Hemma och laddad

Marcus har åkt på semester och jag har precis kommit tillbaka från min. Den stora likheten är att vi tog ledigt från datorerna lika mycket som från jobbet. Jag lyckades bara slita mig en vecka, men jag avundas Marcus hans andra två veckor. Det är inget snack om saken – jag gillar bloggar, det interaktiva i att läsa och kommentera på vad andra har skrivit, och jag gillar den lättillgängliga informationen. Nackdelen är förstås uppenbar – jag tillbringar alldeles för mycket tid vid datorn som inte är direkt produktiv i skrivande mening. Inte ens som researchtid. Jag slösurfar en del medan jag väntar på att känna mig motiverad till nästa mening.

En annan nackdel är att jag ibland känner mig skyldig att leta reda på vad folk har sagt om min bok. En slags ”om de lagt ner tid och möda på att recensera eller läsa och tycka något så måste jag anstränga mig och läsa det”-känsla. För det mesta är det ju trevligt att veta att boken blir läst, men samtidigt känner jag mig förstås granskad utan möjlighet att bemöta något (alla har ju rätt till sin läsupplevelse utan att jag ska komma och lägga mig i). Det är en underlig känsla och jag hade inte insett hur stor del av min datortid den stått för förrän jag lämnade datorn hemma.

I bilen på vägen hem från min semester-roadtrip fick jag den där kvittriga känslan i magen av att börja något nytt, spännande och fullständigt möjligt projekt när jag tänkte på nästa bokprojekt. Alla vägar var öppna, det var bara jag och boken. När jag kom hem och slog på datorn var den känslan svår att behålla för jag tänkte på vad alla hade tyckt om förra boken. Jag har hört andra prata om distans och hur man måste hålla en viss sådan till både boken och reaktionerna och hur man bör försöka skilja den delen av ett bokprojekt från själva skrivandet. Det är spännande och lite underligt när det där helt teoretiska händer en själv, eller hur?

Medan jag funderar på det, och på nästa bokprojekt, kan ni ju fundera på ifall ni inte har vägarna förbi Skåne, närmare bestämt Dalby Gästis på torsdag kl 19.00 för då ska Johan Theorin ha ett estradsamtal med Niklas Törnlund på Litteraturbaren och jag ska vara uppvärmningsakten där. Det brukar vara jättetrevliga tillställningar och Theorin är en riktigt spännande författare. Ses där?

Nene

Annonser
Det här inlägget postades i Debut, Nene, Udda verklighet. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Hemma och laddad

  1. Anna skriver:

    Hej. Eftersom du vill veta vad folk tycker om ”Udda Verklighet” så tänkte jag berätta. Köpte boken för att ha något att läsa under en lång flygresa i början av Juli. Bläddrade lite kvällen innan resan och kunde inte låta bli att börja läsa. Läste på Kastrup innan boardingen, fortsatte att sträckläsa på planet till Moskva, läste i väntan på att boarda anknytande plan och hade läst ut boken långt innan planet till Ulan Bator lyfte. Mycket bra och fängslande!

    • Nene Ormes skriver:

      Tusen tack för att du berättade! Jag är smickrad att den blev din resläsning och kan bara beklaga att den inte varade längre. 🙂

  2. Björn skriver:

    Hej Nene. Jag har precis avslutat ‘udda verklighet’ och ville bara hälsa att jag tyckte den var riktigt bra. Svår att släppa på sena sommarkvällar. Ser framemot nya romaner.

    • Nene Ormes skriver:

      Tusen tack Björn! Jag skriver så fort jag kan. 🙂 Om du vill ha en novell så länge så finns det en i senaste numret av Aluma (Malmö hemlösas tidning, nr 7-10) om Hemming.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s