Förlåt men jag gillar papper

Hej Augustin och Kalle!

Just nu håller jag på att lägga in de sista ändringarna på manuset. Det kräver tid. Det måste bli ordentligt gjort, det är sista chansen och jag hinner egentligen inte blogga just nu.

Men ikväll ville jag ta en liten paus och skriva lite om det här med papper. Om skrivblock. Om pennor och artiklar som rivits ur tidningen. Jag skulle tro att jag just nu är inne på Numera negerkungs femtonde redigering, kanske tjugonde. Sist jag jobbade med den var i juni. Nu har jag gått tillbaka och kollat upp vissa formuleringar i det allra första utkastet, som skrevs i en röd skrivbok som min lillebror gav mig. Jag har förstått att de allra flesta numera föredrar att skriva direkt på datorn, men inte jag. Vissa kallar mig för Amish, andra säger, ”You’re a Luddite, man!” (Kitt, man, det betyder likt teknologi-fientlig). Men mitt manus är min dagbok, mitt konstverk, mitt snuttefilt.

I den röda skrivboken hittar jag dagboksanteckningr som jag skrev för två år sedan på planet hem från Ohio. Jag hittar blyertsskisser, tidningsartiklar, lustigheter som barnen sagt som jag skrivit ner i marginalerna, idéanteckningar för andra romaner, pappret från en tepåse, ett kvitto från Goodwill Thrift Store, gloslistor som jag samlat ihop under skrivandets gång. Samt alla mina första överstrykningar. Ja du, ordbehandlingsprogram i all ära, men jag vill inte bara behandla mina ord. Jag vill skriva. Samla. Teckna och antecka. I min skrivbok.

I fredags väckte en kvinna mig på pendeltåget: ”Det är slutstation!”

Jag höll den nya skrivboken i famnen som ett gosedjur. Det blir aldrig samma känsla med en dator, inte för mig.

Förlåt, men jag gillar papper.

Om Kevin Frato

American author/educator living in Sweden.
Det här inlägget postades i Kevin och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Förlåt men jag gillar papper

  1. Razum skriver:

    Overlay – som man gör hela tiden med (arkitektur) design-skisser på bakplåtspapper. Man är i ’architectural practice’ hela tiden. Därför lever arkitekter en massa oändligheter – de vill lära sig från sina missar och framsteg. Det är en cykel som blir lite skrattretande när man sätter sig en varm vårdag i mitten av stan och bara pustar ut.

  2. Kevin Frato skriver:

    Hej, det du skrivit om skriv/skissblock påminner mig om när jag var tonåring och läste Albert Camus översatta anteckningsböcker (Les Cahiers). Det var så viktigt att se hur han samlade på intryck, hur han resonerade kring sitt eget författande, hur han strök och skrev om och om igen.

  3. Razum skriver:

    Och de dagarna man inte skriver (om det händer) – säger en del också.

  4. Kevin Frato skriver:

    Förlåt, har inte kunnat komma åt sidan än!

    Men: alla ledtrådar i skrivboken har hjälpt mig komma ihåg vilken sinnestämnning jag befann mig i under skrivandet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s