Jag är författare!

I förra veckan satt jag hos min chef. Underskrifter och kopior skulle avverkas. Lagom tråkiga saker i trevliga samtal. Då trillar ett sms in i mobilen ”Punkpapporna har kommit”. Allt började snurra. Herregud, där satt jag och var författare. Min bok hade kommit. Allt blev så verkligt och snurrigt och tokigt och hjälp!

Jag sa till min chef att jag måste ringa hem. Innan maken hann svara inbillade jag mig att han bara skojat, fast han aldrig gör så mot mig då det gäller mitt skrivande. Ett sjukt skämt då jag var som mest sårbar, sönderstressad, åt helvet… och så svarar han och allt var sant.

Kom till mitt jobb med böckerna nu! Får jag äta först? Nej, är du galen!?

Min chef skulle ta en snabblunch och ta med sig hennes kollegor för att komma och se på boken. Sedan sa hon ”Tänk att jag sitter här mittemot en författare och poet”. Vem jag? Var det lite över påståendet. Som om jag måste vända mig om och se efter om det fanns någon annan i det stora kontoret. Chefen förundrades över att man kunde få ihop en hel bok. ”Jag kan ingenting annat”, svarade jag. ”Jag kan bara skriva.”

Senare satt vi där och såg i boken. Mitt namn stod på den. Min bok. Sverige, här kommer det; Hej, jag heter Liz Wennberg och är författare!

//Liz

Det här inlägget postades i Liz, Punkpapporna och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Jag är författare!

  1. Liz skriver:

    Nene: Tack, du vet ju själv vilken omvälvande känsla det är.

    Konsumkvinnan: Jag signerar alternativt börjar handla på Ica.

  2. Konsumkvinnan skriver:

    Ja, det måste jag säga: Den var jättefin och låg jättebra i mina utsträckta händer. Nu har jag beställt en och gudnådedig om du inte signerar den då den kommer. Annars kommer jag att spöka ihjäl dig i mitt nästa liv efter döden………

  3. Nene Ormes skriver:

    Grattis! Den ser jättefin ut!

  4. Liz skriver:

    Åsa: Lite mer positivt är 2009?

    Karina: Det är det verkligen!

    Pernilla: Just då vid det ögonblicket blev det en helmärklig känsla. Det blev på riktigt. Och då jag tog boken i min hand var det… ja, jag finner inte ord. Som då man är nyförlöst!

  5. Pernilla skriver:

    Jag tror att jag kan förstå känslan. Jag skulle så gärna vilja känna känslan för den måste vara såååå sjukt otroligt härlig! Grattis!

  6. Karina skriver:

    Så häftigt!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s