När Kevin blev antagen, och hur det är nu

Det var i maj förra året. Vi hade precis kommit hem från valborgshelgen hos vänner i Malmö och tog ett kort besök i kolonistugan för att räfsa lite i ogräset. Kevin hade kollat brevlådan där flera gånger under våren utan resultat men när vi redan satt oss i bilen för att åka hem fick vi plötsligt se den allmänna brevlådan ute vid vägen. Brevbäraren hade rört till det förut härute, kanske låg det något där. (Varför vi väntade på svar vid kolonistugan och inte hemma får Kevin berätta en annan gång. Om han vill.).

Lådan var knökfull med gammal reklam och bortglömda brev till grannarna men oväntat nog, där låg två brev till Kevin. Det ena var ett refuseringsbrev från ett förlag där jag kände folk, det sved lite extra, men det andra var Brevet. Brevet var egentligen bara ett korrespondanskort med en hastigt nedklottrad mening men den innehöll lika mycket hopp som de blåa strecken på ett graviditetstest. Vi pratade lågmält på vägen hem om vad det kunde innebära och jag höll i brevet hela tiden som om det skulle försvinna om jag släppte det.

Dagarna efter ringdes samtal och knöts kontakter och så kom det till ett ultimatum. Om förläggaren fick som hon ville skulle det bli en bok, men först skulle det beslutas på ett utgivningsmöte dagen efter. Det var flera som skulle tycka. Hon lovade att ringa så fort hon hade besked.

Kevin hämtade på dagis och skola. Jag satt på nålar på jobbet. En minut över fem ringde Kevin mig.
”Hon har inte ringt”, sa han. ”Det är nog dåligt.”
”Hon har säkert inte hunnit, ge henne några minuter”, sa jag.

Tio över fem ringde jag Kevin. ”Jag kommer hem.” sa jag. Jag packade ihop mina saker, om jag skyndade mig kunde jag hinna med sexton-över-tåget. Kevin behövde mig därhemma.

Tolv minuter över fem ringde Kevin. ”Hon har ringt” sa han. ”De sa ja.”

Jag motstod impulsen att skrika ut beskedet till alla som var kvar på jobbet – såsom jag gjort när Kevin meddelade att han av misstag fått med sig värsta supertvättmaskinen från Coop, i stället för den halvdassiga rea-maskinen han betalat för – och så sprang jag till tåget. Skulle vi öppna den där champagnen vi haft i kylen i nästan fem år eller vad skulle vi göra? Något måste vi göra för att fira detta. Jag stannade till på Konsum på vägen från tåget och köpte flera sorters lyxglass och kakor fullsmockade med choklad och godis. Så åt vi glass och kakor till efterrätt den kvällen och firade med barnen.

Och nu har vi boken här.  Blank och ny, svart och grå och alldeles overkligt verklig. Jag vill stanna tiden lite nu och bara njuta. Som den första koppen kaffe efter en förlossning, när barnet är kollat och godkänt och man blir lämnad ifred en liten stund med fikabrickan, och bebisen ligger tätt intill och snusar och långsamt rör sina skrynkliga fingrar. När allt bara är bra, man har klarat av allting och inget ont kommer någonsin att få hända. Här vill jag vila en stund. Det blev en bok, den finns nu och inget ont kan hända den.

Annonser

Om Kevin Frato

American author/educator living in Sweden.
Det här inlägget postades i Fruar och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till När Kevin blev antagen, och hur det är nu

  1. christinljungqvist skriver:

    Fasen va spännande! 🙂 heja, era små lyckostar!

  2. Paola skriver:

    Min oxa – 10 september, vilket aven ar min fodelsedag:-)

  3. Kevin Frato skriver:

    Okej okej okej, snart får jag väl sätta igång och skriva om redigeringsprecessen. Det blev superkomplicerat då boken är tvåspråkig och dessutom innehåller mängder med avsedda språkbristningar.
    Jag fick de första exen igår men den släpps 10:e sept. Som en brevduva ur en bur.

  4. Paola skriver:

    Heja boken! Vad fint skrivet! Hoppas allt gar jattebra, nar slapps den? Jag ar i Rom resten av manaden, boken kanns laaangt borta just nu, lite skumt, men ganska skont.
    Lycka till Kevin!

  5. christinljungqvist skriver:

    Naaaaw… 🙂 så FINT! GRATTIS, såhär i efterskott. Skulle vara roligt också om Kevin vill berätta alla smarriga detaljer om det tradiga mellansnacket, där material passerar fram och tillbaka mellan honom och förlaget med ändringar och justeringar? Hur gick det till? Hur kändes det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s