Där staden är en bok

”Okay, but in case you can’t make it to the airport and I’m too cheap to take a cab, what bus do I take from the airport?”

”Number Eight.  But you’d never be able to get on.  You need coins.  Monedas. They’re almost impossible to get.”

”Maybe I’d manage somehow.”

”Kevin, you don’t speak Spanish.”

”I managed in Mexico.”

”This isn’t Mexico.  Look, if you managed to get a cab, I’d give you five hundred dollars.  Cash.  Okay?  But you’d never be able to do it.”

Men det behövdes inte, heller.  Brorsan hämtade mig vid flygplatsen.  Han hade monedas nog till att gjuta en vällingklocka. Vi hoppade på 8:an och åkte i en och en halv timme in till staden som är en bok, där alla är författare.  Ja, här i Stockholm har vi klotter och klistermärken och illegal affischering och folk som stickar halsdukar åt diktarstatyer. Vi har gratistidningar och dagböcker som klistras upp på lyktstolpar, vi har boklådor och förlagsfönster och återvinningscentraler där tryckmedia trycks ner för att bli nya ord och visor… men framför allt har vi reklam. Överallt.

Så snart jag klev av 8:an med brorsan slog det mig. Det är stor skillnad mellan reklam och klotter: skillnaden heter pengar. De som har pengar får klottra ner staden med lagens samtycke. De som inga reklampengar har, tycker lagen inte om.

I en stad i Sydamerika (de som lusläst denna blogg vet vilken) fick jag nyligen en sådan där ”aha”-upplevelse. Nej, egentligen var det mer en sådan där ”Holy shit!”-upplevelse. Landet där jag just då befann mig hade för inte alls särskilt länge sedan terroriserats av en fascistisk militärregim. Som mördade uppemot 30.000 människor. Förövarna går för det mesta fria på gatan. Lagen når dem inte. Men ordens långa pekfinger — det som på svenska heter klotter — det kommer de inte undan. Överallt dessa politiska slagord mot polismord, mot kapitalism, mot prästers övergrepp. I detta land är klotter inte bara klotter utan ett litterärt uppror. Klottret är en protestbok som skrivs av dem som står utan mut- eller reklampengar, av dem som aldrig återfått sina anhörigas kroppar, av dem som inte kan skriva lagar för att komma åt de skyldiga. Det är ett land med en stark litterär tradition. Jag förstod varför.

Och så förstod jag återigen varför jag skriver. Och varför Augustin och Kalle och så många andra skriver.

En reaktion på ”Där staden är en bok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s