När ett geni jobbar

Jag vill kalla mig för det, för att kalla mig något fängslande som kan täcka över faktum att det ser ut som fan, när jag skriver, där hemma.

När jag skriver rationaliserar jag bort det mesta, som socialt liv och träning, men också att diska, äta på fasta tider, tvätta. Planera i stora drag. Allt jag är, är texten, allt jag tänker och känner, är texten. Allt jag gör går att härleda till texten, på något sätt. Stundtals lider jag av att skriva, av min ensamhet och utsatthet och ovisshet och hunger. Andra gånger mår jag fantastiskt. Behöver jag inspiration ser jag några avsnitt av SATC, som jag har alla avsnitt av i box (hurra för serieboxar, ett måste för alla skribenter!), och i bästa fall lyckas jag även ta mig ut på promenader med musik i öronen. Då till närliggande kyrkogård. Kan tyckas makabert, men det är enda platsen i staden där jag slipper människor. Åtminstone de som lever. Där jag kan ströva längsmed trädalléer och se årstider komma och gå och lyssna till tystnaden och fantisera.

Det vore fantastiskt att finna en balans i skrivandet. Att kunna umgås och leva samtidigt som jag jobbar. Snart är skrivkurstiden över och jag ska börja jobba på nytt jobb, med fasta tider, med måsten. Kanske är det vad jag behöver? Kanske blir det balans då?

Hur ser det ut hemma hos er när ni skriver? Har ni några tips att ge för att finna balans redan nu, för mig, innan det faktiska jobbet tar vid?

Annonser
Det här inlägget postades i Christin och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till När ett geni jobbar

  1. Hanna Stahle skriver:

    Kreativitet innebär alltid ett visst mått av kaos både yttre och inre vilket, och toleransen för det är en viktig förutsättning vilket många forskare är eniga om.
    Jag har gjort ett konstverk om det som ni hittar på länken här:
    http://www.hannastahle.se/works/auroranews.html

  2. Stökigt. VÄLDIGT stökigt. Så stökigt att jag vägrar städa på två-tre veckor. Sen får jag fnatt och – vips! Så är allt kliniskt rent. Sen blir det likadant igen på ca 20 minuter. Vad hände, lixom? ”Poff” säger jag bara.

    Tips: När man gör det man tycker om är det bara det man andas och lever i. Det är en balans i sig.. Eller så kan du sätta på en äggklocka. Ringer det är det dax för 30minuter eller liknande där du gör nått helt annat.

    //Nån

    • christinljungqvist skriver:

      Äggklocka. Gött. Tack! 🙂 skall genast hitta någon som liksom härleder tankarna till städning, på något sätt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s