Ursäkta versalerna. Det är så svårt ibland, det där med att sticka ut i bruset.
Jag har efter moget övervägande kommit fram till att min kära sambo förtjänar bättre än att behöva bli inblandad i, och avkrävd en åsikt om, varenda text jag producerar. Jag har också insett att arbetet som författare inte riktigt är det ensamjobb som romantikerna får en att tro, och att allt jag skriver faktiskt blir bättre om någon får tycka till om det.
Ett tag trodde jag att en mentor var lösningen. Men jag känner ingen som skulle vara lämpad för det jobbet. Och mentorer man inte känner tenderar, som Christin påpekade, att ta betalt. Det ska dom naturligtvis göra – alla andra konsulter tar ju betalt för sin erfarenhet, så varför skulle inte författarna göra det? – men kanske inte av mig. Min ekonomiska situation – jag saknar inkomst, eftersom jag skriver istället för att jobba, och nej, jag tar inte A-kassa eller nåt, så ingen idé att moralisera – gör att jag gärna vänder lite på de slantar som inte går till kaffe.
DÄRFÖR EFTERLYSER JAG EN SKRIV- OCH FEEDBACKGRUPP.
Principen är enkel: vi ger helt enkelt feedback på varandras texter. Tjänster och gentjänster – inga pengar och inget sånt, utan bara seriös läsning och tyckande om det vi producerar. Du får betalt genom att läsa och ge av dina tankar, och du betalar genom att få dina texter lästa och betyckta.
Du som är med i gruppen bör uppfylla följande villkor:
- Du ska skriva skönlitteratur (prosa, poesi eller dramatik) på ett seriöst sätt.
- Du ska antingen vara utgiven/antagen eller varit nära att bli det (minst +2 på Nenes skala)
- Du ska vara van vid att ge och få kritik på det du skriver.
Irrelevanta egenskaper som kön, ålder, geografi och allt det där spelar självfallet ingen roll. Men det är alltid positivt för gruppen om dess medlemmar har lite olika bakgrund, skriver i olika genrer osv.
Låter det bra? Vill du vara med? Känner du någon som vill vara med? Droppa en kommentar här under, eller maila mig på kontakt [”a”] marcuspriftis [punkt] se!
Debutantbloggen 
Pingback: One step forward, two steps back « Debutantbloggen
Kort fråga: ”på ett seriöst sätt” innebär…? 🙂
Det är en klassisk samvetsfråga. För mig innebär det att man har ambitionen att utvecklas som författare och att man betraktar författarskapet som ett jobb snarare än som ”bara en kul grej”. (Fast det får förstås gärna vara kul också.)
Säger som Nene; bra idé! Kan inte hoppa på detta just nu. Hinner inte helt enkelt. Hoppas du får en som förstår sig på undergroundpoesi och liknande. För rättvisans skull alltså.
Lysande idé! Lycka till!
ME! PICK ME! *viftar med handen*
Picked!
Ärligt talat, vi kan ju försöka samla ihop ett gäng, jag har också känt att jag behövt respons det senaste men tvekar inför att anlita lektör/avdankad mentor då det kostar.