Som en dans?

Jag brukar ha musik i hörlurar när jag skriver ute bland folk. Oftast spelar det ingen roll vad jag använder får något, bara det blockerar allas caféprat och den muzak som fikaställen har om de har någon musik alls. Det fungerar som en ljudmatta jag kan dra över huvudet och få ro att vara i min egen värld bakom.

Jag har nog inte funderat närmare över vad det gör med mitt skrivande förrän jag skulle skriva slutscenerna i Udda verklighet och blev helt störd av en snäll och trevlig låt. Så jag gjorde en spellista som jag körde hela den sista sträckan, och när jag skulle arbeta om den också, och det hjälpte. Men något som tar en halvtimme att läsa tog naturligtvis veckor att skriva och de låtarna har nu fått en liten etikett i mitt huvud som gör att de är märkta och reserverade för just den här typen av scen eller den här karaktären.

Nu är det dags för nästa bok och jag har satt podden på blanda spår och hoppas att något ska slå an en matchande ton. Det vore ännu bättre om jag hittade en låt som känns som signaturmelodin så jag kan börja bygga en spellista för den här delen av boken och kanske få den där sparken i baken som jag verkar behöva. Helst något snabbt, med driv och disciplin. Och vacker text och fängslande melodi. Helst inte en dagslända. Något som jag inte behöver avstå i framtida musiklyssnande för att den blivit uttjatad eller öronmärkt. Man kanske skulle snegla på instrumental musik?

Hur gör ni? Musik på eller av? Samma eller vadsomhelst?

/Nene

11 reaktioner på ”Som en dans?

  1. Om man skriver på pendeltåg, på lunchrestauranger och när barnen har somnat, lär man sig fort att skriva med (eller utan) vilken sorts ljud som helst i öronen.

    • Jag har hört det också, men verkar inte ha skaffat mig förmågan att helt försätta mig i det tillståndet. När jag väl är igång är det inga större problem att ignorera andra ljud, men i uppstartsfasen är det knepigt, och alla stirra i väggen-ögonblicken är för mig helt hopplösa om jag plötsligt fastnar i en annan konversation. Men jag lär mig kanske jag också. Kudos till dig som lyckas!

  2. Absolut musik, och precis som du har jag gärna en låtlista som representerar stämningen. Och som får gå runt runt tills eventuella sambor blir totalt knäppa på mig. Den saken hjälps säkert inte av att en del låtar är ganska långsökta och inte världens bästa låtar, men måste vara med för att de säger mig något om boken jag håller på med.

    • *asg* Ja, jag känner särskilt igen det där med att trötta ut min omgivning med en låt. Det är nog bara jag som kan lyssna på min steampunklista så många gånger som jag utan att tröttna. 🙂
      En favoritförfattare av kick-ass chick-litt-fantasy skriver om en programledare på radio och hennes böcker har alltid med en låtlista för just den boken. Det ger mig en dimension till och jag blir alltid nyfiken på vad andra har lyssnat på när de skriver. Tänk om man kunde få lite mer insikt, en nivå till, på karaktärerna om man lyssnade på samma musik som författaren?

      • Haha jag tvivlar i alla fall allvarligt på att man skulle få insikt i någon högre dimension av att se min låtlista. Den är liksom mest till för att försätta mig i skrivtrans och eventuellt frambringa minnen som jag har till respektive låt så att jag ska känna bättre vad jag håller på med. En annan funktion är kanske att jag inte ska höra fingersmattret lika väl, så att jag kan ignorera att jag faktiskt har fått flyt och inte behöver avbryta mig för att förtjust begrunda den saken och därmed missa hela flytet (jfr orgasm).

  3. Musik är enormt viktigt för mig och mitt skrivande! Vilken typ av musik jag väljer beror helt på vad jag skriver. När jag skriver något åt spänningshållet eller något intensivt eller fantasy-aktigt använder jag gärna Muse, Linkin Park eller allra helst filmmusik! (Dock inte musik till filmer som verkligen ligger nära hjärtat, för då är det lätt att tänka på filmens handling istället för min egna story.) Klassisk musik kan också fungera. Definitivt inte musiken som man hör varje dag på radio. Det är skönt att slippa höra andras låttexter när man använder egna ord. Så ja, snegla på instrumental musik! 🙂

    • Jag tycker precis som du om filmmusik, det får inte var för intimt kopplat till ett visuellt minne för då blir jag distraherad av minnesbilder.
      Ska kolla upp Muse som inspirationsmusik.

    • Bestämmer du känsla efter scen eller efter projekt? Och hur många låtar?
      Jag kan ibland uppskatta det hypnotiska i att ha en begränsad spellista som går så att man slutar att lyssna aktivt, men samtidigt blir jag rätt uttråkad.

  4. När jag väl sätter mig och skriver så vill jag att det ska vara tyst. Däremot använder jag musik som skrivinspiration när jag vill komma i stämning, och speciellt när jag är ute och går ”inspirationsturer”. Jag lyssnar nästan bara på instrumentell musik och just nu är det soundtracket till tv-serien Carnivale som sätter tonen för vissa scener i mitt skrivprojekt.

    • Jag kan bli lite rastlös av tystnad när jag ska börja skriva, men om det blir tyst medan jag håller på så ändrar jag inte på det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s