Anette Kindahl om avundsjuka

Min iranska väninna säger att det handlar om den svenska avundsjukan. Hon har mött den så många gånger och vore det inte för detta karaktärsfel hos svenskarna skulle vi leva i ett perfekt land.

Det var när jag överlycklig berättade för alla vänner och bekanta om det senaste som hänt, nämligen att jag skrivit agentavtal med Bonnier Group Agency som tror att de kan sälja filmrättigheterna till min roman Kokongen. På något sätt blev det för mycket och jag insåg till slut att alla runt omkring mig inte alls var lika lyckliga som jag. I själva verket kändes det som att nu får det väl räcka. Det verkar finnas en gräns för hur mycket positiva saker, hur mycket framgång, som folk orkar ta in.

Plötsligt insåg jag att det egentligen bara var några vänner som ärligt talat var lika glada som jag. De andra tystnade, eller började snabbt berätta om något dom själva höll på med och några sa rakt på sak att de hoppades att jag inte skulle bli märkvärdig eller att det skulle stiga mig åt huvudet. Reaktionerna började redan för snart ett och ett halvt år sedan, när jag skulle till första mötet på Bonniers men det var först nu jag tog in det.

Det är faktiskt inte självklart att folk gillar att stå bredvid och se på när andras drömmar går i uppfyllelse.

Det här inlägget postades i Debut, Gäster och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Anette Kindahl om avundsjuka

  1. Johan E skriver:

    Morrissey sa det bäst: ”We hate it when our friends become successful”.

  2. M.J skriver:

    Ett ämne som tål att diskuteras. Man kan undra hur dessa människor som inte tål andras framgångar mår egentligen innerst inne. Hur kan man låta bli att bli glad för sina vänner? Det är det vänskap handlar om: att önska varandra lycka och känna sig stolt över att ha en vän som lyckats i livet. Annette, du har lyckats och det är vad du förtjänar efter ett bra jobb du har gjort. Synd om de människor som mår dåligt av det. Hälften av glädjen är dela sina vänners glädje och även den biten går dessa människor misse om.

    Lycka till! Och mycket mer!

  3. Nene Ormes skriver:

    Jag förstår precis vad du menar! (även om jag inte tror att svenskar är ensamma om avundsjuka så är det verkligen en svensk sak att inte kunna hantera för mycket framgång på en gång). Men jag frågar mig ibland om den reaktionen skulle vara lika stark ifall man berättade om framgångar inom sitt kontorsarbete, eller ifall man avancerat som butikschef eller andra yrken. Är de kreativa yrkena hårdare drabbade för att så många önskar att det varit de själva som lyckats?

    Jag hoppas förstås på att du säljer filmrättigheterna! Det skulle vara otroligt roligt att se en snygg svensk film baserad på en bra svensk bok.

    Alla tummar är hållna!

  4. malinthewriter skriver:

    Usch vad tråkigt, men situationen känns tyvärr alltför bekant. Inte det om filmrättigheter och sånt, men ja, du förstår nog hur jag menar 🙂

    Det är så trist att folk har så svårt för att glädjas å andras vägnar. Jag tycker det är jättekul när det går bra för andra, och särskilt när det går bra för ens vänner som man vet har kämpat hårt!

    Lycka till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s