Jag ser inte skogen

Nu var det ett tag sedan jag skrev på Debutantbloggen. Anledningen är ganska enkel och tråkig; jag har jobbat. Skrivkursen tog slut i våras och jobbet tog sin början och långsamt tappade jag inspirationen till att skriva. Ska jag vara ärlig tappade jag viljan, och tron.

I slutet av juli var jag och min fästman iväg till Grekland på kortsemester. Tillbaka hemma skrev jag 20-30 sidor på ett nygammaltomskrivetmanus på bara några dagar, starkt inspirerad av en av mina semesterböcker ”Vad jag älskade” av Siri Hustvedt. Det är lustigt, men jag har haft den boken i min ägo i säkert ett år utan att ha blivit sugen på att läsa den, men jäklars, så bra den var! Språket är fantastiskt, prosan tät som regnskog, och jag som brottats med minimalism och avskalenhet svulstar nu på ordenligt när jag skriver och tänker; hellre för mycket, så jag kan skala bort, än för lite. Det är på något sätt svårare att bygga på något i efterhand, åtminstone för mig. Jag ser inte skogen för alla träden. Och det var sista liknelsen för det här inlägget.

Nu närmar jag mig 100 skrivna sidor och än så länge har jag inte fastnat, vilket i sig är väldigt konstigt, och vad jag har lärt mig under min bortavaro går väl enklast att stapla upp i en lista (jag älskar listor, förlåt mig):

  1. man måste vilja för att lyckas
  2. man behöver semester, även från sina studier
  3. det är bra att läsa andras böcker (!)

Och min plan är att skriva färdigt, sedan använda mig av min mentor från Skrivarakademin för en genomgång. Jag har med andra ord inte gett upp. Tror det är omöjligt att göra det när man väl har börjat.

/Christin

Det här inlägget postades i Christin. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Jag ser inte skogen

  1. Jag kan vara er mentor.

  2. christinljungqvist skriver:

    @ Marcus: det där med bankkonto är verkligen sant. Så ska jag tänka framöver, och faktiskt börja investera lite liv, inte bara ösa ur mig det 🙂

    @ Liz: tyvärr kostar dom. Även min. Men va fan, säger jag, och bläddrar bland ”miljonerna”…

  3. Liz skriver:

    Jag vill också ha en mentor. Typ nu.

  4. Marcus Priftis skriver:

    Hear, hear! Framför allt punkt två – semester är verkligen skillnaden mellan Bra och Bromma…

    Jag hörde vid något tillfälle någon annans mentor (jag har ingen mentor själv. Hojta om du ser nån!) prata om kreativiteten som ett slags bankkonto. Andemeningen var att man måste sätta in för att kunna ta ut. Har man svettats länge med ett manus kan det vara så att man inte har täckning på kontot längre, och då behöver man liksom tanka kreativitet. Läsa böcker, åka till Grekland eller egentligen vad som helst som liksom fyller på kontot igen.

    Det är säkert en ostig liknelse, men jag gillade den. Och jag tycker att det stämmer rätt bra åtminstone på mig.

Lämna ett svar till Liz Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s