Konstnärssjälen som refuserad

Jag är en av de halvlyckliga människor som har förärats en så kallad konstnärssjäl. Och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Eller, rättare sagt, jag tror att den oftast är lite bra. Men ibland ställer den verkligen till det för mig.

Som när man skickat in ett sprillans nytt, rykande färskt, attackbra manus till förlagen – och den första refuseringen kommer.

Det kan till exempel se ut så här: (Jag har kontrollerat)

Stockholm 2008-10-13

Hej!

Tack för att du har skickat in ditt manus till oss som vi nu har granskat. Tyvärr måste vi tacka nej till utgivning. Eftersom vi får in en stor mängd material kan vi bara undantagsvis skriva personliga omdömen.

Med vänliga hälsningar

Norstedts Förlag

Men konstnärssjälen läser istället:

Stroppholm 2008-10-13

Hej din tönt!

Tack så mycket för att du har ödslat fyrahundra sidor regnskog på att skicka ditt vidriga manus till oss. Givetvis tackar vi nej till utgivning eftersom ditt manus sög åsneballe. Eftersom vi inte tror att du har nåt mer att komma med skiter vi i att skriva någon konstruktiv kritik.

Skaffa ett jobb!

Horstedts Förlag

Så småningom kommer förstås hjärnans rationella centrum in i matchen, och kan avfärda de dåliga nyheterna på sedvanligt professionellt vis. (”Jaha, det här var tråkigt, men det finns fler förlag och nu hoppas jag på nästa.”) Men den första känslan dröjer med att klinga ut, och det tror jag är konstnärssjälens fel.

Nu för tiden, när man måste ha en sån där Positiv Inställning till allt, är det onekligen en belastning. Eftersom det vore praktiskt att kunna stänga av konstnärssjälen då och då, har jag kollat på marknaden om det finns något läkemedel man kan missbruka för syftet. Jag hittade faktiskt ett piller, men det var inte riktigt släppt ännu och de kliniska studierna listade ”kraftigt reducerad skrivlust” och ”ökat intresse för golf, elektronisk dansmusik och managementlitteratur” bland de vanligaste biverkningarna.

Det kändes lite skakigt. Så efter moget övervägande bestämde jag mig för att strunta i det. Men jag behöver fortfarande ett sätt att hantera det hela. Ni som läser det här och som också har konstnärssjälar, kan ni inte berätta om hur ni gör?

/Marcus

33 reaktioner på ”Konstnärssjälen som refuserad

  1. He… Vill du ha det än mer opersonligt kan du skicka med din epostadress till, låt oss säga Bonniers. Du får du inte bara ett standardsvar utan ett standardsvar via MAIL. Man läser då, ”Våra tryckpressar gör av med sådana massiva mängder papper att det inte blev över något att skicka till dig. Sorry.” Ironiskt nog sorterade min mail refuseringen som skärpmail. Jaha ja.

  2. Shit va jag känner igen den där reffuseringen från flertal bokförlag. Dumma människor som inte ens kan lägga ner fem minuter på några enkla rader som är guld värd för den blivande författaren! Fnys…

  3. Detta är ett svar på En redaktörs svar 09.13 (jag lyckas inte svara direkt härovan…)

    Jag har full förståelse att förlagen inte hinner med att läsa ”ordentligt”. Men det känns trist att det ofta inte medges. Det är en enorm skillnad att veta att manuset inte blivit läst ordentligt och att manuset är ”bra” men ändå sorterats bort.
    Rakare rör i kommunikationen skulle uppskattas. Men det finns det antagligen inte heller tid för.

  4. Marcus, mycket träffande det där om konstnärsjälen.
    Jag önskar också att jag kunde stänga av konstnärsjälen ibland.
    Men då kan jag inte skriva. Så det är en ond cirkel. Eller god, jag vet inte.

    Alla med debutantdrömmar känner igen sig här.

    Jag förstår också förlagen. Men lika svidande är ändå standardrefusen. Jag undrar hur många lovande författare som har lagt av att skriva genom åren pga av dem?

  5. Pingback: Förlagskontakt av åttonde graden « Debutantbloggen

  6. Jag, som sitter med i manusgruppen på förlaget där jag jobbar, kan också intyga att det kommer fruktansvärt många manus. Och att utgivningslistorna planeras minutiöst, man har dem fyllda till 99% och letar kanske efter den där sista procenten som ska se ut på ett visst specifikt sätt. Och fyller inte manuset dessa kriterier, sorteras det ut trots att det är bra. Tyvärr.

    • Ja, det är ju den besvärliga klyftan, den mellan att skriva något man gillar och att det man gillade skulle passa utgivningen och just den där specifika luckan.
      Inte lätt för författaren och säkerligen inte lätt för redaktören/förlagen heller.

    • Men en sak som jag inte fattar är varför också ”bra” manus får standardrefuseringar.
      Eller är det inte så?
      Jag har ”fått lära mig” att får du ett standardrefus har ditt manus inte ens blivit läst. I alla fall inte ordentligt.

      • Hm, i värsta fall är det så, Monica. Det är många manus som ”skummas” igenom. Vi tar med manus hem, förläggarna sticker utländska böcker i händerna på oss och säger ”läs den här tills på måndag”. Vi tvingas skumläsa enorma mängder text om vi öht ska hinna titta på allt. Jag önskar verkligen att det gick att ägna mer tid åt varje manus, men icke.
        Och vi skulle behöva en heltidsanställd som bara satt och skrev refusbrev om alla skulle få mer än bara standardbrevet.

  7. Vilken underbar diskussion vi har fått till här 🙂 heja! Har fått mig många goda skratt, och fortsätter mitt skrivande med förnyad entusiasm.

  8. Instämmer med er andra om att vi kanske bör ta ”kritik” med en nypa salt. Måste dock erkänna att jag funnit kritiken överraskande förlamande. Av mina egna bra respektiv dåliga recensioner är det enbart den senare kategorin som jag kan citera ordagrannt.

    På en av mina favoritbloggar* snubblade jag idag på en sångtext av Maritza Horn. Tycker att den passar bra in i sammanhanget.

    ”Skrivandet ger skilda resultat,
    en vill ha ditt huvud på ett fat.
    Visst ska man lyssna till kritik,
    men ingen åsikt är den andra lik.

    Och får man bara ge vad folk vill ha,
    och strunta i sig själv då får det va’,
    då har man tappat sin tro…

    Men om man lyssnar till sitt hjärta
    får man frid och ro.”

    * http://jennylindgrens.blogspot.com/2010/01/skrivandet-ger-skilda-resultat.html

  9. Även din förläggare har sin favoritrefus! Den kom fjorton månader efter att manuset skickats in till just det förlaget. Låt oss kalla dem mellanstora. De skrev att de tackade för visat intresse, att de läst mitt manus noggrant och såg att det hade sina förtjänster, men att de bedömde att den kommersiella potentialen för manuset inte var tillräcklig.

    Det var väldigt skönt att kunna svara: ”Boken gavs ut för åtta månader sedan. Hittills har vi sålt sextusen exemplar…”

    Så kunde jag nämligen inte svara efter att ha fått den första förlagsspyan…(men det är en annan historia som Kalla Kulor får beskriva i sin pompösa tioårsskrift om några år)

  10. Jag har en 8-gradig skala (från minus två till plus fem) på all förlagskontakt och graderar mina refuseringsbrev eller annan kontakt på den. Då blir det inte så mycket ”du sög” som ‘jaha, plus/minus noll idag igen, där ser man’.

    Sen har min skrivgrupp långa utlägg om vad vi kallar ‘veckans refus’ där vi säger vad vi tycker och det underlättar att veta att andra känner likadant samt att andra får EXAKT likadana brev och att det alltså är större sannolikhet att förlagen lider av brist på fantasi än att jag gör det.

    Alma: ja, jösses! Inte tusan vill man ens tänka på recensionerna! Jag blir svettigt nervös bara folk nämnter kritik i press (eller på nätet).

      • Hah! Nej, verkligen inte! Tänk hur det skulle se ut:

        Min bäste författarförhoppning,
        Ditt manus raknade -2 men vi önskar att vi kunnat sätta lägre. Var vänlig konsultera mallen för färdigformulerad refus.

        Men det är en utmärkt copingstragegi faktiskt. Att standardrefusering rankar +/- 0, varken bra eller dåligt, är skönt att tänka på.

  11. Marcus du slår huvudet mitt i prick, jag skickade en novell till Nordstets och jag hade jobbat på manuset i kanske ett och ett halvår. Det handlade om min personliga berättelse som var tufft för mig och jag fick bara nej blankt utan någon förklarelse alls. Jag blev så arg på de för de kunde inte anstrenga sig en minut för att säga vad var felet. Min konstnärsjäl blev sårad och det var väl inte det N ville frånbörjan men det blev resultaten. Det är bra att du visar att istället för uppmuntran till författare så bryter de ner konstärsjälen, och vi är ju på nåt sätt kunder till de men det verkar ha glömts av de. Tack för fina inlägget Marcus

    • Fast jag förstår ju förlagen också. De drunknar i manus (har för mig att just Norstedts får ca 1500 om året) och de har väl andra saker att göra – som att ta hand om de författare de redan har kontrakterat. Det tar tid att skicka vettig feedback, och så mycket tid kanske de inte har. Så jag förstår dem.

      Men det är fan så surt att få ett sånt där standardsvar. Särskilt om till och med namnteckningen är fotokopierad. Det gör ont i konstnärssjälen…

      • Marcus – de har inte tid för de har valt att inte ha den tid. Och man kan förstå valet. Men kan man förstå varför de valt på så vis när de bör vara den största uppmuntrare till konstnärskapet?

        Tyvärr de vill bara ha konstnärsjälar som har tankar och utrycksvis inom deras gränser, men det oftast är de som är annorlunda som väcker beundransvärdhet. De kommer genom gränspolisen sällan, därför förblir de unika på marknaden, men om de kommer genom de älskas av sin publik för de just är annorlunda. Som min novell tillexempel, gränspolisen den dagen var extra uppärksam och den kunde inte släppas genom. Ingen hänsynelse till att min berättelse var dokument. Men jag tycker de kunde säga till mig mer än ”vi tackar nej”. När jag ringde och vill ha förklarelse, det var samma sång. Du kanske fick namnteckning, jag fick inte ens namnteckning!

        Marcus jag förstår du måste vara diplomat som i ditt svar. Tack till dig Marcus.

  12. Mitt enda råd till dig är att försöka att tänka att det bara är en människas åsikt och inget annat. Men det är förstås lättare sagt än gjort…

    Var försiktig sedan när recensionerna kommer. Om du kan, försök att låta bli att läsa dem, eftersom en dålig recension kan fastna och släcka den mest glödande skrivlusten. Jag vet att det kan vara svårt, men låter du andra påverka hur du ser på ditt skrivande riskerar du att förlora din inre röst. Tro mig.

    Konstruktiv kritik mår man å andra sidan bra av, men kritiken som kommer från refuserande förlag eller kritiker är aldrig konstruktiv. De har ofta sin egen agenda som egentligen inte har med ditt verk att göra. Försök ha det i åtanke så blir det kanske lättare att leva med refuseringar/kritik.

  13. Whisky går också bra. Jag kanske är ensam om att inte bry mej om att bland annat Astrid Lindgren blev refuserad. Det får mej inte alls att må bättre. Det är väldigt mycket jag, jag, jag över hela skiten man går igenom. Konstnärssjälen vägleder och man är så dum så man lyder. Blint. Och se, det räntar sej. Heja konstnärssjälen!

  14. Men det är nog tack vare konstnärssjälen som man kan tackla helvetet. Tacka din konstnärssjäl ikväll med ett glas vin. Det är den som gör att du får stå i rampljuset och säga vad du tycker och tänker i bokformat (bland annat). Typ.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s