Hur vi läser nu

Som barn och ungdomar har vi helt enkelt större fantasi- och inlevelseförmåga än vuxna. Allt vad jag läste under de åren kommer att för alltid vara en del av min barndom; allt vad jag läser nu blir däremot endast en del av min vuxen-själv. Och den roman jag läst flera gånger än någon annan – kanske åtta – är Ursula K. LeGuins A Wizard of Earthsea, (Trollkarln från övärlden). Jag läste den första gången när jag var tio, och ingen annan bok kommer någonsin att betyda lika mycket för mig.

Förmodligen kommer inte ens min egen debutroman att betyda lika mycket. Jag kan min egen roman nästan utantill. Under en lång period var den viktigare för mig än någon annan berättelse. Men en vacker dag kommer jag att ha vuxit ur den. LeGuins roman växer jag däremot aldrig ur, därför att den så tidigt blev en del av mig. Den har förvandlats till myt och poesi inuti mig.

Hemma i Ohio köpte jag nyligen den femte romanen i LeGuins Övärlden-trilogi (inte heller hon kunde  hålla sig borta från Övärlden) och försvann in i den på ett sätt som jag sällan längre unnar mig med böcker. Numera läser jag mest för att se hur andra skrivit. Det har blivit så. Det finna väldigt få författare som fortfarande kan få mig att läsa medan jag står i köket och rör soppan. Eller cyklar hem från stationen. Nuförtiden hittar jag sällan böcker som lyckas föra mig bakom kulliserna av form och språk. Men LeGuins femte roman i Övärlden-trilogin The Other Wind var en sådan, åtminstone till en början.

Barnböcker däremot – det känns inte som om jag hinner läsa så mycket, men å andra hand blir det minst en halvtimmes barnboksläsande varje kväll. Med barnen alltså. Och där kan deras sagoglädje fortfarande dra mig in. Just nu läser vi här hemma mycket Bamse, samt Barbapappa, BeastQuest, Each Peach Pear Plum, Tintin, Ole Lund Kirkegaard och James and the Giant Peach.

Och jag ser hur sagorna blir en del av mina barn. Det vill jag unna dem, så länge jag kan. Det är så samhället skapas, av berättelser som formar vår identitet. Men det är svårt att forma om en vuxens identitet.

PS: Förresten är det någon som har tips för sommarläsning? Förutom Bamse läser jag just nu Shantaram av Gregory David Roberts och Göra gott av Trude Marstein. Vad läser ni just nu, och varför – och hur? Går det att som vuxen läsa som barn?

En reaktion på ”Hur vi läser nu

  1. Sommarläsning? För sjutton år sedan läste jag för första gången en bok två gånger i rad i ett svep – jag stängde den alltså vid sista sidan för att åter öppna den på första uppslaget. Det berodde mest på att vi hade gett oss ut i en nationalpark med för få böcker i bagaget. Men det var njutbart att läsa den två gånger i följd. Då visste jag förstås inte att den skulle komma att förbli min favoritroman åtminstone ända tills nu. Jag har läst mer komplexa böcker, mer utmanande böcker, men det här romanbygget är det jag tycker bäst om. Jag talar om Peter Careys ”Oscar and Lucinda”. Just till sommaren skulle jag också föreslå ”Haunted” av Chuck Palahniuk.

    Själv harvar jag mig igenom Kerstin Ekmans Herrarna i skogen. Varför? För att… för att jag harvar mig igenom den. För att jag är fascinerad av vad skogen betyder för människor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s