Bekännelse

Med hänvisning till Nenes inlägg Framåtrörelse, måste jag bekänna att även jag, utan coach, suttit och visualiserat mig en framtid med allt det där, och att jag, ända sedan liten, ända sedan mycket liten, därtill velat se mina böcker bli filmer.

Ni vet, det där med att inte prata om pengar i samband med något så kulturellt som författarskap och skrivande, har gjort att jag skämts en smula för den delen av mina visioner. Känns lite pompöst, lite egenkärt sådär. Men det är likförbannat sant; jag vill att mina böcker ska bli filmer. Jag tänker stort om dem, och det är väl inte lönt att hymla med. Det kan rentav bli en fars att jag, som inte alls hör hemma här på Debutantbloggen, som inte har ett förlagskontrakt, ska slå på stora trumman. Jag, som inte lyckats med någonting särskilt mer än att färdigställa, ja, vad blir det nu? Cirkus 13 manus i olika genrer, sedan jag själv var 13 år, de flesta säkerligen skräp. Jag, lilla skrivarkurspluttiga jag, vill se mina karaktärer gestaltas av skådespelare.

POM POM POM POMMM!

Varje gång jag skriver på ett manus har jag temalåtar, de flesta har. Till dessa temalåtar föreställer jag mig trailers för min bok/film, scener i min bok/film, och så vidare. Böcker, eller filmer, tillhör enligt mig samma forum, antingen vi ser det för vårt inre eller vårt yttre. Ett spel. En bit liv i fiktion. Och syftet är detsamma, med all form av konst; att bilda. Om det så är tillfälliga intryck, bestående intryck, tankar och känslor. Konst bildar, och genom den utvecklas vi.

Jag ser mina böcker som filmer för mitt inre, skriver ner dem, och hoppas att jag en dag ska få se dem för mitt yttre.

Det var min pinsamma bekännelse om världsherravälde.

Nästa vecka skriver jag om alla mina misslyckanden, för att väga upp detta.

Annonser
Det här inlägget postades i Christin och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Bekännelse

  1. christinljungqvist skriver:

    Oj! Hej allihop! 🙂 kom precis hem efter första jobbdagen, o butiken öppnas ju från grunden så jag o kamraterna har packat upp 17 pall, typ hälften kvar… arg… 🙂 men så roligt.

    Tack för alla svar! Jag för min del älskar dialoger som står för sig själva, och de som kan skriva på det sättet att man inte behöver beskriva mellan varje fras, utan bara kan köra på. Att man som läsare liksom ser vad som händer mellan raderna, i dialogerna, bakom ansiktena, liksom.

    Och vet du vad Marcus? Jag tänker mig helt NYA ansikten till min film, helt NYA och BRILJANTA skådespelare, så det blir en winwin-situation (älskar!); mitt manus blir kanon som film pga. skådisarna, och skådisarna blir bra tack vare mitt manus, att de hjälper upp varandra, och dessutom, musiken, ska komma från något osignat band här i Göteborg, vet flera som är skitbra. Så, winwin där med.

    Jag har tänkt igenom det här noggrant.

    😀

    Haha… jösses.

  2. Marcus Priftis skriver:

    Nu vill vi förstås alla veta vilka skådisar du tänker dig i rollerna!

  3. Nene Ormes skriver:

    Att skriva direkt för film har jag alltid tyckt verkar så roligt! Bara essensen och utmaningen i att skriva en dialog som verkligen inte har några kryckor i form av beskrivande meningar. Kan inte säga att jag har rönt någon större framgång inom det förstås, men ändå. 🙂

    Vill man ha draghjälp i sitt skrivande av manus kan jag varmt rekommendera Script Frenzy som går varje april. Det är ett väldigt aktivt community med massor av tips och länkar ifall man är förstagångare på manusfronten och massor av andra skribenter som är inne i branschen som använder den månaden till att få ur sig ett manus till i gott sällskap.

    http://www.scriptfrenzy.org/

  4. malinthewriter skriver:

    Tror nog de flesta som författar tänker sådana tankar. För att kunna skriva böcker krävs livlig fantasi och fria tankar så varför begränsa sig?

    (Jag har bland annat funderat om mitt manus lämpar sig bäst på engelska eller svenska .. på filmduken, alltså)

  5. nilla|utanpunkt skriver:

    Inget ont i den önskan, böcker är definitivt inre filmer. Du skulle skulle kunna prova på att skriva direkt för film, filmmanus, vilket kanske, men långt från säkert förstås, är ett steg närmare kameran.

Lämna ett svar till Nene Ormes Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s