Det här med följebrev

 Jag tänkte ta upp ämnet följebrev. Säkert är det redan gjort här och med all sannolikhet där, men frågan är ständigt på tapeten och väldigt intressant.

Mina första följebrev passar utmärkt i pannrummet tillsammans med veden. Kanske hade de duga för många år sedan då inte hela världen ville bli författare. Nu känns det ut som att följebrevet är rätt viktigt. Det är en del i om förlaget blir nyfikna på dig. Vissa tycker det här är dåligt. Hur kan ett brev vara så viktigt? Men vänd på det; kan man inte skriva följebrev, hur ska man då få ihop en säljande bok? Konkurrensen är stenhård, inget snack om saken. Jag förstår att det finns massor som skrivit ett supermanus och sänt med ett risigt följebrev och blivit antagna. Undantag finns alltid. Kan vi gå vidare så jag har ett måndagsinlägg?

Att jag har skrivit en hel del följebrev har nog snart hela Sverige förstått. I början påminde de om en dålig kontaktannons innehållande namn, ålder, bostadsort och familjeförhållanden. Dessutom har jag i efterhand noterat stavfel. Strängt förbjudet! Så där höll det på onödigt länge tills jag kom på tanken att vara mig själv. Säljande. Kaxig. Med andra ord; mina tidiga följebrev kan likställas med en prästfru fast jag egentligen är satans dotter.

Skriv på ett sätt som du tror fångar förlagets intresse. Tänk på vad som hade fått dig intresserad av ditt brev om dig och ditt manus om du suttit där på förlaget med ”nej-tack-stämpeln” i handen. Jag tror att mycket kan strykas, såsom intresset för korsstygnsbroderier, mysiga hemmakvällar och att din mamma älskar din bok. Jag har fallit i alla fällor. Värre nyttigt eftersom jag nu kan berätta om det.

Men hur ska det se ut då? Undrar ni. Ingen aning, svarar jag. Hur ska jag kunna veta det? Jag har ingen aning om just din personlighet, ditt manus, din genre. Fattar ni? Beskriv dig, din text och vad du vill. Min poesi är en rak höger, och det sa jag också.

Jag skulle vilja säga att en nyttig del i vägen mot författande är att bli refuserad och att lära sig att pr:a via följebrevet. Lätt att säga för mig som är dubbeldebutant, men det är dagens sanning (så här i efterhand då jag kan se saker och ting med andra ögon) tillsammans med att jag hatar måndagar.

Okej?

10 reaktioner på ”Det här med följebrev

  1. Ping: Att skriva förlagsbrev | Lugn. Det ordnar sig.

  2. Monica: Jag vet inte hur andra gör, men jag skickade till flera vid de två tillfällen då jag skickade ut. Jag skrev inget om det i följebrevet eftersom jag hade fått höra av förlagsbesök på skolan att de flesta förlag idag förväntar sig att man har skickat till flera samtidigt. De förlag som sen visade intresse inledde kontakten med att kolla ifall jag gått vidare med ett annat förlag.
    Jag har förstås inget facit för hur de olika förlagen resonerar, men det är så jag gjorde.

  3. Hej Monica!

    Vad kul att du gillar debutantbloggen!

    Jag har aldrig nämnt i följebrev att jag skickat till andra förlag samtidigt. Det tycker jag förlagen borde förstå. Ibland tar det sex månader (och längre) innan man får en refusering (eller antagning). Detta skulle innebära att man bara har möjlighet att skicka till max två förlag per år.

    Däremot har jag anpassat följebreven efter förlagen. Har till exempel två förlag fått ta del av mitt poesimanus har jag kunnat anpassa följebreven lite efter det. Inte mycket, utan lite formuleringar och så.

    Alltså, ett förlag jag tyckt varit lite ”uppkäftigt” har fått ett lite vassare följebrev, ett förlag som kanske verkar ut att vara som en liten ”bullmamma” har jag visat en lite godare sida utan att för den del ”spelat ett spel” och inte vara mig själv.

    Summan av kardemumman: Skicka till så många förlag du har råd att lägga ut porto på och fila på ett knock-out -följebrev.

    Lycka till!

    ps. står det uttryckligen på förlagets sida att de vill veta om du skickar till fler, då nämner du givetvis det.

  4. Hej! Hur har ni gjort när det gäller att skicka till flera förlag? Har ni skickat till flera förlag samtidigt eller bara till ett i taget? Och om ni har skickat till fler än ett samtidigt, har ni då nämnt det i följebrevet? Vad är ”standard” när det gäller sådant här, bör man skicka till flera samtidigt och ska man nämna att man skickar till fler förlag? Tack för många bra inlägg! Jätte kul att läsa debutantbloggen!

  5. Anneli: Inte lätt alls. Tänk hade det funnits en mall.

    Nene: Jag lovar att jag illustrerade upp en person i följebrevet som inte alls hade med mig att göra.

  6. Skriva som en prästfru när man är satans dotter! *asg* Underbart!

    Men jo, visst är de fördömda följebreven en huvudvärk för sig! Och jag beklagar att det är måndag. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s