Som Sören Cratz, ungefär

Jag kommer aldrig att glömma hur det var när Hammarby vann SM-guld i fotboll för första gången i världshistorien. Med den nedflyttningstippade truppen, den snorande östgötske tränaren som inte fick förlängt kontrakt och alla de där stolpe in-matcherna med  ”långa bollar på Markstedt” som huvudsaklig spelidé. Kommer inte att glömma hur jag satt på det där tåget med Hammarby-Örgryte i radion, det var den 21 oktober 2001 och en Hammarbyseger skulle betyda det otroliga guld som ingen någonsin egentligen trodde skulle kunna hamna på Söder. Så många gånger som alla våra motståndare skanderat Hammarby kan inte vinna, så många gånger som vi själva svarat med Skit i tabellen, Bajen bäst ändå… och så nickar Jonas Stark in det där inlägget nästan liggande, och…

Det finns andra som beskriver det här mycket bättre än jag. Men det är inte min poäng.

För en av de saker jag kommer ihåg bäst – jag var inte med på Medborgarplatsen den kvällen så jag minns allt det här rätt tydligt – var Sören Cratz. Tränaren vars uppdrag nu var i dubbel bemärkelse slutfört. Mannen som gett oss det första guldet någonsin, östgöten som lyckats med det omöjliga. Jag kommer aldrig att glömma hur Sören Cratz såg ut på bilderna från firandet.

Inte överlycklig. Inte jublande. Inte ens glad. Snarare… lättad.

Som om han tänkte: Nu är det gjort. Det är över nu. Det blir inte större än så här. Och så är det inte större än… så här!

Jag förstår honom. Inte för att man ostraffat drar paralleller mellan ett historiskt SM-guld och en litterär debut (aj!), och nog för att den rejäla förkylning jag ådrog mig omedelbart efter releasefesten väl kan fungera som ett filter mellan mig och verkligheten… Men jag känner ändå igen mig.

Det är gjort nu. Jag har debuterat. Boken finns på marknaden. Jag har haft min fest, signerat de ca 40 exemplar som såldes under dagen. Jag har läst högt ur boken på Medborgarhusets trappa och berättat om den i Söderstadions mittcirkel. Nu är det gjort. Jag blev författare på riktigt.

Men Det Där Stora hände inte. Ingenting hände. Det var liksom bara en fest.

Jag är otroligt lättad över att det gick vägen. Allt blev som det skulle bli, resultatet på Söderstadion oräknat men sedan när kan man egentligen räkna med sånt? Det var en lyckad fest, det såldes böcker, bilderna blev bra. Min gamle simtränare vinkade åt mig på Söderstadion (!), och Kevin Frato dök upp på releasefesten (!!). Några druckna Hammarbysupportrar kallade mig för ”en jävligt skön snubbe” och frågade när boken kom som ljudbok. Det var bra, helt enkelt.

Men nu då?

När förkylningen har gått över ska jag börja se framåt igen. För till skillnad från Sören Cratz är det inte klart än. Det bara ser ut så. Boken är ute, men jag är fortfarande inte av med den, lika lite som jag var av med mitt manus när det blev antaget. Jag måste se till att få recensioner, fastän jag är rädd för dem. Jag måste få den där första intervjun, fastän jag är först ut av kollegorna att släppa boken ligger jag redan långt efter på mediefronten. Jag måste få komma ut på vägarna och prata om boken. Få folk att förstå att den finns. Men först måste jag bli av med förkylningen, och med SM i Poetry Slam som jag arrangerar i år.

Egentligen är det här bara ännu en slags början. Och så småningom ska jag ladda om.

Men just nu känner jag mig mest som en snorande och lättad Sören Cratz.

8 reaktioner på ”Som Sören Cratz, ungefär

  1. Att bli utgiven är som att gå upp en division. Man får glädjas en stund, men sedan är det dags att börja jobba dubbelt så hårt. Och lyckas man med det… blir det ännu en divisionsuppflyttning och ännu hårdare jobb. Men om man börjar varje dag med att skrika ”Sista kvarten öka takten” går allting väl.

    • Det här med fotbollsmetaforer för författarskap känner jag ska bli min grej. Åtminstone under mitt bloggår.

  2. Du får se det som att debuten är avklarad och releasen var bara den första av många matcher. Att sälja 40 böcker på sin debut tycker jag är bra!
    Under en lång karriär har du förhoppningsvis 100-tals signeringar framför dig, liksom andra framträdanden för att marknadsföra och sälja din bok.
    Grattis till debuten och lycka till med fortsättningen!

    • Japp, det här var hemmapremiären. Nu börjar den långa säsongen… och jag hoppas att jag spelar lite bättre än vad Bajen gjorde igår i alla fall.

  3. Vet du Marcus, jag är helt ointresserad av fotboll. Men du skriver så elegant och engagerat att t o m jag blir lite hög av att Hammarby tog det där guldet (kanske lite hjälpt av att jag varit söderböna, numera i exil). Skrev du boken i samma anda tror jag recensenterna kommer falla som besegrade motståndare också. Lycka till!

    • Åh, tack! Boken är ännu bättre, vill jag tro. Den skrevs ju med någon slags plan och eftertanke… Hjälper du mig att nå recensenterna med den? 🙂

  4. Härligt (förutom förkylningen, då) att releasen är avklarad, och att den blev så lyckad!
    Unna dig att hämta andan och njut av stunden. Efter alla timmars slit med skapande och redigerande är du värd det!

    Ser fram emot att få läsa Gå på djupet!

    • Kanske är det just det förkylningar är till för. Guds, kroppens och de allsmäktiga rhinovirusens sätt att säga: ”Hörruduru, dags att vila lite kanske?”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s