Det finns ingen anledning att ge upp

En standardrefus lyder ungefär så här; Tack för att vi ha fått ta del av ditt manus. Vi har tyvärr beslutat att tacka nej … bla, bla, bla.

Gång på gång trillar de in. Men om du får något som avviker från standarden, något som uppmanar dig till att du ska ändra på något, skriva om eller bara ett allmänt beröm ska du dra öronen till dig och skicka in på nytt. Kanske lite mer bearbetat och med ett ännu bättre följebrev.

Står det Lycka till på annat förlag så är det lite ”Stick och brinn” över det hela.

Jag vet inte hur många refuseringar jag har, men många är det. Av varierande sort dessutom. Allt från lycka till på annat förlag till mer lovande dissningar samt en som de adresserat till Lisa Wennberg (de hade säkert läst manuset ”med intresse”). En gång fick jag ett brev från en annan författaraspirant som fått mitt manus i retur tillsammans med min refusering.

Man ska komma ihåg att förlagen får drösvis med manus så att få sitt manus ”läst med intresse” kräver en hel del arbete från din sida. Tänk på följande;

  • Då du tycker att du är klar med ditt manus. Läs det igen.
  • Då du läst det igen tycker jag du ska läsa det högt för hoppsan hur mycket fel man hittar då.
  • Då du tycker du fått ihop ett skapligt följebrev. Läs det och fundera över om du hade fastnat för dig och din bok om du jobbat på förlag, eller om du bara blivit en i mängden. Och kolla grammatiken i följebrevet. Jag har gjort misstag att skicka följebrev som varit felstavade. Gissa om man vill skjuta sig i hjärnan då…
  • Nätverka. Min mamma har sagt till mig att jag ska tack henne för mitt namn. Via nätverkande blir du synlig och du kan lära dig massor, dels genom andras misstag och genom deras framgångar.
  • Var ödmjuk inför författandet. En refusering kan lära dig något om den avviker från standardrefusen. Bli inte förbannad – ta till dig istället. Någon har läst och tycker något. Bra! Och får du hela tiden standardrefuser, testa skicka in en omarbetad version eller att annat manus.
  • Min första refusering fick jag i november 1998. Antagen första gången blev jag januari 2010. Det finns ingen anledning att ge upp.

Mina misstag har varit för dåligt bearbetade manus. Felstavat, dåligt flyt, meningsuppbyggnad vadå? Följebrev liknande kontaktannons istället för en säljannons… Jag tror jag skulle kunna fylla hela internet med mina misstag.

Men sen har jag hört från förlagshåll att jag lämnar avtryck och att man blir berörd och allt vad det har varit. Då kommer vi in på PR. För det kan tydligen vara så att man kan ha en perfekt säljande historia som säljer men kanske lite tillbakalutad som författare, eller så kan man ha en författare som är säljande och på så sätt säljer historien. Berätta gärna om era erfarenheter, jag är nyfiken! Och framförallt: Lycka till och fråga gärna om ni undrar över något, jag hjälper till (om jag kan).

//Liz

5 reaktioner på ”Det finns ingen anledning att ge upp

  1. Jag har blivit refuserad av en praktikant. Det sved… Men jag ger inte upp, har precis börjat en ny ”förlagsdans” med ett nytt manus. Refuserna bör börja trilla in om en två-tre månader…

    • Jag har tyckt det har varit bra att jobba med flera manus samtidigt. Då en refusering kommit in på ett manus, då har jag ju liksom redan jobbat på ett bättre…

      • Det är planen denna gång. Jag har precis börjat skicka in ett manus och redan börjat skriva på ett nytt projekt så att jag inte helt ska tappa hoppet (och skrivlusten) när refuseringarna kommer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s