Vad vet väl såna som vi?

En N. S. har i det senaste numret av Svensk Bokhandel uppmärksammat Debutantbloggen med en förklenande mening. (Finns ”tyvärr” inte på nätet.) Vi påstås vara ”författare som ännu inte debuterat som berättar om hur det är att vara författare”, i syfte att ”skapa uppmärksamhet så tidigt som möjligt”. Den skarpskurne herr S. tolkar vår existens som ett tydligt exempel på hur man i bokbranschen numera talar om ”var man skriver, på vilka tangentbord man skriver och hur man gör PR… ja, man talar om allt utom själva texten”. Allt detta, menar herr S., är ett tecken på att vi som befolkning, ack och ve, inte är intresserade av Litteratur längre, utan bara av Böcker.

Vi måste erkänna att vi är en smula förvånande.

För det första verkar inte N. S. ha förstått det här med bloggar. Debutantbloggen är vare sig den första eller den sista blogg som skriver om livet runt omkring. Vi skriver om ångest och drömmar, om refuserings- och antagningsbrev, om skrivkramp, självhat, recensioner och releasefester. Inte för att det är vad vi bryr oss mest om, utan för att det är delar av livet som debutant.

Att Kevin Frato en gång skrev om sitt tangentbord betyder inte att han är oförmögen att resonera om svenska som andraspråk (”själva texten”). Att Christin Ljungqvist berättar om skrivarlinjen betyder inte att hon aldrig i livet kan tänka sig att berätta om innehållet i sin text. Självfallet tar vi alla chanser vi får att prata om texten – det är ju den som gör oss till förf… förlåt, debutanter! Och detta borde alla som har hästarna hemma begripa.

Men hur mycket vi än brinner för att berätta om sanndrömmar och avbytarbänkar, kommer vi inte att göra det på bloggen. Bloggen är till för att dela med oss av magont, drömmar, förlagscirkusen och allt annat som hör det av bokbranschen så hypade debutåret till. ”Själva texten” kommer vi att prata om någon annanstans – och den som likt N.S. är sugen på att lyssna på det, behöver bara hålla sig à jour med Debutantbloggen för att få reda på var vi ska göra det.

För det andra förefaller N. S. ha missat första ledet i Debutantbloggens namn. D-e-b-u-t-a-n-t. Japp, det betyder det du tror att det betyder: någon som gör något för första gången. Det är det vi skriver om. Vi har aldrig utgett oss för att ha Björn Ranelids produktivitet, Kerstin Ekmans litterära kvalitet eller PO Enqvists CV. Ej heller har vi någon PR-plan för att driva maximum awareness through the line, eller hur PR-människorna nu skulle ha sagt det.

I själva verket gör vi något rätt opretentiöst. Vi skriver om hur det är att debutera, därför att vi tror att det finns någon som kan tänkas vilja läsa om det. Och för att vi själva gillade att läsa om det förra året när Augustin, Kevin och Kalle rapporterade från författarbranschens första front.

Klagomålet om Litteratur och Böcker är i och för sig en gammal klassiker, och även om vi i våra mörkaste stunder misstänker att det delvis handlar om genreelitism (deckare are bad, mmmkay?) kan vi nog i någon utsträckning hålla med. Men hallå, forumet? Den svenska bokindustrins branschorgan! Är det verkligen rätt ställe att beklaga sig över den fallerade höglitteraturen?

Uppenbarligen tycker inte N. S. något vidare om att såna som vi får uppmärksamhet. Frågan som blir hängande i luften är varför han då ger oss denna uppmärksamhet.

Marcus Priftis, Nene Ormes och Christin Ljungqvist
Debutantbloggare 2010

PS. För att skydda Nils Svenssons verkliga identitet har vi här bara använt oss av hans initialer.

13 reaktioner på ”Vad vet väl såna som vi?

  1. Tack för alla props! N.S. visste inte vad han gav sig in på. Att jiddra med Debutantbloggen är att jiddra med Debutantbloggen Army! 🙂

  2. Åh, vilken tråkig, snål typ, den där N.S.

    Det är klart att man ska blogga om sitt debutantår, det år det sker, så att man verkligen får veta hur det upplevs i nuet. Det blir inte riktigt intressant i efterhand, eller hur?

    Sedan skulle jag bli väldigt tacksam om någon kunde berätta för mig, en gång för alla, vad som krävs för att kalla sig författare? En bok utgiven? Två? Eller flera? Att man är medlem i författarförbundet? Att N.S vet vem jag är? Att man gjort X antal författarbesök? Att man säljer i ett visst antal ex? Att man inte avslöjar vilket tangentbord man använder? Om jag har skrivit ett par böcker men inte vill bli utgiven, är jag ingen författare då? Jag skriver ju? Text, liksom. Var det inte det som var viktigast?

  3. Fantastiskt bra skrivet!

    Låt de som vill sitta där och muttra. Debutantbloggen behövs, och är bra precis just för att den är det den är. Och NI är bra precis just för att NI är de NI är = inspirerande! Klart som korvspad.

  4. Ping: En förfa… debutant har ordet « Liz Wennberg

  5. Nisse Svensson kanske är ledsen över att inte vara uppmärksammad. Han kanske är en refuserad man som blir debutant 2012 och får äran att skriva i Debutantbloggen då…

    Hoppas han inte kommer in på min blogg. Där talas bara om debuter, tangentbord, arbetsplatser och hur det känns att vara förf… debutant.

    Haha. Inte för att vara elak, men jag brukar kalla fenomenet ”Gubbar i hatt”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s