De sista ändringarna. Eller näst-sista.

Och så hände det igen i natt, vår yngste kom krypande över till vår säng vid fyra-tiden. Precis som natten innan hade han en bok med sig. En stor tjock pekbok. Läsa den, sa han och la boken på mitt huvud. Den gled ner och hamnade mellan sängen och väggen. Dunsade i golvet. Jag stoppade ner handen, försökte fiska upp den. Kände hur sidorna öppnade sig, fastnade under sängen. Jag stoppade ner andra handen med, lirkade upp den, gav boken till honom. Den handlar om djurungar, vi har läst den förut. Jag tror att vi somnade om båda två.

Senare samma morgon i en stuga intill skogen: jag höll på att lägga in de sista ändringarna. Eller näst-sista. Snön hyschade skogen, målade om päronträdet. Jag drack grönt té med citron i, lyssnade på snöns vita symfoni. Tänkte på Kalles bok som redan kommit, tänkte på Augustin som håller på med sista korret, tänkte på Marika King som snart har releasefest – visste ni tre att ni var där i stugan med mig? Jo, jag bjöd på té. Vi pratade om vädret. Och Göteborg och Tanzania och flyttfåglar och målarfärg. Sedan ursäktade jag mig, jag måste jobba med manuset sa jag, det ska vara färdigt snart – jag har tagit ledigt från jobbet.

Jag håller fortfarande på med ändringarna – varför är jag så noggrann, varför är jag aldrig nöjd. Kanske för att jag vill leverera en bok som är så bra att folk vill läsa den klockan fyra på morgonen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s