Halvårskontroll: Kalle och Augustin, det finns en del kvar att göra!

Idag var vi på Akademibokhandeln där Linda Skugge: Blogg 2005-2007 var nedsatt till tio kronor. Varför är den så billig? frågade min son.

Good question, tänkte jag.

Bloggar är reseberättelser. Här berättar vi om resan från oantagen till författare. Kalle och Augustin, ni har redan nått dit. Ni har fått vin och sprit och recensioner. Jag debuterar om några månader – men det finns mycket arbete kvar, även för er.

Här vill jag tipsa om några ämnen som det kommer att skrivas om under andra hälften av Debutantbloggens första år:

1) Bokmässan i Göteborg. Svårt att tro, men Debutantbloggen är inbjuden! (eller inbunden?)

2) Omslagsprocessen: mer lovas från mig!

3) Rapport från Augustin om hur det kändes att gästa biblioteket i Fisksätra (eller hur, Samir?)

4) Min antagningsberättelse – jag vet att ni väntat. Den kommer!

5) Kalendarium här på bloggen, var och när pratar vi om bloggen eller våra böcker:  Augustin, fixar du?

6) Debutantbalen 2009: en alldeles ny bokbranschtradition som blir verklighet i november.

Lycklig forsättning på resan!

Om Kevin Frato

American author/educator living in Sweden.
Det här inlägget postades i Böcker, Debut, Kevin och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Halvårskontroll: Kalle och Augustin, det finns en del kvar att göra!

  1. sofie skriver:

    Kevin, din kommentar om språket var både tankeväckande och inspierande. Tack för den ‘inputten’! //Sofie

  2. Kevin Frato skriver:

    Sofie: Det stämmer att jag skriver på mitt andra språk (engelska är mitt modersmål). Romanen som kommer i augusti växlar mellan svenska och engelska, det var så jag kom runt problemet första gången. Men just nu skriver jag på ett manus som är på mer renodlad svenska och jag får helt enkelt envisas med att skriva på och inte haka upp mig jämt och ständigt. Det tar dubbelt eller trippelt så lång tid för mig att skriva på svenska, men det börjar gå fortare – delvis tack vare bloggen. Trixet för mig har varit att höra meningar i huvudet innan jag skriver ner dem på papper. Och jag jobbar alltid på papper när jag skriver manus, det kanske sitter inne sedan mina år som konstnär.
    Men det här är ett demokrati-problem inom litteratur-Sverige, som jag vill belysa via boken: hur berättar folk om sina liv, som inte kan till räckligt bra svenska för att bli utgiven? I åratal suckade min hustru varje gång jag bad henne läsa mina texter på svenska. Till slut kom jag på att, what the hell man, om alla skrattar åt min svenska kan jag lika gärna skriva på skrattretande-dålig svenska. Och så började jag skriva på Numera negerkung. Och folk skrattade. Men det var åtminstone meningen.

    Sofie, jag har gått och funderat på hur modigt det var av dig att satsa som du gjort! Men bränn inte ut dig med för många åttaganden.

    Anette, jag har aldrig sett Babel (bara den minuten när bloggen fanns med). Är det verkligen så mansdominerat? Hur är det med litteraturlivet i Norrköping?

    Augustin: det kom en förfrågan om att vi kanske skulle ta bloggpaus i ett par veckor. För mig vore det nog bättre att gå på sparlågan ett tag.

  3. sofie skriver:

    Intressant det där med skrivarflödet efter antagningen. Kan mycket väl se hur förväntningarna och tidspress kan verka hämmande.

    Som jag uppfattade det, Kevin, så skriver du inte på ditt modersmål? Stämmer det? Själv pratar jag engelska hela dagarna, men jag har fått för mig att jag bara kan skriva skönlitteratur på svenska. Non fiction går bra på engelska, men jag inbillar mig att det är ngt med skönlitteraturens ”fria flöde” som inte funkar på engelska -det käns lite som att dansa med pjäxor på. Hur har du kringått det problemet -är det kanske en vane-sak? Hälsn Sofie Bager-Charleson

  4. Kevin Frato skriver:

    Jag tycker i alla fall att det är svårt att skriva skönlitteratur under tidspress; om det lönar sig penningsmässigt eller inte är sedan en annan fråga. Som oantagen var det på något sätt enklare, jag skämdes för att jag tog mig tid ibland, men å andra hand var det ingen som hade några förväntningar. Inte ens jag.

  5. sofie skriver:

    Hej!

    Blev glad över Annettes fråga om

    ”Bestämmer man sig för att nu är jag författare och så börjar man leva att nytt slags liv?”

    Går man ner i arbetstid, tar tjänstledigt, söker stipendier osv? För att inte tala om arbetsfördelningen därhemma, såsom diskuterats här tidigare -vad händer med disken och barnens gympapåsar när man blir ”författare”:)

    Själv välkomnar jag verkligen ett forum där debutanter kan utbyta erfarenheter från debutantåret med utgångspunkt i olika geografiska såväl som personliga och familjemässiga omständigheter. Jag vill gärna höra mer om andras infallsvinklar på detta.

    Jag har just tagit en typ av sabbatsår, för skrivandet. Så mkt står på spel, käns det som. Jag bor utanför London och jobbar som forskare och lärare på en doktorsutbildning för psykoterapeuter i vanliga fall. Jag har tagit ledigt från det, samt slutat mitt arbete som terapeut på sjukhuset, för att just (prov)satsa på skirvandet. Min debutroman släpps i September, på bokförlaget Mormor (samma förlag som din mamma anlitade, Kalle Dixelius!).

    Jag har längtat så oerhört efter att få skriva på heltid. Har dragit igång med två fackboksprojekt för att gardera mig, så att skriv-verkligheten kan bli mer permament i en eller annan form.

    Vad jag fattar så är det nästan omöjligt att försörja sig enbart på skönlitterärt skrivande. Vad säger ni andra mer erfarna om det?

    Hälsningar från Sofie

  6. Anette Kindahl skriver:

    Hej igen,
    Jag gillar tanken att nästa års debutantblogg har större spridning vad gäller både geografi och kön! Själv bor jag i Norrköping och inser att det mesta verkar hända någon annanstans.
    Jag började lite försiktigt mitt nya författarliv med att inte missa Babel på svt, det var så jag hittade debutantbloggen men i slutet var det svårt att stå ut med mansdominansen och larvet med stämplar i pannan!
    När jag började skriva på Kokongen i januari 2006 under mitt friår- fantastisk inrättning- lovade jag mig själv att om drömmen blev sann och den blev antagen skulle jag ta ut alla mina sparpengar från banken och ge mig själv ett nytt friår. Det var lätt att sitta och lova då…

    Anette

  7. Fru Frato skriver:

    Förklaring: nästa år för Kevin är alltså nästa akademiska år, dvs från augusti. Varför han nu ska behöva jobba alls när vi pratar Hollywood-kontrakt. Har du glömt berätta det här hemma, Kevin?

  8. Kevin Frato skriver:

    Hej Anette,
    Grattis på antagningen! Och tack för erbjudandet; vem som tar över sedan (om nu någon orkar det!) kommer att bli en viktig fråga. Som bloggen ser ut nu finns alla förlagsstorlekar representerade, samt debutantårstider. Jag hoppas att det förblir så. Sedan är det så att just nu är vi tre killar som alla bor i Stockholms län, där finns det nog utrymme för minst en göteborgare eller så!
    Oj, kommer du att få en egen PR-person? Ja det låter flott det. För min del känns det som om hela mitt förlag har engagerat sig i boken, de har varit enormt positiva och jag kan verkligen inte klaga.
    Bok nummer två? Det har vi skrivit massor om redan. Men ja, hur hinner vi? Jag har gått ner till 80% tills nästa år. Men annars är det pendeltåget, sena kvällar och vakna tidigt som gäller.
    Och sa vi inte att Kalle hade fixat med ett enormt förskott till våra samlade bloggtexter? De har redan sålts in till 18 länder och Hollywood-kontraktet ska vi skriva på imorgon. Sean Penn ska spela Augustin. Han som spelade Lebowski i The Big Lebowski ska spela Kalle. Ja, det blir ett helt nytt liv. Any day now!

  9. Augustin Erba skriver:

    Hej Anette,
    Vi har pratat om att lämna över bloggen till tre debutanter under nästa år, men vi har inte riktigt bestämt oss för hur vi väljer ut trion – om det ens är så att det är vi som ska göra det…

    Jag funderade på en tävling där bloggläsarna själva röstar fram tre favoriter, men jag tycker att tävlande ligger så långt ifrån skrivandets själ att det riskerar att bli sten på börda för redan ångestdrabbade debutanter.

    En tanke jag har haft är att alla debutanter 2010, som är intresserade, skickar ett gästinlägg som vi lägger ut och att jag och Kevin och Kalle utifrån dem försöker sätta ihop en trio som är olika på just ett sådant sätt att ni kan ha glädje av varandras stöd.
    Vad tror du om det?
    /Augustin

  10. Anette Kindahl skriver:

    Hej,
    Vad händer med debutantbloggen när ert debutantår är slut? Varför inte lämna över stafettpinnen till andra debutanter som kan berätta om sina vedermödor. Jag anmäler mig.
    Debuterar på Bonniers nästa vår med min roman Kokongen. Skrev kontrakt strax före jul och alldeles nyligen fick jag mail från förläggaren om att vi ska börja med omslaget. Till hösten ska vi gå igenom texten och jags ka skriva min presentation. Då ska jag också ”få en egen pr-person”. Det låter flott. Vad göra era pr-personer?
    Jag har förstått att ni börjat på roman nummer två. Hur får ni tid? Har ni gått ner i arbetstid, tagit tjänstledigt, sökt stipendier? Betsämmer man sig för att nu är jag författare och så börjar man leva att nytt slags liv?
    MVH
    Anette Kindahl

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s