Iron, en bit in i texten insåg jag att det här funkar inte, det är inte trovärdigt, jag avskyr karaktärerna, historien är ologisk, det kommer i alla fall inte att bli en bok. Förutom magontet blev jag då frustrerad. Varför måste jag göra det här? Måste jag det? Ingår det i de äktenskapliga plikterna? Tack-kommentarer av typen ”Tack min kära Olle/Lisa/Stumpan – du som läst allt och alltid trott på mig” ger mig förskräckligt dåligt samvete. Även så i Toffs bok. Varför kan ni men inte jag? Är de texter ni fått läsa mycket bättre från början? Är det en och samma text som harvas år efter år och kommentarerna är av typen ”Älskling, tycker du att det ska vara ’och’ eller ’men’ längst ner på sid 37?” Eller har även er författaraspirant producerat fler manus än ni minns under åren ni känt honom? I så fall: Hur gör ni? Hur hinner ni? Hur orkar ni? Vill ni inte läsa riktiga böcker? Måste ni inte kolla annonsen för grannhuset? Får ni inte Ellos-katalogen?

Många var de halvlästa manus som  brände i väskan tills de började fransa i kanterna. Jag försökte allt, tvinga mig att läsa genom att inte ha med något annat läsbart (plötsligt blev Metro väldigt intressant), läsa på väg till jobbet och sedan unna mig att läsa något annat på vägen hem (alltför lätt att fuska med). Men det blev inte gjort och kritiken jag kom med blev inte bra. Vi blev alltid ovänner. Så Kevin slutade be mig att läsa, han vände sig till gamla kompisar, elever, flyktiga bekanta. Mitt dåliga samvete växte varje gång han diskuterade någon ny aspirant han tänkte fråga. Vad borde han betala den där tjejen i SO-trean för att hon läste hans manus? Trodde jag att hon skulle klara att läsa korr inför utskick till förlag?

Ja ni fattar hur man känner sig.

Som tur är bad han mig läsa Numera Negerkung och för första gången längtade jag efter läsningen och kunde faktiskt ge konstruktiv kritik. Kanske var det bara det jag behövde, ett tillräckligt bra manus. Men vägen dit var verkligen inte min förtjänst. Tio år av skrivande har gått mellan Pig Iron och Numera Negerkung. Och jag har inte varit något stöd på den resan. Snarare har den klarats av trots mig.

2 reaktioner på ”Kevins hustru talar ut om pliktläsning och destruktiv kritik

  1. Ping: Jag är rädd att vi är osams om recensentens uppdrag (II) « Debutantbloggen

  2. Ping: En månad i kris « Debutantbloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s