Detta är ingen recension…

..för jag, fru Frato, är ingen kritiker. Detta är mitt personliga utlåtande om en bok som jag tycker det är synd att ingen kulturredaktion eller litteraturblogg i landet verkar ha plockat upp, så synd att jag inte kan låta bli att själv skriva något. Och jag väljer trotsigt att för en gångs skull strunta i att det inte är sådant här Debutantbloggen är till för.

En säck full av Gud
återger en storfamiljs vardag under två ovanliga år, från hösten 1943 till krigsslutet 1945. Familjen Bresciani är en välbeställd italiensk familj, som bor i en stor villa en bit utanför Rom. När berättelsen börjar har de första sammandrabbningarna mellan tyska och italienska soldater precis ägt rum utanför Rom och deras lugna livslunk med promenader i trädgården, långa middagar och eviga glas med prosecco och limoncello på verandan ska komma att omkullkastas.

Familjen tvingas snart lämna sitt hem då det intas av tysk militär, så de packar sina saker och ger sig av till släktingar i Rom. Fadern i familjen håller stånd en tid ute i villan men inser till slut att det är bättre att fly än illa fäkta.

Det finns politiska slitningar inom familjen. Mellandottern Romina är förlovad med en övertygad fascist, Gabriele, och väljer att trotsa familjens uppenbara avsky för hans åsikter och reser med honom till Trieste och senare Gargnano för att delta i kampen. Gabriele ansluter sig till de Svarta Brigaderna, men efter en rad otäcka händelser sätter han sin fru och nyfödde sons säkerhet framför sin ideologi. Tyvärr är det redan försent.

Modern i familjen känner sig plötsligt manad att resa till sin födelseort på Sicilien. Hon tar med sig yngsta dottern Laura och de stannar i flera månader, och modern möter och gör upp med sitt förflutna på ett sätt hon inte vågat på 30 år.

Men samtidigt som dessa och många fler händelsekedjor pågår, och man också får korta fakta av hur kriget fortgår i Italien, händelser som på ett naturligt sätt vävs in i handlingen, pågår en väldigt massa på det känslomässiga planet. Författaren har inte en huvudperson, utan många. Hon vandrar obehindrat från sinne till sinne och beskriver i inre dialoger funderingar om allt som rör livet, det förgångna, framtiden, känslor och relationer. Hon beskriver en 13-årig flickas funderingar lika ingående som en åldrande mans, och det känns alltid trovärdigt. Detta tycker jag är bokens riktiga behållning, man lär verkligen känna alla personer med deras egna tankar och ord som hjälp, och när man läst klart känns det som om man varit inne i huvudet på nästan varenda en. Jag tycker det är beundransvärt att kunna föreställa sig hur så många olika slags människor tänker och känner.

Författaren skriver i baksidestexten att boken handlar om hennes italienska släkt, och att det är historier som berättats ”sedan alltid”. Jag kan inte låta bli att undra hur detaljerade dessa historier var. Men författaren har, med en otrolig inlevelseförmåga och fantasi, lyckats klä alla dessa berättelser i känslor, tankar och personliga synvinklar, som gör berättelsen till så mycket mer än bara ett händelseförlopp.

Jag kan bara spekulera i varför alla, som jag ser det, missat att recensera den här boken. Jag kan tänka mig att utkommen på ett riktigt litet förlag, är det lätt att man som överlastad kritiker under årets mest aktiva utgivningsperiod tar för givet att den inte var bra nog att komma på ett stort förlag, och därför inte värd att titta två gånger på. Jag tycker att boken hade behövt en riktigt proffsigt skriven baksidestext, som gav exempel på bokens stämning och handling. Särskilt för en sådan här tjock bok, som dessutom är lite trög i starten, är det totalt avgörande. Baksidestexten som den är nu hade funkat bra som ytterligare information vid författarbilden på pärmens insida, men säger mig nästan ingenting om vad boken handlar om.

Jag kan också erkänna att jag blev avtänd av personlistan i början, som jag för övrigt tycker är mer eller mindre onödig. Det är inte speciellt svårt att hålla reda på personerna i boken. En enda gång tittade jag i listan, och det var för att stilla min nyfikenhet angående vad det i berättelsen ännu ofödda barnet skulle ha för kön och få för namn.

Men detta är petitesser i sammanhanget. Den enda bok jag kan komma på att jämföra En säck full av Gud med, är Isabel Allendes Andarnas hus. Det är många liknande ingredienser; familjehistorien, den politiska oron, och en synskhet och andlig närvaro som är så vardaglig att ingen ifrågasätter den. En säck full av Gud är en Andarnas hus om andra världskrigets Italien.

Annonser

Om Kevin Frato

American author/educator living in Sweden.
Det här inlägget postades i Fruar och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Detta är ingen recension…

  1. sofie b-c skriver:

    Paola, jag har just beställt din bok och ser mycket fram mot att läsa den. Jag hyser inga tvivel om att den är läsvärd -annars hade inte Fru Frato delat med sig av sitt goda omdöme på just detta sätt.

    Temat utgivning via små förlag är dock intressant i sig att diskutera. Kanske särskilt för oss två? Man lär sig ju hela tiden, vilket ju är stimulerande och härligt. Men det är möjligt att vissa aspekter av denna utvecklingsprocessen gagnas av mer diskreta omständigheter -bloggen är kanske inte alltid det bästa sättet att utbyta erfarenheter på! Herr och Fru Frato har min email (alternativt gå till min sajt http://www.bager-charleson.com för kontaktuppgifter)

  2. Paola skriver:

    Vad roligt att du läst boken!! Tack snälla. Det är en märklig situation att inte höra ett knyst. Sorgligt, synd, man blir ledsen och arg och besviken och sen lugnar man ner sig. Det kanske kommer. Litet förlag, bokmässa, bantat recensionsutrymme. Men någonstans tror jag fortfarande. Det måste jag göra. Oavsett vad. Texten förjänar det. Det måste vara en riktigt grym känsla att läsa den första recensionen – som Kevin gjorde redan första dagen – jag är SÅ glad för hans skull, han känns väldigt ödmjuk inför sitt skrivande. Jag har ju bara träffat honom en kort stund då på releasen, men jag fick ett jättefint intryck.

  3. Simona skriver:

    Tack för bra läsning, fru Frato. En trotsig motståndsgärning värdig den här bloggen som lyser på ett alldeles eget vis i bloggvärlden. Ska genast bege mig till bibblan och låna boken – inte minst för författarens enastående vackra namns skull.

    Sitter och lyssnar på radio – Anders som var med på bloggen för ett tag sedan berättar om sin bok, sin fru Karin som dog och sina tankar om livet. Det gäller att aldrig glömma vad som är viktigt.

    Kram till alla er där ute, inte minst Anders och hans barn. Cancer är verkligen för jävligt.

    //Simona

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s