Fritidsintressen? Eeh…

Jag är fortfarande på semester, det här inlägget är skrivet i förväg precis som det förra, så det kan tas med valfri mängd salt. Eftersom det innehåller ett erkännande som åtminstone jag tycker är en smula smutsigt, rekommenderas mer salt (och citronpeppar) än brukligt.

Rakt på sak: Jag har inte längre några fritidsintressen. Det är i princip första gången i livet, i alla fall i det medvetna livet, och jag skäms över det.

Rätt svar skulle vara ”skriva”. Det borde vara ”skriva”, men jag har ju sagt upp mig från mitt jobb (två gånger, till och med) för att skriva och göra allt det där som hör till skrivandet. Och eftersom jag inte har något jobb utanför skrivandet, är skrivandet mitt jobb. Men… vad gör jag då på fritiden?

Japp. Jag har blivit en av Dom Där. Ni vet, dom som tycker att dom har så inspirerande och fantastiska jobb att dom inte tycker att dom behöver några fritidsintressen. Ja, förutom ”eh… träffa kompisar och sånt, och träna kanske…” – som om kompisar var ett särskilt intresse. Dom där som jag har ägnat flera år åt att förakta, för att jag har tänkt att en människa som inte har några intressen vid sidan av jobbet inte kan vara intressanta.

Och så sitter man där själv. Som nån jävla konsultkonsult, fullständigt uppslukad av sitt jobb och triviala vardagssysslor. Eller som en sån där middagsbjudningsingenjörsgubbe, oförmögen att prata om annat än sitt arbete.

Mitt förra yrke då, kan det ha blivit ett fritidsintresse? En rockad går ju åt två håll. Men nej – ”Fritidsintresse: kemist” låter helt enkelt inget vidare. Typ som att man kokar knark i badrummet. Och det är inte sant heller. Kemin försvinner ur mitt medvetande med en oroande hastighet.

(Precis som saker som uppfyllt mitt liv brukar göra. En gång i tiden la jag nästan hela min vakna fritid på att simma. Idag tittar jag aldrig åt bassängens håll. Har inte ens nån vanlig sportfånekoll på min före detta besatthet.)

I imperfekt, som tempuset ”förr” hette förr, har jag en massa fritidsintressen. Teater, sport, politik, diverse nörderier… och skrivandet förstås. I presens är det mest öl och mörk choklad. Och fotboll… om det nu inte räknas som en del av jobbet för en lirare som just gett ut en fotbollsroman.

Jag är alltså på semester nu, och så här långt in i semestern borde min sysslolöshet ha resulterat i rastlöshet. Alla fina böckerna i det förra inlägget till trots. Till nästa semester måste jag ha ett nytt fritidsintresse. Som inte kräver händighet eller finmotorik.

Har du lust att föreslå ett åt mig?

/Marcus

PS. Vill du läsa nåt mer inspirerat? Här är en käck intervju med mig! Notera särskilt hur fint jag glider förbi fritidsintressefrågan.

2 reaktioner på ”Fritidsintressen? Eeh…

  1. Klättring?
    Fallskärmshoppning?
    Vin?
    Whisky? (Här finns gott om utrymme för nörderi och trevlig mässor)
    Vindsurfing
    Fotografering

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s