Dags att skicka in manuset igen…

Efter en ny omgång med manuset är det dags att skicka tillbaka det till förlaget igen. Boken kommer i september och vi har precis börjat komma in på versal- och kommatecken-nivån. Ni som har varit här förr, tar det någonsin slut? Kommer jag hela sommaren att drömma om röda korrekturtecken som regnar ner från himlen och blir till tatueringar på min hud?

Och en annan sak: jag vet när boken kommer, men när går den? Jag menar, när kommer den att gå vidare och lämna plats åt efterföljaren? Nya ideer virvlar runt i huvudet på mig precis som – precis som röda korrekturtecken i en tromb. Det kändes alltid lite självdestruktivt, men samtidigt så härligt befriande med refuseringar: jag stuvade undan manuset på en hylla och glömde fullständigt bort det. Adios amigos! Dags för något nytt.

Men inte den här gången. Att någon vill ens diskutera typografin med mig känns rysligt skönt. Men samtidigt alldeles nytt och ovant.

/Kevin

PS: Augustin, jag läser Ensamhetens broar just nu. Har svårt att lägga ifrån mig den!

4 reaktioner på ”Dags att skicka in manuset igen…

  1. Hej Sofie!

    Att känna sig mer stressad efter antagningen än innan känner jag igen, det var ju därför Kalle, Augustin och jag drog igång bloggen. Det blir plötsligt en massa förväntningar på oss. Men det är vi själva som skapar dessa.
    Vi måste kunna lägga ifrån oss skrivandet och njuta av livet, annars kommer vi inte kunna njuta av skrivandet.

  2. Hej Kevin,

    Uppskattade ditt inlägg med frågan om hur man går vidare. Jag själv har ingen erfarenhet att dela med mig, eftersom min debut inte ens tagit plats –den är inplanerad för mitten av September.

    Jag har därmed mer frågor än svar;
    Vad som liksom väcktes särskilt hos mig, i ditt inlägg, var frågan om; ”vad händer egentligen sedan‘, efter att boken blivit antagen?

    Lever debuterande författare någonsin ’happily ever after’?

    Man är väl knappast en ’författare’ värd namnet om man inte vet att lyckliga slut bara finns i sagan. Men, om man nu äntligen bestämt sig för att leva i sagans värld, och liksom tagit steget fullt ut i skönlitteraturens värld såsom man ju onekligen gör när man viger all tid som går att lösgöra åt skrivandet … ja, då finns där väl kanske en slags förhoppning om att kunna gå emot naturlagarna, och liksom kunna få sitta där i sin fridfulla ”bubbla” och skriva?

    Säger du nu, Kevin att den inte finns?

    Själv har jag tagit ett sabbatsår ”för att skriva” –ett beslut som togs i glädjeyran efter det att min debutroman blivit antagen. Tyvärr utvecklas detta året till ett av de stressigaste åren jag haft –jag garderar mig med två fackbokskontrakt (utifall min roman blir ratad …) samt följer de där nästan ofrånkomliga ideerna som du skriver om –de som liksom surrar och kräver ngn slags uppföljning. Så, en ny roman är på gång och ja … och nu virvlar ord, meningar och böcker runt i skallen så att jag börjar undra om man ö h t ska komma ihåg hur man cykla, simma och ja, leva, när nu sommaren kommer!

    Familjen är trött på att hitta mamma vid datorn hela tiden. Hade själv hoppats på att äntligen bli en ’fri’ själ, genom beslutet att slutligen satsa på skrivande.

    Frågan ställs egentligen till alla ”erfarna” debutander; hur kan man bäst organisera sin tid för att kunna njuta av den så eftersträvade utgivningen, istället för attenbart byta ett ekorrhjul för ett annat? Tacksam för tips! //Sofie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s