Är jag en riktig författare?

Ni vet hur det är. Man börjar med en trivial detaljfråga och föreställer sig att den snabbt ska vara besvarad. Men så nystar man i den och den bara växer och växer, drar med sig principdiskussioner, aktiverar hela min naturvetenskaplig/analretentiva verktygslåda för definitionsfrågor och exakt systematik – och plötsligt står man där med vatten över huvudet och dubbelt så mycket som man kan tugga i käften.

Jaså, ni vet inte? Nå, låt mig så då berätta.

I begynnelsen var frågan: Vilken titel ska jag sätta på mitt nyproducerade visitkort? Ja, jag tänker mig att jag ska ha visitkort nu. Det är lättare än att skriva sitt telefonnummer med kajalpenna gång efter gång. Lite konsultkonsultigt måhända, men ändå en väldigt konkret och enkel fråga.

Ganska omgående landar den dock i den större, mer abstrakta och mer tåtrampvänliga: När är man egentligen författare?

Det klassiska upplägget för denna revirpinkardiskussion är att det finns två ringhörnor. I den ena: Sveriges Författarförbund, Författarcentrum med flera organisationer för författare. Deras definition är enkel: man får bli medlem om man ”är yrkesverksam författare” och har gett ut minst två verk av litterärt värde. För säkerhets skull har man en invalsnämnd, som avgör från fall till vall vad som är ett verk och vad som är litterärt värde.

I den andra ringhörnan: hela skrivarkursbranschen och ett växande antal aspirerande författare. Jag talade nyligen med en sådan som menade att författare är man när man ”arbetar professionellt med sitt författarskap”. Med professionellt menade hon att man t.ex. är systematisk, att man gör den research som behövs, försöker sälja in sitt manus till förlagen, omarbetar efter anvisningar, fortbildar sig inom skrivandet med mera. Inte heller här finns det en exakt definition, men poängen är att även opublicerade författare kan vara författare.

Eftersom ”ringhörna” är ett oxymoron i sig tillåter jag mig att föreställa mig fler än två ringhörnor. Kanske en tredje hörna för den som tycker att man är mer författare ju högre konstnärlig klass man håller (och att t.ex. Jens Lapidus inte är en författare utan ett rop på hjälp) – och en fjärde för den som räknar varenda kändis med en spökskriven självbiografi som författare. Och så vidare.

Mitt naturvetenskapliga jag letar genast efter den entydiga definition som ingen använder. Vad betyder författare? Är det ett yrke? Då borde man tjäna sin försörjning på det – vilket endast 3% av Författarförbundets medlemmar gör, enligt den här artikeln. Är det ett kall? Då är det väl öppet för vem som helst att kalla sig författare, oavsett om man skrivit en bok eller inte. Är det en titel? Då borde den väl förlänas en av någon slags nämnd – varför inte Författarförbundets invalsnämnd? Är det bara en beteckning för någon som har skrivit något speciellt – t.ex. Marcus Priftis är författare till Gå på djupet? Kanske det mest rimliga alternativet, när allt kommer omkring – men det löser knappast visitkortsproblemet. (Det ser snarare skittöntigt ut.)

Jag hittar helt enkelt ingen tillräckligt bra definition. Så jag överlåter beslutet till er:

Är det okej att jag kallar mig författare nu när Gå på djupet är på väg ut? Måste jag vänta tills den finns i handeln? Eller måste jag bida min tid tills jag lyckats krysta ur mig en uppföljare, för att inte råka inleda en beef med Förbundet eller med några mer erfarna kollegor?

(Kan ju hända ändå. Ser attacken framför mig: ”En halv miljard svenskar kan skriva lika bra som Marcus Priftis. Eller bättre. Men vem utom jag och Ernesto Guerra har ett unikt språk? Va? Va?”)

Jag prövar att överlåta beslutet till er. När är man (=jag) författare? Använd kommentarfunktionen. Ni är mitt hopp och mitt stöd!

/Marcus

Det här inlägget postades i Debut, Gå på djupet, Marcus och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

23 kommentarer till Är jag en riktig författare?

  1. Ping: I smärta skall du föda dina barn « Debutantbloggen

  2. Annika skriver:

    Svenska akademins ordbok skriver så här

    a) om ngn i hans förhållande till en skrift lig framställning som han utarbetat l. håller på att utarbeta; ofta skrivet förkortat: förf.;

  3. Alma K skriver:

    Allt beror på vilken utgångspunkt du har. Du kan definiera författare antingen som någon som ser sig själv som författare eller som någon som andra uppfattar som författare (ja, jag försöker slå rekordet i antalet ”som” i en mening). Du får känna efter vilket som är viktigast för dig – din självuppfattning eller den yttre etiketten – och agera därefter.

  4. emma skriver:

    He he, varje gång någon har skrivit ”invalsnämnd” har jag läst ”inavelnämnd” – ett tecken på min dåliga humor eller på en djupare sanning? :-O

    Har man gett ut en bok så tror jag att de flesta tycker att man får kalla sig författare. Det är knäppt med en konstart där man måste bli publicerad innan man får kalla sig för yrkestiteln. Svenskan skulle behöva ett till ord! ”Skrivare” får mig att tänka på högljudda apparater som sprutar ur sig papper. Kan kanske i och för sig stämma på vissa författare?

  5. Johan E skriver:

    Jag tycker du ska skriva ”executive creative wordmanager” på kortet för en internationell touch.

  6. Marcus Priftis skriver:

    Tack för alla svar! Finner att majoriteten tycker:

    1. Jag bör kalla mig författare.
    2. Visitkort med titlar är lite löjligt.

    Det tar jag med mig vidare i livet. 🙂

  7. malinthewriter skriver:

    Eftersom du själv anser dig själv vara författare ska du naturligtvis skriva det. Det enda du tvivlar på är ju om ”alla andra” tycker det är ok!

  8. Sölve Dahlgren skriver:

    Har man skrivit en bok och gett ut den (oavsett om det är på eget eller andras förlag) då är man författare. Sedan kan man alltid diskutera om man är en bra eller dålig författare. Om man ska räknas som proffs eller amatör, osv.

    Precis som med andra titlar är också ”författare” något som du kan bära med dig hela livet. En journalist förblir ju journalist även om han/hon skulle bli arbetslös och kanske rentav tvingas ta något annat jobb.

    Med Författarförbundets definition (minst två verk) så är ju inte Harper Lee en riktig författare. Trots att hon fått Pulitzer-priset och hennes enda utgivna roman Dödssynden (originaltitel: To Kill a Mockingbird) sålts i sådär 30 miljoner exemplar. Så det känns som om deras definition går bort direkt. 😉

    Jag kallar mig i alla fall författare efter debuten i höstas!

    • Marcus Priftis skriver:

      När jag gick på Poppius journalistskola var de mycket tydliga med att de tyckte att journalist var bara den som för tillfället arbetade som journalist. Så där går visst meningarna isär.

      Jo, det finns många exempel på litterära one hit wonders – kanske är det rentav ett av skälen till den där invalsnämnden?

      Du är alltså debutant? Vad sägs om att skriva ett gästinlägg här på bloggen?

      • Sölve Dahlgren skriver:

        Begreppet journalist har stadigt urholkats. SJF vill väl egentligen att det ska vara en skyddad titel, förbehållen dess medlemmar. Modell skrå, vilket kanske även präglar Författarförbundets syn att det ska vara en exklusiv skara utvalda.
        För några år sedan var det till och med någon som drog till med att ”precis som inte vem som helst får kalla sig läkare så borde inte vem som helst få kalla sig journalist”. Det är nog att dra det en bit för långt.

        Japp, jag är debutant. Men jobbar hårt för att ta mig förbi det stadiet och ge ut bok 2 till hösten. 🙂

        Ett gästinlägg låter intressant. Får fundera ut en bra vinkel som ingen av er andra redan använt…

  9. Mats Ahlstedt skriver:

    Står du för ditt verk och avser att skriva fler böcker. Fine, kalla dig författare. Det finns inga som helst problem med det.
    Den springande punkten ligger nog i att vi i Sverige anser att det är så viktigt att definiera människor utifrån vad de sysslar med professionellt. Vad gör du? Jag är lärare, journalist, IT-tekniker, sopåkare etcetera.
    Ska då endast tre procent av Sveriges författare få kalla sig det, eftersom de kan leva på sitt författarskap? Skulle inte tro att litteraturkritikerna i gemen delar den uppfattningen. Knappast de övriga 97 procenten heller.
    Det är som sagt få förunnat att ha författarskapet som sitt yrke. Men likväl är man författare om man skriver böcker, svårare än så behöver det inte vara. Man kan vara andra saker också (exempelvis långtradarchaffis), men det ena utesluter inte det andra.
    Själv kallar jag mig författare och frilansjournalist. I den ordningen. Fast det borde vara tvärtom om man ser till det ekonomiska utfallet.
    Så att skriva författare på visitkortet är nog ingen dum idé. Funderar faktiskt på att göra det samma.

  10. nilla|utanpunkt skriver:

    Jag var precis på väg att skriva vad oskar här ovan redan skrivit. Varför denna titelnoja alls? De du möter, och vill ge ett visitkort till vet antagligen redan att du skriver. Det är väl du, Marcus som person, och var du kan nås, som är det viktigaste! Dessutom är standardiserade visitkort bara tråkiga. Du är språkligt kreativ, visa det på ditt visitkort, säger långt mycket mer än titeln ”författare”. Gör något som får folk att verkligen vilja spara kortet, för att det var så speciellt.
    En annan sak är att beskriva sig själv i sammanhang där sysselsättning och/eller yrkesroll/identitet har en större betydelse, tycker jag. Eller där andra inte alls vet vad man gör. En hemsida, t ex. Men också då är det mer intressant och givande att få ta del av en personlig, levande beskrivning av personen i fråga än ett standardiserat ”författare”. För så är det ju också, att beroende på mottagare som finns det olika föreställningar av vad en författare är (en svårmodig ung man med halsduk till kavaj som tillbringar större delen av livet på kaféer och ständigt är utan pengar, t ex ;-).

    • Marcus Priftis skriver:

      Visitkortet var mest en stilistisk öppning till huvudfrågan, ska erkännas. Och folk frågar ju hela tiden saker i stil med ”är du författare nu?”, så det kunde vara bra att ha ett svar.

  11. fredman1000 skriver:

    Jag tycker självklart du kan kalla dig författare på ditt visitkort! För mig går gränsen när någon = ett förlag, har ”godkänt” dig som författare och vill ge ut din bok. Själv kallar jag mig amatörförfattare eftersom jag ger ut böcker själv och inte tjänar någonting på det.

  12. Karin skriver:

    Författare eller inte? Beror väl på sammanhanget… Precis som du ju egentligen skriver själv. På visitkortet ska du därför ha den titel som beskriver din roll i de sammanhang visitkortet ska användas. Ska du använda visitkorten i litterära sammanhang ska det självklart stå författare eftersom det är det du är, till skillnad från andra i branschen som kanske är layoutare, förläggare eller ekonomer.

    När du sedan kommer att bli ”mångsysslare” också, så kommer det ändå förmodligen att vara i egenskap av författare du håller dina föredrag. Ingen är väl intresserad av ett föredrag som hålls av en…. föredragshållare… Möjligen som estradpoet, men snarare är du då ändå författare, med spoken-word-talang/erfarenhet/touch. Ska du sälja in dig någonstans som föredragshållare ska ”föredragshållare” stå i marknadsföringen, inte på visitkortet.

    Om du däremot ska söka jobb eller hålla föredrag rent i egenskap av naturvetare rekommenderar jag inte visitkort med titeln författare, eftersom det inte är relevant i det sammanhanget. You get my point?

    Jag röstar alltså för författare! Tills du gjort dig ett namn i alla fall, men det dröjer väl inte länge innan alla vet vem Marcus Priftis är…. 😉 Du kanske ska ha namn Marcus Priftis och Titel Marcus Priftis. För DET är du i alla fall garanterat.

    Men du… ”analretentiv”???

  13. Bonkmonkey skriver:

    Jag tror att man på exempelvis visitkort gärna vill ha titlar som man anser höjer ens cred. Jag har aldrig träffat på någon som jobbar som brevbärare/ica-kassör/spärrvakt etc med visitkort som just förtydligar detta. Visitkort är, förutom förhandstryckt kontaktinfo, även ett sätt att sublimt uttrycka ‘I AM somebody, you know’ (du har väl sett American Psycho?). Och det är helcool, så länge man kan backa upp det, vilket jag tycker att du kan Marcus. Du har språket, bildningen, och snart en fysisk bok att vifta ifrågasättare framför näsan med.

  14. Liz skriver:

    Jag funderar på samma sak: Kan jag kalla mig författare? När kan jag kalla mig författare? Kommer jag någonsin att kalla mig författare? Saken är den att om jag skulle tala om dej skulle jag exempelvis säga: Har ni läst Gå på djupet? Det är författaren Marcus Prifits som skrivit den.

    Jag struntar fullkomligt i huruvida författaren gett ut en eller tio, det är ovidkommande. Är det inte? Har man skrivit en bok så har man.

    Hur resonerar du själv kring andra författare? Kallar du dem författare då de gett ut en bok? Kallar du Nene författare?

    Om jag utbildar mig till lärare kallar jag mig lärare fast jag kanske inte hunnit börja jobba. Man kan kalla sej lärare fast man inte har lärarexamen. Då jag vikarierade som bildlärare sa jag det. Vad skulle jag annars ha sagt?

    Intressant fråga. Den kräver sin kopp kaffe.

    • Marcus Priftis skriver:

      Jag tror nog att man är lärare om man undervisar, och författare om man skriver böcker. Men jag misstänker att det finns andra som tror annorlunda – så jag ville ha lite vägledning. Det verkar som att de flesta här tycker nåt i stil med ”you go girl!”. Det tar jag med mig in i fikarummet.

  15. oskar hanska skriver:

    Titlar är överflödiga.

    Om ett tag är chansen ändå såpass stor att du gör för många grejor för att rymma dem snyggt på ett visitkort (författare, workshopledare, föreläsare, radiotyckare, poesiartist, blah blah blah.)

    Sätt ditt namn och kontaktuppgift på kortet.

    Det räcker så.

    • Marcus Priftis skriver:

      Fast vid det laget tillgriper jag förstås det klassiska ”diversearbetare”, hade jag tänkt…

      • oskar hanska skriver:

        ”Diversearbetare”, ”mångsysslare”, ”multikonstnär”, ”stand-up-poet”…

        Samlingsnamnet är ”lallare”.

        Jag kan se det snygga rena kortet framför mig:

        ”Marcus Priftis” på ena sidan. För det är ett sjujäkla snyggt namn.

        Telefonnummer och mail lite stilrent på andra sidan.

        Inget mer. Mmmmmumma!

Lämna ett svar till Marcus Priftis Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s