Små små steg

Det här är inte en checklista.

Det här är en mellanakt.

Kom hem ifrån SM i Poetry Slam där jag stod som tävlingsansvarig, übersekreterare, deltidskonferencier och allmän arrangör. Det gick bra. Helt gnisselfri administration, svenskt rekord i att få upp korrekta resultat snabbt, publikrekord under kvaldagarna, bara delvis tappad röst… och ett tvåsiffrigt antal kommentarer på temat ”Det här var fan det bästa SM:et nånsin!”.

Kom hem och insåg att det fortfarande inte hade hänt så mycket på djupet. Note to self: saker går fortare om man gör dem. Note to self II: Bekräftelse är trevligt, men betalar inte ölen.

Jag frågar redaktör Öberg om det är normalt att det inte har kommit en enda recension (förutom på kamrat Stefans blogg) fastän boken har varit ute i över två veckor. Javisst, flinar han och lägger till en fotbollsmetafor, det är gott om fotbollsmetaforer i det här projektet både här på bloggen och utanför den. En helt oetablerad författare får helt enkelt inga recensioner de första veckorna. Nån av de stora elefanterna måste vakna först. Nån på SVT, eller DN (as if). Först då börjar det rulla. Förklarar redaktör Öberg.

Jag glider runt i boklådor och konstaterar att Bokia och Akademibokhandeln har tagit in Gå på djupet. Ibland ser man den till och med direkt. Jag glider runt och undrar vem som ska köpa den. Vore den inte en perfekt studentpresent? Jo. Det vet ju varenda moster att unga killar gillar fopoll. Hur får man bokhandlarna att skriva såna där små käcka lappar och sätta under boken: ”Glöm inte studentpresenten!”?

Jag läser artikeln i Länstidningen och rättar felen. Det är i alla fall en intervju! En grej att pricka av på den där checklistan som det här inlägget inte är.

Annars är det små små steg som gäller. Inga bombastiska milstolpar längre – inga böcker som kommer från trycket, inga releasefester, ingen högläsning. Bara ett mail här och där, fram och tillbaka, som visar att vi sakta, sakta är på väg åt rätt håll.

Och jag vet att jag är oerhört privilegierad. Jag vet att det till och med är coolare att ge ut en roman än att doktorera i fysikalisk kemi. Jag vet att jag har fått något som är få förunnat – det har varit fantastiskt så här långt och det vore alldeles övermaga att gnälla över tomheten på andra sidan releasefesten.

Men det är tomt här. Lite samma känsla som att komma hem efter en långresa, eller efter en vecka på Roskildefestivalen. Det konstanta flödet av intryck som plötsligt byts ut mot ett vakuum. Pang. Tystnaden som en tjock dimma runtom en. Och en gnällig känsla av ”Jag vill tillbaka!”, eller i värsta fall ”Var det inte mer än så här?”.

Det är bara lugnet i orkanens öga, intalar jag mig. Snart. Snart vaknar de stora elefanterna.

Nån som vet hur man väcker dem?

/Marcus

5 reaktioner på ”Små små steg

  1. Han har inte fått den ännu, men snart…
    Självklart kommer jag att meddela omdömet! 🙂

    Än en gång, tack för servicen! Det uppskattas verkligen!

  2. TIPS: Gå på djupet är en toppenpresent till en fotbollstokig make…
    😉

    Jag har för övrigt lagt ut din roliga reklamfilm på min blogg. Hoppas att det var okej?

  3. Hade du sagt Marian Keyes hade jag bara blivit smickrad! Nu har jag inte läst Shopaholic-böckerna så jag vet inte riktigt vad jämförelsen betyder, men jag har absolut inget emot chicklit. (Bara dålig chicklit. Vilket det tyvärr finns för mycket av.) Det finns faktiskt flera gemensamma beröringspunkter mellan Gå på djupet och diverse chicklit… men säg det inte till dom tuffa grabbarna.

    Jag får hoppas att det tar fart snart. Borde väl vara en rätt fet studentpresent till rätt person, till exempel. Och med recensenter är det väl lite så att vaknar en, vaknar fler?

    Tack!

  4. Trist att du inte fått några recensioner, Marcus. Jag hoppas verkligen de kommer. Jag har i alla fall läst din bok med stor behållning. Först fattade jag ingenting av styckena om fotboll, men så småningom kunde jag hänga med. Med risk för att du blir förnärmad skulle jag vilja jämföra den med en av mina favoriter, Shopaholic-böckerna (säg inte det till min chef). Man kan riktigt gotta sig i när någon annan gör sådant man själv skulle vilja göra, med fasa se att allt går åt skogen, men ändå kunna vila i vetskapen att det kommer att ordna sig till slut. Det låter kanske knäppt att bli jämförd med en riktigt sliskig chick-lit-bok, men i min väldigt varierande läsvärld är det ett gott betyg. Jag hoppas din bok når sina läsare trots att det inte blev någon första-dags-recension i SvD. Det är kanske försent för just det, men boken är inte död. Ge inte upp!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s