Marika King: Apropå föräldrar

Apropå föräldrar
Hallå Kevin,
Jag läste ditt inlägg om din rädsla för att skriva om en mor. Jag förstår den. Det finns föräldrar även i min bok. Och visst har de likheter med mina egna föräldrar.
Till en början visste jag inte hur jag skulle hantera det. Jag tyckte överhuvudtaget att det var knepigt det här med fiktion och verklighet, men efter ett tag började det utkristallisera sig och jag fick ett förhållningssätt. Jag skriver en roman. Punkt slut. Vad som är ”sant” och inte vet bara jag – och det är inte ens särskilt relevant. (Och till slut vet knappt jag vad som är ”sant” för minnen ändras när man skriver. Dessutom är ”min” sanning bara min.)
Men det är klart. Om det är uppenbart för vissa personer, som t ex ens föräldrar, att det finns likheter mellan bok och verklighet så vill man prata med dem, ha en dialog. Och hur sjutton inleder man den?
Med min mor började jag i tid. På hennes födelsedag, knappt tre år innan boken skulle komma ut (vilket jag i och för sig inte visste då), gav jag henne de första kapitlen med ett långt försättsbrev där jag förklarade likheter och skillnader mellan roman och verklighet. Hur jag överdrivit och underdrivit vissa saker för att karaktärerna skulle bli tydligare, men hur det samtidigt fanns en tydlig vilja på den tiden, både hos mig och Lisa (huvudpersonen), att ta sig ifrån småstadsvärlden.
Min mamma blev jättestolt över boken. Till och med de avsnitt som jag trodde skulle bli känsliga var aldrig några problem och jag översvallades av känslor för min varma, trygga mamma. Däremot blev jag fundersam över pappa. Han ville inte läsa boken. Trots att kapitel efter kapitel strömmade in till min mor, visade han aldrig något intresse. Till slut tog jag mod till mig och frågade varför, men han svarade bara att han ville läsa den när den var klar. Jag kunde inte riktigt acceptera hans svar, kanske var han ändå lite rädd för vad som skulle stå i den? Så jag frågade igen. Och igen. Och till och med när boken kom ut dröjde han…
Men tre veckor efter att jag återvänt till Tanzania kom ett mejl. Från pappa. Och trots att jag trodde att jag hade slutat oroa mig för vad pappa skulle tycka drog jag en lättnadens suck. Han tyckte om boken. Han var stolt över mig.
Pappa var stolt över mig.
Pust.

Om Kevin Frato

American author/educator living in Sweden.
Det här inlägget postades i Böcker, Debut, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Marika King: Apropå föräldrar

  1. marika king skriver:

    Hallå,

    Det är klart jag kan vänta. Tålamod is not my virtue, men kom igen. Några dagar kan jag väl klara:)

    Marika

  2. Kevin Frato skriver:

    Och James Joyce skrev i Trieste om Dublin, Fitzgerald i Frankrike om New York … ibland känns det tacksamt att skriva (åtminstone delvis) om Philadelphia nu när jag inte bor där längre.

    Marika: Anette har skrivit ett gästinlägg som svarar på dessa frågor. Går det bra att vänta några dagar?

  3. marika king skriver:

    Hallå Anette!

    Tror det är ett bra förhållningssätt att folk kan reagera oväntat… Läste förresten någonstans att om en bok är i jag-form så tror alla automatiskt att allt är sant oavsett om allt skulle vara påhitt. Så det var det jag förberedde mig på (min roman är i jag-form). Sedan kom jag på att det inte spelade någon roll vad folk trodde. Det var rätt skönt.

    När kommer din roman ut? Hur länge har du hållit på med den?

    Marika

  4. Anette Kindahl skriver:

    Jag funderar också en del på hur andra kommer att reagera på min roman när den väl kommer ut. En liten försmak fick jag i vintras när jag skrev en krönika för Foklbladet om min sedan flera år döda pappa.
    – Fint porträtt, sa kulturredaktören.
    Samma dag ringde min mamma. Tydligen hade min bror blivit mycket upprörd av att se tryckt text som handlade om pappa. Tyckte jag lämnade ut honom, oss, hela familjen.
    Ovana, tänkte jag. Han kommer att få lära sig! Jag hade nyligen skrivit kontrakt och visste att min roman skulle komma ut men att det skulle dröja. Gick in till min kollega och beklagade mig. Hon såg lite konstig ut.
    – Jag har inte velat säga någonting men mina döttrar blev mycket upprörda när de läste det första utkastet av romanen.
    Jag visste inte att hon låtit flera läsa mina första stolta 50 sidor som jag gav henne för några år sedan. Jag hade förvarnat henne om att jag inspirerats av hennes dramatiska släkthistoria men naturligtvis gjort om det.
    – Hur känner du nu då, när romanen kommer ut, frågade jag min kollega.
    Hon snörpte lite på munnen och sa:
    – Lite brist på fantasi, tycker jag nog att det är.
    Någon har sagt att en roman är 1/3 påhitt, 1/3 vad andra berättat och 1/3 självupplevt. Det stämmer väldigt bra in på min roman Kokongen.
    Jag funderade vilka fler som skulle känna igen sig. Romanen utspelar sig till en del på ett museum och visst, jag har jobbat på museum i tjugo år…
    En bifigur kallas ”byggnadsantikvarien” och han kommer självklart känna igen sig, tänkte jag. Vi hade en flirt för tjugo år sedan och jag tyckte det vore roligt om han läste om sig själv. Tänkte att han nog skulle gilla det, men när nu min bror reagerade så oväntat kunde jag naturligtvis inte vara säker.
    Det gick några veckor sedan kom ett chockartat besked. ”Byggnadsantikvarien” hade omkommit i en bilolycka! Han skulle aldrig läsa romanen.
    Det var en mycket märklig upplevelse, även om det var länge sedan han slutat på min arbetsplats och flyttat från stan och många år sedan jag träffat honom. Men nu var han död…
    Nu har jag lugnat ner mig lite. Tänker att vinterns upplevelser var bra, gjorde mig lite förberedd på vad som kommer. Alla som kommer tro att de finns med i romanen och blir sura, alla som blir sura för att de inte finns med…
    Jag tror det är Ulf Lundell som sagt att som författare har man inga vänner.
    Hur har ni andra hanterat sammanblandningen mellan bokens jag och er själva i till exempel recensioner?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s